Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"The Walk"

Joseph Gordon-Levitt på en bild från "The Walk". Foto: Sony Pictures
Joseph Gordon-Levitt och egissören Robert Zemeckis. Foto: Alexander Zemlianichenko

Minns ni hur ”Forrest Gump” slutar?

Den där fjädern som får fart av vinden, och seglar i väg upp mot klarblå himmel. Känslan av att hjärtat lyfter en smula.

Med ”The Walk” är det som att regissören Robert Zemeckis gripit tag i den fjädern igen.

BIO

"THE WALK"

DRAMA
USA.

Av: Robert Zemeckis.
Med: Jospeh Gordon-Levitt, Ben Kingsley, Charlott Le Bon.
Längd: 2:03.

Från: 7 år.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA

Joseph Gordon-Levitt

Är inte det minsta lik verklighetens Philippe Petit, och måste ha valts på andra meriter. Men hans franska imponerar, och kombinationen av styrka och smidighet är precis den rätta. Sen kan man klura i evighet på hur de har fått till alla lindansarscenerna. Allt ser otroligt äkta ut.


Ben Kingsley

Jag har väldigt svårt att komma på en enda film där Kingsley inte hållit måttet. Här gör han ett varmt porträtt av Petits tränare och tillika fadersfigur. Mycket karisma. Inget överspel. Fint så.

 

Charlotte Le Bon

Är så där nästan irriterande pigg och näpen som endast fransyskor kan vara på film. Har något slags gatumusikantliv när hon möter Philippe. Men överger detta för kärleken och kuppen.

Filmen skildrar inte bara en excentriker genom sagans godhjärtade sken, utan kombinerar även filmiska teknikvinningar med ett slags lyckokänsla. Det är barnsligt. På ett bra sätt.

Liksom den Oscarsbelönade dokumentären ”Man on wire” om lindansaren Philippe Petit så har ”The Walk” dramaturgin hos en typisk kuppfilm. Men här handlar det inte om pengar, utan om att lyckas spänna en stålvajer högst upp mellan de två World Trade Center-skraporna innan de färdigställs 1974. Petit (Joseph Gordon-Levitt) har redan gått på lina mellan tornen i Notre-Dame. Nu tänker han överträffa bedriften.

 

Sagan berättas av huvudpersonen själv, med Gordon-Levitt uppflugen i Frihetsgudinnans fackla, som en franskklingande Benjamin syrsa. Vi får följa honom från ett Amelie från Montmartre-skimrande Paris, och upp till toppen av New York-skraporna. Längs med vägen samlar han på sig ”medbrottslingar”, varav en blir hans flickvän (Charlotte Le Bon). Har man inte sett ”Man on wire”, hade man kunnat anklaga Gordon-Levitt för att överspela rollen som eldig fransman, men Petit verkar faktiskt vara precis så här intensivt kompromisslös.

En spik rätt genom foten dagarna före ”kuppen” stoppar honom inte. När första steget tas på linan, lindar sig morgondiset runt honom, och även betraktaren blir liksom tyngdlös.

 

Den nära tjugo minuter långa scenen ovanför avgrunden är fullkomligt makalös. Visuellt välkomponerad, där linorna löper hit och dit i geometrisk balans med skyskraporna. Men också slående som meditativ upplevelse. Det är en känsla direkt hämtad från den klassiska baletten, där fötterna ständigt söker uppåtkraft i underlaget, och smärtan bejakas för att omdanas till värdig grace. Någonstans där blir det ändå emotionellt begripligt varför en människa kan vilja riskera livet, för en stund så på sin spets, att den har kallats för konst.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!