Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skoluppgiften avslöjade Parneviks hemliga familj

Mamman hade inte velat tala om det.

Men när Bosse Parnevik testade blodgrupperna under en uppgift i skolan förstod han: Hans pappa var inte hans biologiska pappa.

– Min pappa kunde inte vara min pappa, säger han i SVT:s "Stjärnorna på slottet".

Det dröjde ända till Bosse Parnevik fyllt 18 år som mamman berättade: Hans pappa är inte hans biologiska pappa. Men det som tagit mamman länge att berätta kom inte som en nyhet för Parnevik själv.

Han hade sedan han var barn vetat om mammans hemlighet, tack vare en uppgift i skolan.

– Vi läste om blodgrupper i skolan. Då förstod jag att min pappa inte kunde vara min pappa – han hade en blodgrupp som inte kunde göra sådana barn, säger han i SVT:s "Stjärnorna på slottet".

Varför berättade hon inte det? frågas i programmet.

– Min mamma ville väl inte höra av honom. Det var tabu att prata om det – det förstod jag sen, berättar Bosse Parnevik och lägger till att han inte hade något intresse av att "snoka vidare i det" där och då.

Hittade biologiska pappan – och en halvbror

År senare valde han dock jaga rätt på pappan, som då hade avlidit. Men i stället upptäckte han ännu en okänd och hemlig familjemedlem: En halvbror i samma ålder som bott bara mil från honom i Åkersberga.

– Då ringde jag och frågade vad hans pappa hette och då visade det sig att vi hade samma pappa, säger Bosse Parnevik. 

Han ringde samtalet år 2006 och därefter hann de avlägsna bröderna ha kontakt i åtta år. Bland annat besökte de den gemensamma faderns grav och lade en blomkrans på graven med texten "En första och sista hälsning från sönerna".

– Vi bodde nära varandra och umgicks ganska mycket. Vi hittade varandra. Det var jättekul, säger han.

Besökte brodern på dödsbädden

De andra stjärnorna hade svårt att hålla tillbaka efter Bosse Parneviks berättelse om brodern och pappan: 

– Det finns alltid någonting bakom, säger Marianne Mörck i programmet.

– Det är så fint, säger Regina Lund.

För några år sedan gick halvbrodern bort, ett tillfälle som Bosse Parnevik själv minns tydligt.

– Det var jättetråkigt när han gick bort. Han låg där på dödsbädden och vi visste inte om han var vid medvetande än. Men när jag kom in till honom sa han: "Hej, brorsan". Det var starkt.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.