Sven Wollter är bland annat aktuell med memoarboken "Pojke med pilbåge". Foto: Alexander DonkaSven Wollter är bland annat aktuell med memoarboken "Pojke med pilbåge". Foto: Alexander Donka
Sven Wollter är bland annat aktuell med memoarboken "Pojke med pilbåge". Foto: Alexander Donka
Sven Wollter bär med sig manuset till "Pojke med pilbåge" i sin tygpåse. Boken släpps i mitten av december. Foto: Alexander DonkaSven Wollter bär med sig manuset till "Pojke med pilbåge" i sin tygpåse. Boken släpps i mitten av december. Foto: Alexander Donka
Sven Wollter bär med sig manuset till "Pojke med pilbåge" i sin tygpåse. Boken släpps i mitten av december.  Foto: Alexander Donka
Sven Wollter och Viveka Seldahl spelade mot varandra i Billie Augusts film "En sång för Martin". Foto: Sofia SabelSven Wollter och Viveka Seldahl spelade mot varandra i Billie Augusts film "En sång för Martin". Foto: Sofia Sabel
Sven Wollter och Viveka Seldahl spelade mot varandra i Billie Augusts film "En sång för Martin". Foto: Sofia Sabel
I höst spelar Sven Wollter "Kung Lear" på Stockholms stadsteater. Foto: Alexander DonkaI höst spelar Sven Wollter "Kung Lear" på Stockholms stadsteater. Foto: Alexander Donka
I höst spelar Sven Wollter "Kung Lear" på Stockholms stadsteater.  Foto: Alexander Donka
Sven Wollter och Expressens Pascal Engman. Foto: Alexander DonkaSven Wollter och Expressens Pascal Engman. Foto: Alexander Donka
Sven Wollter och Expressens Pascal Engman.  Foto: Alexander Donka
Sven Wollters bok "Pojke med pilbåge" släpps i december.Sven Wollters bok "Pojke med pilbåge" släpps i december.
Sven Wollters bok "Pojke med pilbåge" släpps i december.

Sven Wollter: Jag grät som jag aldrig gråtit

Publicerad

Sven Wollter vakade vid Viveka Seldahls sjukbädd ända in i slutet.

De två sista dagarna beslöt han sig för att skriva dagbok. Texten "Till Törnrosa" och fler texter ur hans liv publiceras i memoarboken "Pojke med pilbåge".

- Du kan aldrig springa ifrån den. Den jagar ikapp dig med vassa knivar, säger han om sorgen.

Vi träffas på Gunnarsons konditori, på Götgatan, jag och Sven Wollter. Gråmulet ute. Regn i luften. Han är klädd i manchesterbyxor, en röd kofta, röd skjorta. Svarta gympaskor. I handen bär han en tygpåse.

Han äter en bulle, dricker kaffe, berättar historier om Per Oscarsson. Om en statist vid Dramaten som någon gång på 60-talet sprang sin väg och aldrig kom tillbaka. Om Hollywood-producenten Ned Dowd som Sven Wollter, under inspelningen av "Den 13:e krigaren", skrev ett brev till om att allt i lilla Sverige kunde köpas för pengar. Men aldrig Sven Wollter.

För han ville hem till Sverige och spela Carl von Linné i en obetydlig liten föreställning för SVT.

Hoppar över whiskyn

Sven Wollter har hunnit bli 79 år gammal. I höst spelar han "Kung Lear" på Stockholm stadsteater. Numera är det sällan han går ut efter föreställningarna. I stället åker han hem tidigt.

- Det händer att man mår bra av lite blues på kvällen. Då blir det Chet Baker, eller John Coltrane. Men ingen whisky. Det har jag gjort i många år av mitt liv. Inte längre. Då blir jag för fet, säger han.

Parallellt med rollen som "Kung Lear" håller han på att sammanställa sin memoarbok "Pojke med pilbåge". Det är manuset han bär med sig i sin tygpåse.

Han vet att han är gammal. Politiskt flammar inte Sven Wollter längre. Fredrik Reinfeldt jämför han med en ödla. Punkt.

- Men jag glöder. Alla vet vad som är varmast. Glöden är alltid varmare än flammorna, säger han.

