Succébandet Noice – uppgången och fallet

Popbandet Noice fick sitt stora genombrott i tv-programmet ”Måndagsbörsen” 1980 med låten ”En kväll i tunnelbanan”. Ingen kunde förbereda de fyra barndomsvännerna Hasse Carlsson, Peo Thyrén, Freddie Hansson och Robert Klasen från Gustavsberg på vad det skulle innebära.

Artisterna i Noice var mellan 14-17 år gamla när de slog igenom och flickrum över hela landet tapetserades med affischer och idolbilder. Några år senare hade de sålt omkring en halv miljon skivor och lockade tusentals fans till varenda folkpark de begav sig till.

Men framgångssagan hade ett tragiskt slut. 1983 splittrades gruppen och efter år av missbruksproblematik avled keyboardisten Freddie Hansson 2001, 38 år gammal. Ett år senare hittades sångaren Hasse Carlsson, 37 år, död i sitt hem.

Men Noice har återuppstått i olika konstellationer ända fram till i dag. Den enda medlemmen som varit med sedan start är basisten Peo Thyrén, 56. Han är aktuell med boken ”Från Noice till nu” där han berättar bandets historia ur sitt perspektiv.

Ödesdigra orden: ”Vi ska knarka”

Peo berättar att alla fyra i bandet kom från ett städat medelklassområde med trygga sociala nätverk. Ingen av dem hade en dålig uppväxt. Men den yngsta bandmedlemmen Hasse var bara 11 år när han sa: ”Vi ska knarka när vi blir rockstjärnor. Vi ska ta knarksprutor”. 

– Det är otroligt märkligt att han sa så. Då viftade jag bort det, med facit i hand är det obehagligt, säger Peo.

Bandet hade en tuff, punkig attityd och tänjde på gränserna. Deras syn på alkohol var liberal och de festade rejält trots att de var så unga. Det rådde hysteri vart Noice än kom och tjejerna tyckte att sångaren Hasse var snygg.

– Ingen kan förbereda sig mentalt på en sådan monumental uppmärksamhet, speciellt inte så unga som vi var. Vi var så naiva. Man lever i en parallell verklighet och får en skev verklighetsuppfattning. När drömbubblan spricker blir uppvaknandet hårt, säger Peo.

Noice debutalbum ”Tonårsdrömmar” var en försäljningssuccé, men Peo menar att de var ett band i kris.

– Med den dynamiken vi hade i gruppen så bråkade, skrek och slogs vi konstant, det var vårt normala sätt att umgås på, säger han.

Självmordsförsöket tystades

Peo berättar att den överlägset jobbigaste händelsen i Noice inträffade sommaren 1981. Bandet hängde ofta hemma hos regissören Staffan Hildebrand, de som tillbringade allra mest tid där var Hasse och Freddie.

En dag fick Peo veta att Hasse och Freddie tillsammans hade försökt begå självmord när de var ensamma hemma hos Staffan. 

Freddie och Hasse hade hyrt den tecknade filmen ”Den långa flykten”, proppat i sig massvis av tabletter och lagt sig skavfötters på golvet i vardagsrummet, som var fyllt av brinnande stearinljus. Ett inramat porträtt av David Bowie stod vid Hasses huvud och ett porträtt av The Doors-sångaren Jim Morrison stod vid Freddies huvud. 

Staffan Hildebrand, som åkt hem från en middag tidigare än planerat, hittade Hasse och Freddie – och räddade livet på dem. De kördes med ambulans till Nacka sjukhus för magpumpning. 

– De hade gått på rockmyten att musiker som dör unga blir legendarer. Det var bara en tillfällighet att Staffan kom hem tidigare från middagen och hittade dem under deras ritual, säger Peo och fortsätter:

– Det var totalt fruktansvärt. Då kände jag att det var slut med bandet. Även om vi fortsatte ett tag till så var det uppenbart att det inte fanns någon glädje kvar. Bandet hade blivit ett monster.

Det är först nu, i samband med boken, som Peo väljer att berätta om barndomsvännernas självmordsförsök. När det hände fanns det inte många Peo kunde prata med, eftersom det gjordes en överenskommelse om att händelsen inte fick komma ut.

– Det var en chock, jag gick som en sömngångare i flera dagar. Vi pratade kort om det efteråt, men det viftades bort som att det inte var så farligt. Det hölls tyst, det var bara vi inom den närmaste kretsen och skivbolaget som visste. Kort därpå skulle vi snabbt in i studion och spela en ny skiva och ge oss ut på turné.

