Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Alexandra Rapaport efter sista ”Gåsmamman”: ”Jobbigt på många olika plan”

Alexandra Rapaport spelar Sonja Ek i ”Gåsmamman”.
Foto: Martin Jansson / C More
Anja Lundqvist och Alexandra Rapaport i ”Gåsmamman”.
Foto: JOHAN PAULIN / TV4/C MORE
Edvin Ryding, Alexandra Rapaport, Clara Christiansson Drake och Joel Lützow.
Foto: Pär Bäckstrand/Bigster/C More

Vänner för livet. 

Frustration. 

En karriär som tog en ny riktning. 

Så här sammanfattar Alexandra Rapaport också känslorna efter att ”Gåsmamman” tagit slut: 

– Jag kommer nog aldrig ha ett så här personligt projekt igen.  

Hon nämner ensemblen. 

Sedan regissören Richard Holm, han som länge var en av de de mest betydelsefulla arkitekterna bakom serien. 

Också, säger Alexandra Rapaport: Tiden med ”Gåsmamman” har varit som att vara ”mamma för ett projekt”. 

– Med allt vad det innebär. Samma oro som en mamma har, samma känsla av att man inte räcker till men också att det är givande och berikande. Både personligt och professionellt har ”Gåsmamman” tagit mig till helt nya platser. 

”Gåsmamman” säsong 6 är seriens sista

Alexandra Rapaport, 50, har jobbat med ”Gåsmamman” i många år – serien hade premiär 2015.  

Från start har hon spelat huvudrollen som Sonja Ek. Bakom kameran har Rapaport varit pådrivare och ett av de viktigaste kugghjulen. 

Nu är ”Gåsmamman” slut. 

Efter sex säsonger säger Alexandra Rapaport farväl till vad som kan, och kanske bör, beskrivas som hennes allra viktigaste professionella projekt. 

– Jag kan bli dålig med orden när det handlar om saker som är stora och viktiga för mig, men ”Gåsmamman” har varit en resa som dels har inneburit att jag har fått besjäla en roll som är som en verklig människa och dels var det starten för allt det som jag står i i dag, säger Alexandra Rapaport och fortsätter: 

– Det ”Gåsmamman” har inneburit är jag driver produktionsbolag, jag är exekutiv producent och utvecklar serier och har förkovrat mig i andra delar när man skapar berättelser. ”Gåsmamman” har också inneburit relationer för livet.

Du ser ”Gåsmamman” som starten för den delen av din karriär där du inte ”bara” är skådespelare?

– Ja. Det har varit en fantastisk resa, men det har också varit väldigt mycket frustration för min del när jag inte har känt att vi har fått till saker eller oron när folk har klivit av. 

– Jag kommer nog aldrig ha ett så här personligt projekt igen. Jag gillar grupparbeten, och det har ”Gåsmamman” varit, men jag har kanske burit mer ansvar med det här än i mina andra projekt och det är som roligast när man delar på ansvaret. 

Alexandra Rapaport och Shebly Niavarani i ”Gåsmamman”.
Foto: JOAHAN PAULIN / C MORE
Alexandra Rapaport och Christian Svensson.
Foto: Foto: Robert Eldrim / C More
Edvin Ryding, Alexandra Rapaport och Grynet Molvig.
Foto: JOHAN PAULIN / TV4/C MORE

När ni bestämde er för att sluta efter säsong 3 och sedan kom tillbaka som en följd av att tittarna ville ha mer, kände du att det innebar mer press eller var det i stället ett slags befrielse?

– Varje ny säsong har en press i sig. Jag vill inte göra tittarna besvikna. Inför dig kan jag känna en viss genans över att vi fortsatte som om vi vore giriga, fast med ”Gåsmamman” kan jag säga att ”Gåsmamman” inte gör oss rika, för vi äger ingenting. 

– Det handlar om berättarglädje. Det är vad som styr ”Gåsmamman”. Kommer vi på att vi ska göra 20 säsonger till så skulle jag stå för det om jag kände att jag hade något att berätta. ”Gåsmamman” lever sitt eget liv, och har förändrats i varje säsong, vilket både är på gott och ont. 

Och man, i alla fall du, vill väl inte göra samma sak om och om igen. Berättandet måste utvecklas, eller hur?

– Jag älskar första säsongen och alla säsonger har sin ton och sin egen typ av berättande. Det är samma sak när jag står på scen; jag kan inte gå på det negativa som finns i stora förväntningar utan måste gå på lust. Den dagen jag tappar lusten har jag inget att berätta. 

Det är när man inte har lusten att berätta men ändå gör det som det blir girigt, kan jag tycka. 

– Ja, och så kan jag inte ha det. Jag måste tro på det jag gör. Jag går bara på att jag tycker att det är kul. 

Du är väldigt när Anja Lundqvist privat. Även om det var det bästa för berättelsen, skaver det i dig att Anjas rollfigur Kattis inte är med i sista säsongen?

– Det är jättejobbigt och har varit tråkigt. Hon är fine med det, men det jag känner är hur mycket det kostar att göra ”Gåsmamman”. Vi dödar våra rollfigurer och jag tror att publiken känner att det kostar för oss skådespelare. 

– När vi spelade in rollfiguren Kattis begravning var jag tvungen att ringa Anja hela tiden. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Det är surt att hon inte kunde vara med i sista. Jag är jätteglad att vi har varandra i ”Heder”. 

Vad känner du, om du ska helt ärlig, kring att ”Gåsmamman” nu är slut?

– Det är jobbigt på så många olika plan. Hur ska folk reagera, hur ska det tas emot? Det är jobbigt för mig, det är jobbigt för publiken, det är jobbigt för alla, även om det är löjligt, för det är ju bara en serie.