Mario, rörmokaren med en dragning åt att rädda damer i nöd, har varit hjälten i otaliga spel, och haft en biroll i ännu fler - cirka 150 stycken. Den mustaschprydde knubbisen syntes första gången under namnet Jumpman i klassiska arkadspelet "Donkey Kong" (1981) - fast då var han snickare.
Mario-spel har sålt mer än 210 miljoner ex över hela världen, vilket gör dem till den bäst säljande spelserien någonsin. Den första filmen som någonsin gjordes med ett spel som förlaga var "Super Mario Bros" (1993). Bob Hoskins spelade Mario och John Leguizamo var lillbrorsan Luigi. Utskälld flopp är väl en bra sammanfattning.
1983 fick Mario sitt första spel i eget namn - "Mario Bros". Sedan kom den första sidscrollande plattformaren - "Super Mario Bros" 1985. Då fick Mario för första gången rädda prinsessan och Nintendo fick sin första storsäljare. Resten är spelhistoria.
Nu ger Nintendo oss ännu ett nästan slentrianbriljant Mariospel - det har allt vi förväntar oss.
Excellent bandesign, roliga powerups (jobbigt dock att ibland tvingas skaka Wiikontrollen i stället för att trycka på en knapp) och Yoshi är tillbaka! Och det är i sidscrollande 2D! Och man får en pingvindräkt! Och Peach blir kidnappad!
Ja, det sista kanske inte var nån skräll direkt.
Men det känns mer som en efterföljare än som ett nyskapande spel - utom i flerspelarläget. Upp till fyra kan spela, och att jobba ihop för att klara banan är ett fantastiskt kaos. Biter man i gräset respawnar man i en bubbla och kan bara hoppa in igen. Ingen multiplayer online känns dock lite bakåtsträvande.
Klassisk Mario-kvalitet räcker långt. Men det känns inte nytt, och får mig - även om jag sitter som klistrad - att längta efter "Super Mario Galaxy 2".
