Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Svenska barnstjärnans tunga liv efter Bert: "Jag är alkoholist"

Martin Iliou spelade Klimpen i "Bert". Foto: Privat.
Martin Iliou myser med katten Lemmy. Foto: Privat.

Klimpen delade ut gnuggisar på löpande band, skrek "balla, balla, balla" och satte skräck i Bert, Åke, Lill-Erik – men också i tv-tittarna.

Under 90-talet var Martin Iliou, 39, en av Sveriges största barnstjärnor – sedan försvann han från rampljuset.

Nu berättar skådespelaren för första gången om när hans mamma gick bort tre dagar före premiären av "Bert", drömmarna om att slå igenom med sin musik, sin älskade bror som dog av en överdos och sitt eget missbruk. 

– Jag är alkoholist, säger han.

"BLÄ!". Så lyder texten på mobbaren Klimpens svarta skinnjacka. Under 90-talet var Martin Iliou (tidigare Lindqvist) ett av Sveriges mest kända ansikten. Efter succén med "Bert" pekade den unga skådespelarens karriär spikrakt uppåt. Han fick roller i tv-serien "Nattens barn" och långfilmen "Vinterviken".

Sedan tog det plötsligt stopp. Sin sista insats som skådespelare gjorde Martin Iliou i korfilmen "Jävla skit" från 2003 – därefter försvann han från rampljuset.

Nu berättar han för första gången om vad som hände – och om sorgen som varit ständigt närvarande i hans liv.

– Min mamma gick bort tre dagar innan "Bert" hade premiär så jag var väldigt splittrad. Jag minns att jag och pappa var vid Åhléns vid T-centralen och skulle handla kläder. Två tjejer stod och tittade på mig och tisslade och tasslade. Då tänkte jag, "nu är jag känd", berättar Martin Iliou om genombrottet.

Serien "Bert" i SVT. Foto: / SVT

Ville du alltid bli skådespelare?

– Jag har alltid varit uppmärksamhetssökande och redan från barnsben hade jag en komisk tajmning så visst, på något sätt ville jag stå framför publik. Nu råkade det bli "Bert".

 

LÄS MER: Klimpens ilska mot censuren av "Bert" 

 

Martin Iliou berättar att han bland annat prövade på balett men att det inte föll honom i smaken. I stället upptäcktes han av en slump av SVT-personal som var på jakt efter en yngling som kunde porträttera Klimpen. Året var 1993 och den aspirerande skådespelaren var 14 år.

– De hade väl sett ett mörker i mig som påminde om en ond jävel, säger Martin Iliou.

Hur var det att bli kändis över en natt?

– Det negativa var att mamma gick bort, det gjorde att jag hade en sorg i mig som jag inte riktigt hann handskas med för det hände så mycket andra roliga saker samtidigt. Mamma betydde väldigt mycket för mig. Samtidigt fick jag fler kompisar av någon anledning, säger han och fortsätter:

– Uppmärksamheten tog bort lite smärta, jag var ju lite av en småstjärna. Särskilt efter att "Bert" gick i repris. Jag har blivit bjuden på massor av öl på krogen kan jag säga.

Musiken har följt Martin Iliou genom hela livet. Foto: Privat.

"Det sista vi gjorde var att bråka"

Hur förlorade du din mamma?

– Jag var 16 år och det här var samma dag som Estonia sjönk. Mamma var inte med på båten, hon jobbade som lågstadielärare, men kom hem och såg nyheten på tv. Hon var en ganska känslomässig och skör person och Estonia var ju fruktansvärt.

– Det sista vi gjorde var att bråka om att jag ville ha pengar till pizza. Sedan stannade hennes hjärta. Hon var 54 år och vi hade precis lärt känna varandra. Jag hade skaffat min första tjej och ville bara vara en glad skit.

Några år senare gick även din pappa bort?

– Ja, sex år senare gick min pappa bort i cancer. Det var också på hösten. Han blev 62 år gammal. Dagen efter min födelsedag hade pappa samlat alla bröderna. Jag satt på bussen och så kom det ett gäng tjejer som var jätteintresserade av "Bert" och frågade var jag skulle, säger han och fortsätter:

– Då visste jag redan att jag skulle få ett dödsbud, men jag försökte vara så trevlig som möjligt. Det tog ett halvår innan pappa dog och den sista tiden rymde jag, jag klarade inte av att vara med där. Det är något jag verkligen ångrar i dag. Men gjort är gjort.

