SVT-profilen: "Inte mycket att testamentera bort"

Sverker Olofsson
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Sverker Olofsson.
Foto: EMIL NORDIN

Han är ett av Sveriges mest kända ansikten, men de skamliga förslagen har uteblivit och har inte fått ett enda "parfymerat brev" på över 20 år.

För åtta år sedan valde Sverker Olofsson att lämna "Plus" och rampljuset. Nu berättar den folkkära SVT-programledaren om sitt nya liv, relationen till hustrun, sin flygrädsla och beslutet att leva som nykterist. 

Dessutom läxar han upp undertecknad när det kommer till att skriva testamente.

– Ta chansen medan du kan för helt plötsligt är du borta, säger han.

23 år. Så länge ledde Sverker Olofsson SVT:s konsumentprogram "Plus" innan han vid 65 års ålder valde att kasta in handduken. Innan dess hann han kasta tusentals skräpprodukter i den berömda röda soptunnan. En gång slängde Sverker Olofsson till och med en människa på bästa sändningstid, något som han dock har uttryckt ånger för i efterhand.

Sedan Sverker Olofsson valde att lämna SVT har det gått åtta år och pensionärslivet är något han njuter av i fulla drag. Han jobbar dock fortfarande ungefär 40 procent, bland annat som konferencier. Dessutom hoppar han ibland in som programledare för P1 och håller kurser i intervjuteknik. Uppdragen fakturerar han i sitt bolag Sverker Ord AB.

– "Ring P1" är vansinnigt kul. Det är faktiskt en av de roligaste sakerna man kan göra, säger Sverker Olofsson och fortsätter:

– Resten av tiden jobbar jag med mig själv. Just nu har vi en så fruktansvärt vacker vinter här uppe att det nästan gör ont. Men det innebär å andra sidan att man kan skotta snö från morgon till kväll om man har lust till det.

Det låter som bra motion ändå?

– Ja, man brukar alltid säga att det är så besvärligt men egentligen är det väldigt fint måste jag säga.


LÄS MER: Sverker Olofsson: "Det är en jäkla sorg"


Sverker Olofsson bor i Vännäsby, 2,5 mil väster om Umeå, tillsammans med sin hustru. Han har två döttrar och barnbarn som han brukar ta hand om.

– Så ser livet ut ungefär.

Jag antar att du fått höra en del knäppa grejer i "Ring P1"?

– Det är klart att så är det, naturligtvis. "Ring P1" är en spegel av svenska folket. Men det är väldigt sällan knäppgökar som ringer. Då kan det handla om att människan inte mår riktigt bra eller att extremt rasistiska åsikter kommer igenom. Men skulle du lyssna noga skulle du bli förvånad över hur många kloka människor som ringer och framför kloka synpunkter.

– Det finns en fördom kring det här, det är som att vi inte pallar att vanliga människor har kloka synpunkter på något konstigt sätt. Man vet aldrig vad samtalen kommer handla om och det gör programmet väldigt spännande.

Är det en utmaning att hantera samtal där exempelvis rasistiska åsikter uttrycks?

– Ja, det är klart att det är en utmaning att hantera det. Men vi bjuder ju in folk att ringa och det gör vi för att det tycker att det är roligt. Om det yttras jäkligt rasistiska åsikter får man sätta ner foten som programledare och säga att det är odemokratiskt eller i värsta fall att man inte vill prata mer med personen. Men det är så oerhört ovanligt att det händer så att när det väl gör det är det nästan lite spännande.

"Är inte dummare i huvudet än att jag inser att var sak har sin tid"

Saknar du tv-branschen?

– Ja det är klart att jag gör. Oerhört mycket. Men samtidigt är jag inte dummare i huvudet än att jag inser att var sak har sin tid.

Du tillhör inte det lite äldre gardet som är upprörda över att de tvingat gå i pension från SVT?

– Nej, det gör jag verkligen inte. Jag tror nämligen att om Sveriges Television skulle släppa på den luckan skulle det bara bli gamlingar i företaget och det är inte så jäkla roligt, säger han och skrattar.

– Dessutom valde jag ju att gå vid 65 så jag jobbade inte ens till 67. Men jag tycker att SVT har varit en sanslöst bra arbetsgivare, jag har bara positivt att säga om det. Samtidigt kan jag tycka att det är jävligt roligt när jag ser Claes Elfsberg i rutan någon gång. Det finns ju två sidor av myntet.

Du har varit nykterist i princip hela ditt liv, varför tog du det beslutet?

– Om du vänder på frågan, varför är du inte nykterist? Jag blev nykterist när jag var 17-18 år och för mig är det en samhällsfråga. Och i någon mening är det en solidaritetsfråga. Jag tror väldigt mycket på att alkohol ställer till så jävla mycket problem för män, kvinnor och barn. Därför är det ett väldigt lågt pris för mig att folk vet att jag alltid är nykter.

– Och om du undrar hur det är att vara nykterist så är det väldigt enkelt. Det är ju mycket snack om att folk undrar varför man inte ska ha och så där men folk skiter väl i om jag dricker mjölk eller brännvin till köttbullarna.


