Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Stina Wollters ånger – efter systerns död: ”Jag sumpade allt”

Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio
Foto: SIMON ELIASSON

Stina Wollter förlorade sin storasyster Ylva i anorexi.

I ”Sommar i P1” berättar hon om ögonblicket innan storasysterns död – som ändrade allt.

– Jag sumpade chansen 1992, säger Stina Wollter i ”Sommar i P1”.

På onsdagen var det Stina Wollters tur att sommarprata i ”Sommar i P1”.

Konstnären valde att inleda programmet med att berätta om sin storasyster Ylvas tragiska öde, som både hon och pappa Sven Wollter tidigare berättat om. 

Ylva Wollter led av svår anorexi och kämpade i flera år mot sjukdomen. När det var som värst vägde hennes 1,72 långa kropp blott 35 kg.

I arton år fanns Stina Wollter där vid sin storasysters sida – men efter en lång och frustrerande kamp började Stina sakta vänja sig vid situationen.

– Jag är 28 år och jag är trött. Detta är helt enkelt en av många, många uttryckningar och besök som jag har gjort under 18 år. Upprepningen har nött ner mig och jag är avtrubbad, säger Stina Wollter i programmet och fortsätter:

– Ylva har återupplivats och överlevt så många gånger att jag på ett omedvetet plan tror att så här ska det fortgå i evighet, amen, för det har blivit normalitet. Att detta är hon, och detta är jag.

Stina Wollters tuffa erkännande: ”Kommer aldrig få veta”

Även om glimtar av den Ylva en gång varit dök fram då och då under hennes sista år i livet skulle Stina Wollters storasyster aldrig bli sig själv igen.

– Anorexian har vuxit in i henne, jäkla alien, säger Stina Wollter i ”Sommar i P1” och fortsätter:

– Visst är det hemskt tungt att se henne. Visst är det skrämmande vad hennes kropp får uthärda, och visst har jag det välbekanta 'rädd-suget' i magen. Det är en del av min anatomi. En konstant på-signal eftersom telefonen kan ringa närsomhelst och meddela att hon än en gång har hamnat i koma, fått kramper, slagit sig, fått hjärtstillestånd eller så ringer hon och gråter.

I synnerhet ett besök hos systern har etsat sig fast i Stina Wollters minne. Det var i juni 1992 som Ylva Wollter yttrade de smärtsamma orden ”jag kommer inte leva på min 30-års dag” – vilket präglat lillasystern Stinas liv.

Men där och då vägrade Stina Wollter ta in sin systers ord.

– Jag sumpade chansen 1992, säger Stina Wollter i ”Sommar i P1” och fortsätter:

– Två månader senare, fem dagar innan hon ska fylla 30 år, dör Ylva – precis som hon sa att hon skulle. Och jag kommer aldrig få veta vad hon hade velat berätta, eller dela med mig, om jag inte hade avvisat henne med något slött 'joorå det kommer bli bra'.