Så bra är ”Borgen – Riket, makten och äran” på Netflix

Sidse Babett Knudsen spelar Birgitte Nyborg i ”Borgen”.
Foto: Mike Kollöffel / Netflix
Sidse Babett Knudsen och Mikkel Boe Følsgaard i ”Borgen – Riket, makten och äran” på Netflix.
Foto: Mike Kollöffel / Netflix
”Borgen” säsong 4 har svensk premiär 14 april på Netflix. På bilden: Birgitte Hjort Sørensen.
Foto: Mike Kollöffel / Netflix

RECENSION. 

Kul att ”Borgen” är tillbaka. 

Bra att den danska serien med Sidse Babett Knudsen fortsatt vet vilka knappar som ska tryckas på för att engagera. 

Synd att finalen är undermålig och irriterande enkelriktad.

Naturligtvis är det härligt att se Sidse Babett Knudsen spela Birgitte Nyborg igen. Den danska skådespelaren kan med fjäderlätt säkerhet övertyga tittaren om det mesta. 

Nu, när Nyborg blivit äldre och utrikesminister, väljer Sidse Babett Knudsen att i sin gestaltning än mer än tidigare smälta samman det privata och professionella och ser till att konsekvenserna av varje beslut syns och känns hos sin rollfigur.

Sidse Babett Knudsen är, enkelt uttryckt, rakt igenom toppen. 

Hennes värme gör en glad medan kylan är slående när hon sänker Nyborgs känslomässiga temperatur i mötet med de i hennes närhet. Små, små skiftningar i mimik och blick gör sitt, liksom kroppsspråk och hur Sidse Babett Knudsen väljer att le. 

Bra så, förstås. 

Värre är det med enskilda delar av den fjärde och fristående säsongen av ”Borgen” som fått undertiteln ”Riket, makten och äran”. 

BORGEN – RIKET, MAKTEN OCH ÄRAN

Manus: Adam Price, Maja Jul Larsen, Martin Lidegaard, Emilie Lebech Kaae. 

Regi: Per Fly, Mogens Hagedorn, Dagur Kári. 

Med: Sidse Babett Knudsen, Birgitte Hjort Sørensen, Mikkel Boe Følsgaard, Lucas Lynggaard Tønnesen, Søren Malling, Özlem Saglanmak, Simon Bennebjerg, Johanne Louise Schmidt, Magnus Millang, Mikael Birkkjær med flera. 

Svensk premiär: 14 april på Netflix. 

Finalen är beklagligt undermålig och irriterande enkelriktad. Efter att sakta ha vänt det mynt som är Birgitte Nyborgs moral och definierande karaktärsdrag stressar huvudförfattaren Adam Price fram ett slut; för tittaren är det som att myntet snabbt vänds tillbaka och putsas för att bli skinande rent. Med det nära nog pulveriseras säsongens tematik samtidigt som man känner sig snopet bestulen på investerad tid. 

Det är möjligt att börja ana sig till vilken väg Price och seriens manusförfattare vill ta efter halva säsongen. Då kommer ett slags vändning som dels pekar mot de tidigare säsongerna och dels visar på Birgitte Nyborgs desperation. Att detta vägval fortsätter trampa på gör att de avslutande delarna känns hafsigt skrivna. 

Fram till dess har ”Borgen – Riket, makten och äran” byggt en solid grund för att kunna berätta om hur makt, politisk eller annan, kan korrumpera och förändra. Detta görs via ett enormt oljefynd på Grönland, dess möjliga påverkan på Arktis och följderna för den redan pågående klimatkrisen. 

Insprängt, men utan särskild finess, finns även stormakternas intressen och med det, precis som vid flera andra tillfällen i serien, tvingas man köpa hur lätt det är för Birgitte Nyborg att ta sig ur de gropar som hon eller andra gräver. 

Parallellt löper en historia om Birgitte Hjort Sørensens rollfigur Katrine Fønsmark, nu chef på TV1:s nyhetsredaktion. Här bränner det endast till de gånger som Fønsmarks och Nyborgs historier möter varandra. Mer glädje har man av den kärlekshistoria som drivs framåt av skådespelaren Mikkel Boe Følsgaard på Grönland. 

Det går att förstå skälen till att Netflix och DR, som samproducerar ”Borgen – Riket, makten och äran”, ville beställa en ny omgång efter de tre säsonger som tillsammans med ”Forbrydelsen” definierade det danska tv-undret i början av 10-talet. 

Efter att ha sett de åtta nya avsnitten funderar man ändå på om det verkligen var värt att ”Borgen” gjorde comeback. Synd att det enbart är som en följd av hur erbarmligt slutet är.