LÄS MER: Sverker Olofsson gör oväntad comeback


Du har varit gift med din fru i över 40 år, hur håller ni kärleken vid liv?

– Jag vet inte om jag har gjort så mycket. Men vi behandlar varandra på ett bra sätt. Sedan har jag väl haft tur helt enkelt.

Du fyllde 70 förra året, hur håller du dig i form? Förutom att skotta snö hela dagarna då.

– Jag tror att det handlar om att jag har en jävla tur. Jag mår förjävla bra alltså. Men jag rör mig väldigt mycket och det är ett tips. Här hemma har jag en slinga som går runt älven som är 11 kilometer och den går jag ofta. Jag har bestämt mig för att jag ska gå den 100 gånger per år så jag går drygt 100 mil per år.

– Det andra som jag tror är väldigt viktigt är att man ser på sig själv som frisk. Och att man ser möjligheterna och att man inte fastnar för att man har lite ont eller så.

Du är inte orolig för sjukdomar?

– Nej, jag tar det när det kommer. Jag har inte någon lust att oroa mig för det. Det kommer naturligtvis men då får vi ta det då.

Sverker Olofsson har inte skrivit testamente

Du som är så bra på ekonomi, har du skrivit något testamente än?

– Nej jag har ju inte gjort det. Jag har bara inte kommit mig för det, så enkelt är det. Dessutom är jag en okomplicerad människa och jag har inga stora tillgångar så det finns inte så mycket att testamentera bort. Får jag fråga om du har gjort det?

Nej jag har faktiskt inte gjort det, men jag är bara 32 så jag tänker att jag har lite tid på mig.

– Det ska du inte vara så säker på. Ta chansen medan du kan för helt plötsligt är du borta.

Haha ja jag ska tänka på det. Upplever du förresten att det finns mycket fördomar om norrlänningar i mediebranschen?

– Det där är en väldigt svår fråga. Jag vill inte säga att det är så för jag tror nämligen att det finns lika mycket fördomar åt andra hållet. Däremot så tycker jag att det finns en oerhörd okunskap om landet utanför tullarna. Det är en väldig brist på insikt.

– I journalistikens värld hämtar man gärna exempel från sin vardag och eftersom medierna är så jäkla koncentrerade till Stockholm så blir det ju den vardagen. Jag brukar säga att det är synd att jag vet så mycket om Slussen för det ju ändå bara en tråkig rondell och att ni i Stockholm vet så lite om Kiruna, en hel stad som man håller på att flytta. Lite så kan jag känna ibland.

Du är ju ändå ett väldigt känt ansikte i Sverige, hur upplever du det kändisskapet?

– Nu för tiden tänker jag nästan inte på det. Men under tiden det var aktuellt tyckte jag faktiskt att det var väldigt trevligt. Folk kom alltid fram och var trevliga och ville snacka. Det var väldigt kul måste jag säga. Jag kände mig alltid välkommen på något konstigt sätt.

– Jag har sett att det finns kolleger som upplever det här som ett problem men jag undrar vad problemet är egentligen. För mig har det i alla fall aldrig varit ett problem.


LÄS MER: Sverker Olofsson lämnar programmet Plus - efter 23 år


Har du fått några skamliga förslag?

– Nej, haha. Det är väl själva tusan, jag har stått i studion i nästan 40 år och har inte fått ett enda parfymerat brev.

Inte? Är du besviken?

– Nej, nej, jag skojar bara. Men i journalistikens värld tror jag att det är lätt att övervärdera människors syn på en. Jag tror inte att folk tycker att vi är så märkvärdiga, det är nog mer vi som vill att det ska vara lite märkvärdigt.

Du är visst flygrädd?

– Ja men jag har börjat komma över det där. Men jag har tyckt att det har varit jävligt obehagligt att flyga, det måste jag säga. Det är inget nöje och jag väljer aldrig det. Jag skärpte mig en gång när jag satt på ett plan, det var många år sedan. Det var fullproppat och jag var en bland 150-200 personer och lika förbannat så kommer flygvärdinnan fram och satte sig på knä, tog mig lite på armen och sa "är du rädd?".

– Då tänkte jag att nu får jag skärpa mig. Men jag brukar vilja ha en plats närmast gången så att jag kan kliva av planet när jag har lust. Det har med kontroll att göra.

Sverker Olofssons bästa köp

Sverker Olofsson har slängt en stor mängd skräpprodukter under åren i SVT. Men det är inte allt som är skit. Här listar han sina tre bästa köp:


1. Resor
– En resa är alltid ett bra köp, det kan jag lugnt säga. Det ger så mycket.


2. Böcker

– Jag känner mig så tråkig nu men det andra som för min del alltid är ett bra köp är böcker. Jag läser mycket. Det är faktiskt också ett bra köp.


3. Saker som gör andra glada

– Det är ju egentligen inte ett köp men varje gång jag köper en blomma till en kompis eller något annat för att göra människor lite glada, det är också ett bra köp. Det är ju en dubbel handling för man gör någon glad samtidigt som man själv får känna sig lite schysst. Du hör hur jävla trist det är? Men det är väl ungefär vad det handlar om.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.