Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Straight outta Compton"

Att "Straight outta Compton" var nära att inte få svensk biopremiär överhuvudtaget, är inget annat än vansinnigt.

Den här filmen ska ses på bio, och vältra sig över en med all sin tyngd.

DRAMA

"STRAIGHT OUTTA COMPTON"

USA.

Av: F. Gary Gray.

Med: O'Shea Jackson, Jr, Corey Hawkins, Jason Mitchell, Aldis Hodge, Neil Brown Jr.

Längd: 2:27.

Från: 11 år.

Så bra är skådespelarna

O'Shea Jackson, Jr.

Spelar Ice Cube, sin pappa med andra ord, vilket är en märkligt upplevelse. De är rätt lika faktiskt, även om filmens Ice Cube blir successivt tristare ju mer framgångsrik och snygg han blir.

 

Corey Hawkins

Man köper helt klart Hawkins som en yngre version av Dr Dre. Som karaktär är han lite mer begåvad, lite snällare, närmare gråten än alla andra. Men nån ska ju va' det i en film.

 

Jason Mitchell

Gör Eazy-E och är som underdog faktiskt den som berör mig mest. Han väljer alltid lite fel, blir lurad, och verkar sakna sina mer berömda kollegors uppenbara stjärnkvaliteter. Mänskligt på något sätt.

 

Paul Giamatti

Gör efter Brian Wilson-filmen "Love & Mercy" ännu en utnyttjande manager. Utan anmärkning egentligen, kanske till och med bra, men jag börjar tröttna på att se honom reprisera samma karaktär om och om igen.

Live har aldrig känts så live, som när gangstarapparna i N.W.A. från scenen i Detroit, levererar protestsången "Fuck tha Police", trots polisens hot om repressalier. Publikens gensvar får hjärtat att sväva några slag. Det luktar svett och revolution.

Jag lyssnade egentligen bara lite på N.W.A. som ung. I stället föll jag för de samtida Geto Boys, vars skivor stack ut på ett schizofrent sätt i min hyfsat indiepoppiga skivsamling. Gangstarappen har helt klart en hypnotiserande kraft även på oss som inte alls kan relatera till den, och när jag ser ”Straigh outta Compton” är det som att få en fantasivärld materialiserad framför sina ögon.

 

Filmen utspelar sig från gruppens begynnelse 1986 fram till det att medlemmen Eazy-E går bort i aids 1995. Det är kring honom, Dr Dre och Ice Cube som berättelsen främst kretsar. De två senare har även producerat filmen om sig själva, vilket är ett varningstecken i sig, men faktiskt känns den förhållandevis uppriktig.

 

Ice Cube och Dr Dre blir stundtals lite väl mycket av Hollywoodboys med ledsna ögon, men deras val framstår inte alltid som briljanta, och stämningen präglas mer av aggressivitet och våld, än entreprenörsanda.

Filmen har även fått kritik för att utelämna saker som kvinnomisshandel, till förmån för en överdos av "tits and ass". Men att hiphopen plötsligt skaffat sig en sympatisk kvinnosyn, hade å andra sidan inte känns särskilt verklighetstroget.

Detta är i stället en manlig värld av "The Wire"-deppiga miljöer, svarta skinnsoffor, och dunkel över mixerborden. Polisljusens brutalitet är alltid bara en blinkning bort, och det blir ungefär som, Ice Cube säger i filmen, inte ett glamouriserande av droger och våld, utan en spegling av en verklighet där våld föder våld.

Sjukdomen stoppar inte Ozzy – mörkrets furste

ANDERS DAHLBOM: En rocklegendar med stabila kompisar

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.