Livet tog olika vägar 

Efter splittringen skulle bandmedlemmarnas vägar komma att gå åt diametralt olika håll. Peo, som hela tiden haft musiken i fokus och varit den drivande kraften i Noice, gick vidare med andra projekt. Han bildade de välkända 80-talsbanden Easy Action och Sha-boom, skrev låtar åt andra artister och jobbade på skivbolag.

Under en Sha-boom-turné träffade han sin blivande fru Lotta. Paret gifte sig och bildade familj.

– Vi har varit tillsammans sedan dess. Familjen är viktigast. På somrarna åker vi till Medelhavet, vi går på bio, lagar mat. Vi är väldigt vanliga och precis så vill jag att det ska vara, säger Peo.

Peo lade skandalturnéerna och det vilda festandet bakom sig. Till skillnad från Hasse och Freddie lockades Peo aldrig av de tyngre drogerna, han förklarar varför:

– För mig har det alltid varit musiken och skapandet som gett kickar, droger har jag sett som ett hinder. Jag har också haft nytta av att jag tränade mycket lagsport som ung, fotboll och hockey, och hade en disciplin med mig därifrån. Jag är tacksam i dag för att jag haft inbyggda spärrar, säger han och fortsätter:

– Men det stora steget för mig var i slutet av 80-talet när jag blev kristen. Det förändrade mina värderingar, jag bytte perspektiv. Från att själv stå i fokus blev det viktigare att hjälpa andra. Jag fick verktyg att ställa om från popstjärna till ett vanligt liv.

Sedan livsomvandlingen har Peo valt bort alkohol och det är inte ett beslut han ångrat.

– Det har pendlat mellan absolutism till väldigt blygsam konsumtion. Sista gången jag var bakfull var 18 maj 1989. 

Hasse och Freddie dog – med mindre än ett års mellanrum

Samtidigt som Peo gick vidare med karriär, familj och bibelskola, så sökte sig Hasse och Freddie till ”plattan” i centrala Stockholm. Det blev starten på många års herionmissbruk.

Men det fanns ljusare perioder och barndomsvännerna höll hela tiden sporadisk kontakt.

– Under de sista åren brukade jag snagga Freddie med en rakmaskin, vi satt på baksidan av mitt radhus. Vi kunde prata om allt och hade stort intellektuellt utbyte. Han var väldigt musikaliskt begåvad, säger Peo.

Peo kallar tiden efter Noice ett ”utdraget självmord” för Hasse och Freddie. Både hade smittats av leversjukdomen hepatit, det ledde till att de dog med knappt ett års mellanrum – när de bara var 37 och 38 år gamla.

– Hasse och Freddie kom att stå nära och hade daglig kontakt. Jag är rädd att de kan ha haft dåligt inflytande på varandra, samtidigt stöttade de varandra mot slutet när de båda var dåliga, säger Peo.

Freddies bortgång 2001 tog Hasse hårt, han blev ledsen och rädd. Peo beskriver sitt sista möte med Hasse på ett café som chockartat. Det var som att träffa en kraftlös, gammal människa.

– Det fanns ingen livsgnista. Med missbruket är det tyvärr så att mycket av den personen som en gång fanns försvinner. Det förändrar en människa.

Revanschen för Noice

Noice låtskatt är levande ännu, ett exempel på det är att musiken var ledmotiv i Filip Hammar och Fredriks Wikingssons film ”Tårtgeneralen” (2018). 

Förutom Peo har Noice fått tillbaka ännu en originalmedlem, trummisen Robert Klasen. Förra året gjorde bandet omkring 50 spelningar.

– Många sa att framgångarna berodde på att Hasse var söt och att vi var så unga. Nu är vi definitivt inte unga längre, men musiken funkar ännu. Publiken består av olika människor i alla åldrar, vi får jättebra respons när vi lirar live, säger Peo och fortsätter:

– Utan större jämförelser kan jag dra paralleller till Ted Gärdestads musik. Han är bättre, men vi har också melodiösa låtar på svenska, och de håller. 

Så länge efterfrågan och spelglädjen finns så kommer Noice fortsätta existera.

– Vi har gig inbokade och har inga planer på att lägga ned, säger Peo.

”Från Noice till nu” av Peo Thyrén ges ut den 15 januari via bokförlaget Bokfabriken.

Expressen har inte nått Staffan Hildebrand för en kommentar.