Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Smail Alihodzic såg sin granne dö

För Expressen berättar Smail om hur han såg sin granne dö och hur han känner sig ensam.Foto: Johnny Wohlin
"Man kan knäckas av det, eller bli starkare av det", säger han.

Han är flickfavoriten som i veckan hyllats efter att ha räddat livet på "Paradise hotel"-kompisen Ervin Veisz.

Nu berättar Smail Alihodzic om ensamheten, gruppsex-erbjudanden, flykten från Bosnien, den hårda uppväxten i Rosengård och hur han som 10-åring såg sin granne dö under en sopbil.

– Jag kände... inte att det var mitt fel, men att jag hade kunnat göra något, säger Smail.

FAKTA

Namn: Smail Alihodzic.

Ålder: 24.

Familj: Mamma och pappa, två yngre bröder.

Bor: I lägenhet i Stockholm tillsammans med en kompis.

Aktuell: I "Paradise hotel".

Smail, räddaren! Vad tänkte du när du simmade ut och räddade livet på din kompis Ervin?

– Det enda jag tänkte var att jag inte skulle gripas av panik. Någon gång har jag sett en dokumentär där de sa att det var sjukt viktigt att inte gripas av panik för att spara energi och kraft. När jag kom fram till Ervin skrek han "hjälp, hjälp". Jag sa: "Du måste sluta skrika hjälp nu, det kommer ingen hjälp. Det är bara du och jag". Då blev han lugn.

Trodde du att du skulle dö?

– Jag tänkte: "okej jag kan simma in till land och rädda mig själv, men jag kan inte lämna honom där". När jag insåg det var jag osäker på om jag själv skulle klara mig. Jag har läst att i många drunkningsolyckor är det dem man vill hjälpa som drar ner en, med dem.

Jag tror många skulle tänka på sig själva och simma mot land. Varför gjorde inte du det?

– När jag tio bast och på väg hem från skolan kom min granne ut ur min port. Hon var alltid jättesnäll mot mig. Varje gång jag höll upp dörren för henne gav hon mig en tia eller en tjuga. Vi log mot varandra. En sopbil backade samtidigt, mot henne. Hon hörde den inte, för hon var döv. Han som körde pratade i telefon. Jag såg hur den körde över henne. Och hon dog. Hon skrek. Jag såg hur den åkte över hennes ben. Jag kände... inte att det var mitt fel, men att jag hade kunnat göra något. Då bestämde jag mig för att om jag någonsin kan påverka något ska jag bara göra det direkt.

Det måste ha varit traumatiskt för en 10-åring.

– Ja. Samtidigt kan man knäckas av det, eller bli starkare av det. Uppskatta livet och människorna runt dig ännu mer. Att om någon hamnar i knipa, så hjälper man personen direkt.

När hjälpte du någon senast?

– Häromdagen på en nattklubb. En kille puttade på en tjej, sen gick han i väg. Jag gick fram till henne och frågade. Hon förklarade att han puttat på henne, och slagit henne. Han kom tillbaka, tog stryptag på henne, skulle slå henne. Då tog jag bort honom, puttade ner honom. Det blev bråk sen kom vakterna och så blev vi utkastade. Det kanske inte var min fajt, men jag kan inte sitta och titta på.

Det låter fint. Jag gillar människor med civilkurage. I "Paradise hotel" berättar du att du haft sex med 330 tjejer, nu är du uppe i fler än 450. Vad har du egentligen haft för dig de här månaderna?

– Haha, jag vete fan. Det har blivit en del... Jag kom hem från "Paradise hotel" i maj, sen dess har det väl blivit lite mer än 100. Typ.

Du rodnar?

– Alltså det har ju blivit lite mer. Ökat eftersom jag är offentlig nu, jag får 200 meddelanden om dagen från tjejer som skriver att de vill träffas. Det är sällan jag svarar, men jag menar om jag tycker att en tjej ser bra ut så träffas vi. Och när jag är ute så flockas det tjejer runt mig.

Men alltså, det blir ju nästan mer än en tjej per dag?

– Ja. Alltså, vissa dagar är det en per dag. Andra är det två per dag. På helgerna blir det oftast fler.

Vad får du för erbjudanden?

– För någon dag sedan var det en grupp på 5-6 tjejer som ville träffa mig tillsammans. Jag har aldrig varit med så många på en och samma gång så jag vet inte...

Har du aldrig varit kär?

– Jo. I en tjej, särskilt. När jag var 13. Vissa kanske tycker att det inte är äkta kärlek i den åldern, å andra sidan är den tiden i ens liv då man nog verkligen kan känna äkta kärlek.

Är du fortfarande förälskad i henne?

– Jag tror att jag alltid kommer känna något speciellt för henne, så ja. Jag tror hon vet om det, och märker det. Om jag är riktigt kär kan jag inte dölja det. Vi är vänner i dag. Men jag sa aldrig till henne att jag var kär i henne i tid.

Var växte du upp?

– I Rosengård. Pappa ville inte stanna kvar, han såg vilka problem som fanns. Det var bråk hela tiden. Det var inget bra område att växa upp i. Han krigade på med två-tre jobb, min morsa också, de slet som fan så jag var ensam väldigt ofta. Till slut lyckades de spara ihop pengar så vi kunde flytta till ett bättre område, Lindeborg. Jag började i Lindeborgsskolan. Det var en helt ny värld. Där jag kom ifrån kunde folk knappt svenska. Jag kände mig lite utstött. Som tur var är jag duktig på fotboll, så jag började i den lokala klubben. Eftersom jag var grym blev jag automatisk lite poppis. Då fick jag en väg in till deras hjärta.

Du är född i Bosnien?

– Ja, men det blev ju krig där. Det enda jag minns är små svaga minnen. Ett tåg. Folk. När vi kom till Sverige bodde vi på en flyktingförläggning i Kramfors, i Ångermanland. Det var det första stället. Sen blev vi flyttade till Rosengård.

Var din uppväxt bra?

– I grund och botten, ja. Det tycker jag. Inte den bästa uppväxten, men den var bra. Men i Rosengård fanns det äldre grabbar som höll på med skit.

Lockades du av det?

– På så sätt att man såg upp till dem. Jag tyckte de var häftiga. De ville ta in oss yngre i gänget. Men jag förstod ganska tidigt att det inte fanns något att hämta.

De försökte locka in dig?

– Ja. De bjöd med en på fester, utomlands, hit och dit. Det var en massa olika grejer. Jag har haft tur också. Mamma och pappa var kloka. Pappa sa alltid att jag inte hade något att hämta där. De ville att jag skulle plugga. Det har jag inte gjort, men jag har haft tur som hade en mamma och en pappa som brydde sig om mig.

Har du många vänner?

– Nej, det har jag inte. Jag känner många. Men vänner – nej. Ju äldre jag blir förstår jag att skulle jag hamna i skiten skulle inte många av dem finnas där.

Du funderar rätt mycket på sånt?

– Ja. Det gör jag.

Det låter jobbigt.

– Jobbigt men realistiskt. Jag tror många bara bryr sig om sig själva, i slutändan. Det är något man får leva med. Jag känner mig nog ensam. Det gör jag. Jag sa det till en kompis för en dag sedan: "ju fler tjejer jag träffar, desto mer ensam känner jag mig". Även om jag har många människor runtomkring mig känner jag mig ensam, innerst inne. Jag vet inte varför.

Vad ska du göra i kväll då?

– Fira en kompis som fyller år. Och träffa en tjej.

 

Paradiset – läs bloggen om "Paradise hotel".

 

Missa inga nöjesnyheter – ladda ner Expressens app för iOS eller Android.