1992 avled hans dotter Ylva i anorexi. Samtidigt lämnade han sin livskamrat Viveka Seldahl. Och fick barn med en annan kvinna.

- Utåt sett verkade det som om jag bara stack ut och var otrogen. Kanske säger det något om jag berättar att min son, Magnus, föddes 1993. Och att han kom till under den svåra perioden när jag och Viveka hade våra besvärligheter. Vi var, Viveca och jag, symbiotiskt förenade. Tvungna att komma samman igen, säger han.

Hon visste att hon skulle dö

De återförenades. Kring millennieskiftet insjuknade Viveka i livmoderhalscancer. Deras sista tid tillsammans bodde de i ett sjukhusrum. Det var 2001 och Viveka visste att hon skulle dö.

- Vi tittade på gamla filmer på tv. Barnen kom på besök. Ibland hade vi pizzaparty på hennes rum med kamrater, skådespelare och andra. Den 11 september, minns jag, hur vi såg hur flygmaskinerna körde in i tornen. De sista tio dagarna var hon inte vaken många ögonblick. Jag masserade henne. Kunde upptäcka hur hon reagerade i sin sömn. Hon somnade så plötsligt, sen vaknade hon inte mer. Hon sov i tio dagar och jag satt bredvid. Höll henne i handen, säger han.

Han friade till Viveka. Men hon sa alltid nej. Sven skrattar.

- Jag friade många gånger kan du tro.

Grät som aldrig förr

Sen blir han allvarlig igen.

- Jag kunde inte hantera hennes död överhuvudtaget. Jag gick omkring, jobbade som vanligt. Jag hade min familj. En gång, fan jag vet inte om jag ska berätta det här, var jag på väg hem från jobbet. Innan lägenheten där jag bodde fanns en backe. Där vid Kungsholms kyrka. Jag kom bara upp för hälften av backen. "Hur ska jag orka upp", stannade jag och tänkte. All kraft rann ur mig när jag såg den tomma lägenheten framför mig. Till slut tog jag mig upp. Hem. Men så var dörren öppen! Där, i soffan, satt min son Kalle och hans tjej Kajsa. Jag satte mig ner och de höll om mig. Jag grät som jag aldrig gråtit i hela mitt liv.

"Man lär sig att bära tyngden"

Vi promenerar längs Götgatan. Sven hälsar på en gammal kompis. En till. Ner förbi Eriksdalsbadet. Mot vattnet.

Sven konstaterar att de gånger han träffar gamla vänner är det på begravningar.

Jag kan inte låta bli att tänka på Tomas Tranströmers dikt "Vit snö".

"Begravningarna kommer tätare och tätare som vägskyltarna när man närmar sig en stad."

Vi talar om Ylva dottern som dog alldeles för ung, om Viveka som också dog alldeles för ung. Om alla de döda som nu är borta.

- Vad jag vill berätta är att sorg måste man handskas med i gemenskap. Inga ord kan få en att vara mindre ledsen. Men det finns en famn. En hand att hålla. Det hjälper. Man blir aldrig bättre på att hantera sorg. Du kan aldrig springa ifrån den. Den jagar ikapp dig med vassa knivar. Man måste bära den, inkorporera den i sitt liv, men ändå gå rakryggad. Man dignar under bördan. Men fortsätter man gå lär man sig att bära tyngden.

Den första maj i år firade Sven tio år som gift med journalisten Lisa Wede. De är särbos, har ett långdistansförhållande. Hon bor i Luleå.

Bröllopsdatumet är valt med omsorg, valt för att inte glömmas.

- Jag är rädd för är att hamna i dimmorna. Bli förvirrad. Inte kunna hitta hem, säger Sven.

"Någonting jag bär med mig"

Jag frågar om hur den död han tvingats konfrontera, nära, ingående, påverkat hans eget liv och - i förlängningen - synen på sin egen död.

- Jag vet inte om det förändrat mitt förhållande till döden, men det har påverkat mitt förhållande till livet. Det påverkar mig på det sättet att det är någonting jag hela tiden bär med mig. Jag tänker inte på Viveka eller Ylva hela tiden. Men de, och andra händelser, bildar mitt livs väv.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.


Annons:
Till Expressens startsida

Mest läst i dag