Martin Ilious bror dog av en överdos

I 25-årsåldern förlorade Martin även sin tio år äldre bror, som levde som hemlös. Tobias Lindkvist var poet och hans dikter publicerades bland annat i Situation Stockholm och i boken "Tankar och betraktelser från gatan", utgiven på Debutantförlaget år 2002.

– Han knarkade ihjäl sig vid 38-års ålder. Han tog allt möjligt men heroin var det bästa om man säger så. Vi hade lite olika uppväxt han och jag. Tobbe var en sökare, ett tag var han punkare och någon annan gång var han hårdrockare. Han började dricka öl och röka marijuana när han var 12-13 år. Det var liksom en del av hans liv, säger Martin Iliou och fortsätter:

– Sista gången jag pratade med honom var ett halvår innan och då mådde han väldigt dåligt för han slutade få metadon. Han kunde inte klara sig utan heroinet. Ett halvår senare hittades han på toaletten i en lägenhet som han delade med en kompis.

Var ni nära varandra?

– Ja för vi hade musiken. Vid ett tillfälle hade han varit ren i tre månader och vi skulle åka över till pappa för att fira jul. Han hade alltid varit väldigt smal men nu var han bullig om kinderna och såg lycklig ut. Han var som en helt ny människa, jag blev så glad. Han höll sig ren i mer än ett år och vi började göra musik tillsammans. Vi fick nästan skivkontrakt men när allt i princip var klart började han röka på igen och då började det gå utför snabbt.

– Det finns en demo någonstans med fem låtar som vi gjorde tillsammans. Jag har fortfarande svårt att lyssna på den. Ibland läser jag i hans bok och gråter en skvätt, det är i princip det enda jag har kvar från honom. Jag blir nästan mer ledsen för varje gång någon går bort.

Martin Iliou med katten Lemmy. Foto: Privat.

Martin Iliou berättar om missbruket

Trots sorgen har Martin Iliou förståelse för sin broders sjukdom eftersom han själv tampas med missbruk.

– Jag är alkoholist och har varit det sedan 2012. Jag har haft en del återfall och har haft antabus till och från i fyra år.

Varför slutade du som skådespelare?

– Två saker. Det ena var att jag inte behövde jobba för en enda roll. Jag snodde faktiskt en roll från Gustaf Skarsgård i "Nattens barn" där jag spelade Kenta, en annan ond snubbe. Efter "Bert" blev jag vän med Tomas Alfredson och vi pratade om allt möjligt och han hjälpte mig när min mor gick bort men det rann tyvärr ut i sanden. Det är något som tagit mig hårt, att jag råkade släppa honom som vän.

– Efter "Vinterviken" hände ingenting, Jag gick inte på några auditions eftersom jag kände att jag inte behövde det. Men jag blev också otroligt självmedveten av allt det här tittandet och viskandet. Dessutom började jag tycka att jag var lite dålig.

Vad gör du i dag?

– Just nu jobbar jag inte alls utan väntar på min utredning (den preliminära diagnosen är bland annat ADHD, torgskräck och social fobi, reds anm.) så att jag kan få medicin och bli en ny människa. Innan dess jobbade jag i en videobutik och gjorde omvärldsbevakning och medieanalyser för bland annat Migrationsverket och Arbetsförmedlingen men det blev för tungt.

 

LÄS MER: Bert-författarens ilska mot SVT

 

2010 gifte sig Martin Iliou med kärleken Anna-Maria Iliou, paret har varit tillsammans i 17 år. Vardagen har dock blivit tuff då hon lider av en ovanlig form av reumatism som gör att hon har svårt att röra sig. Därför har paret färdtjänst. I veckan unnade sig dock paret att gå på Rolling Stones på Friends arena. Och just musiken är något som följt med Martin Ilou hela livet (här kan du höra hans låtar). "Så säker på att det var du" handlar exempelvis om Martin Ilious bror. En annan låt, "Don't leave", skrevs till en vän som försökt ta sitt liv och som till slut lyckades.

Vad har du för drömmar?

– Först och främst att min älskade fru ska bli frisk, att min utredning ska bli klar och att jag kan få ett kreativt arbete. Sedan naturligtvis att det ska hända någonting med musiken. Alla som jag spelat mina låtar för tycker att det är för bra för att bara ligga. Sedan kommer det eventuellt en dokumentär om mitt liv och den är jag väldigt sugen på. Vi vill ha barn men Anna-Maria är för sjuk.

Vad tror du om framtiden?

– Jag ser ganska ljust på framtiden just nu faktiskt. Jag tror att allt det här kommer att funka.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!