Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

”Jag kände mig utanför och ärligt talat ensam”

Scott Foley spelar en av huvudrollerna i ”The Big Leap”, tv-serien som i Sverige sänds på Disney Plus.
Foto: Sandy Morris / FOX
Mallory Jansen och Scott Foley i ”The Big Leap”.
Foto: Sandy Morris / FOX
Scott Foley och Dennis Haysbert i ”The Unit”.
Foto: MONTY BRINTON / CBS

Scott Foley kände sig ensam. 

I efterhand beskriver skådespelaren inspelningen av tv-serien ”The Big Leap” som en tuff upplevelse. 

Först efter att hans fru kärleksfullt kallat honom för en idiot lossnade det. 

Utsliten, cynisk, sarkastisk men också en kille med gott hjärta som bryr sig om andra. 

Så beskriver Scott Foley sin rollfigur Nick Blackburn i ”The Big Leap”. 

Foley sitter på sitt hemmakontor i New York när vi snackar. Han har precis varit på gymmet. Ber om ursäkt för att han kanske ser svettig ut och berättar att han tittade på ”Moneyball” medan han sprang på löpbandet. ”En bra berättelse, jag kan se den om och om igen”, säger Foley och fortsätter: 

– Det är som med ”Succession”, som vi började snacka om. Det är något annorlunda med den serien, man känner någonting. Antingen hatar man rollfigurerna, älskar dem eller så är man fascinerad av dem. Det är vad jag letar efter när det gäller nya roller: En bra berättelse som gör att man känner något. 

”The Big Leap” sänds på Disney Plus i Sverige

”The Big Leap” handlar om ett gäng rollfigurer som alla hoppas på en andra chans i livet, en möjlighet som öppnas via en realityserie som också är en danstävling. Scott Foleys rollfigur Nick Blackburn är programmets producent. 

I USA sändes ”The Big Leap” på FOX, här i Sverige på Disney Plus. I skrivande stund är det inte bekräftat om en andra säsong ska spelas in. 

– Du vet, jag blev överraskad av manuset till pilotavsnittet. I den här serien finns mångfald på ett sätt som inte känns som att den trycks ner i halsen på tittaren, utan som att det är en naturlig del av en större historia, säga Scott Foley. 

Du har ju träffat ett antal tv-producenter under din karriär och jag kan tänka mig att du hämtat inspiration från åtminstone några av dem för att forma Nick Blackburn. 

– Som du vet har jag har haft tur nog att få jobba med några av de mest framgångsrika producenterna inom tv. J.J. Abrams i ”Felicity”, Bill Lawrence i ”Whiskey Cavalier”, Shonda Rhimes i ”Scandal”, så visst, jag har kunnat ta en liten, liten del här och en liten, liten del där, säger Scott Foley och fortsätter: 

– Men – och det här tror jag är en viktig del av gestaltningen – det finns en stereotyp kring hur en tv-producent är. Man tänker på en hänsynslös person, en sorts Guds hand-människa, som bestämmer vad folk ska göra och det där finns även i Nick. 

Och det är förstås stor skillnad på att vara producent för en dramaserie och producent för en realityserie. 

– Verkligen. Och ska jag vara ärlig har inte jättemycket erfarenhet av realityproducenter, men det är mycket mer manipulativt än med en dramaserie eller komediserie eftersom man skapar berättelsen medan den händer. 

– Den professionalism som Nick har hoppas jag kommer från… jag hade tur nog att få spela in ”Whiskey Cavalier” i Prag med Bill Lawrence och då tog vi serien från koncept till manus, pitchade den och fick slutligen göra den. Att se Bill manövrera bland folk från kanalen, skådespelare och andra i produktionen var den bästa utbildning man kan få när det gäller hur soppan görs, så att säga. 

”The Big Leap” spelades in i Chicago

Sist, och som nästan alltid numera när skådespelare berättar om tv- och filminspelningar, handlar det om pandemin. 

För Scott Foley, 49, var inspelningen av ”The Big Leap” tuff. 

Han kände sig ensam. 

Befann sig i Chicago utan familjen i fem månader. Träffade sällan stora delar av seriens ensemble. 

Foley ringde sin fru. 

– Jag kände mig utanför och ärligt talat ensam. Så när jag ringde sa jag att ”jag vet inte om jag klickar med resten av ensemblen”. Det är så viktigt för mig att bli kompis med alla och då sa hon att jag var en idiot. 

– Efter det insåg jag att även om alla andra kände varandra bättre eftersom de hade dansträningar och träffade varandra oftare så tjänade serien på det. Min rollfigur kan inte vara en del av deras värld eftersom han är en storts chef och ska vara en separat del från alla andra. 

– Mina känslor var förstås äkta, så även om det fanns ett sätt att utnyttja dem i jobbet, tog det några veckor för mig att lugna ner mig och bli bekväm med det.