Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skifs kärleksförklaring
till hustrun Pernilla

Björn SkifsFoto: Sven Lindwall
Björn Skifs och hustrun PernillaFoto: Thomas Engstrom / THOMAS ENGSTRÖM EXPRESSEN

Han fyller 70 år i dag, men får ständigt höra att han ser yngre ut.

Nu berättar Björn Skifs om kärleken till hustrun, hur de håller den vid liv och om klassresan.

– Pernilla älskar sport på tv precis lika mycket som jag. Vi står i sofforna och hoppar gemensamt. Det låter fånigt, men det är inte helt oviktigt att dela en sådan upplevelse också, säger artisten som firar 52 år på scenen.

Fakta/Har fått kungamedalj och Karamelodiktstipendiet

NAMN: Björn Nils Olof Skifs.

ÅLDER: 69 (fyller 70 år den 20 april).

YRKE: Musiker, skådespelare, artist.

BOR: I gul prästgård från 1760-talet i Österhaninge, söder om Stockholm.

FAMILJ: Hustrun Pernilla Skifs, 52, koreograf och regissör. Barnen Oliver, 28, designer, och Jonathan, 25, har pluggat digital grafik. Birmakatterna Lazy och Molly Malone.

FÖDD OCH UPPVUXEN: I Vansbro med en fem år äldre syster, Rosita.

MAMMA VAR: Birgitta Skifs, fritidssångerska (dog 2002, 83 år gammal).

PAPPA VAR: Anders Skifs, tågkonduktör (dog 1996, 79 år gammal).

UTBILDNING: Realexamen. Köpmannainstitutets reklam- och dekoratörsskola.

KARRIÄR: Hitlåtar som "Hooked on a feeling", "Michelangelo" (med vilken Skifs kom femma i Melodifestivalen 1975) och "Håll mitt hjärta" (som låg på Svensktoppen i 142 veckor) samt filmer som "Strul" (1988), "Joker" (1991) och "Drömkåken" (1993). Underhållningsprogrammet "Gäster med gester". Karamelodiktstipendiet (1984), medaljen "Litteris et Artibus" (2008). Sjöng "When you tell the world you´re mine" med Agnes Carlsson på kronprinsessparets bröllop (2010).

AKTUELL: Med en femte säsong av "Skifs - lite nu och då". Dokumentärfilmen "Filmen om Badrock" (som hade biopremiär 7 mars). 177 000 gillar Björn Skifs Facebook-sida.

INKOMST: 1 433 600 kronor (2015).

Björn Skifs häller upp kaffe med mjölk och socker och bjuder oss att slå oss ner vid köksbordet i den stora prästgården i Österhaninge söder om Stockholm där han och hustrun Pernilla har bott i snart 30 år.

Björn Skifs: Vi har delat på det ena och det andra

Har ni haft en sådan ansvarsfördelning att du som har tjänat mest också har haft större ansvar för att bidra till familjeförsörjningen?

– Njäe, visst har jag känt ett sådant ansvar, men Pernilla gick och bar på nyfödda ungar samtidigt som hon regisserade barnteater. Vi har nog delat på både det ena och det andra!

Pernilla och du valde att smyga lite grann med er relation i början?

– Ja, det är så skört i början. Vi låg lite lågt, även för att många olyckskorpar kraxade för att det är en viss åldersskillnad mellan oss (17 år, reds anm). Det hette att hon var lycksökerska och jag gubbsjuk, men vi tycker väl nu att vi har klarat av det där. Nästa år firar vi 30 år ihop.

Ska ni fira det då?

Björn Skifs uppvaktas på 70-årsdagen av Expressens Karin Sörbring.Foto: Sven Lindwall

– Ja, det ska vi göra! Det är häftigt tycker vi och vi är jättestolta över det. Vi går inte och pratar om det, men när vi tänker på det tycker jag nog att vi klappar varandra på axeln och säger "tack för att du har stått ut". Det har gått fantastiskt bra och det kan bero på att jag länge var "slyngel" och fortfarande är ganska barnslig, medan det är ordning på Pernilla. Vi möts någonstans mitt på vägen och garvar.

Vad är det du uppskattar med Pernilla?

– Dels det. Men det är hela alltet som är fantastiskt. Det är klart att jag tyckte att hon var väldigt, väldigt attraktivt och det hjälpte naturligtvis till i början. Det är hon fortfarande för mig, det finaste som finns. Men det visade sig snabbt att vi hade mycket gemensamt, inte minst jobbet.

Ja, ni arbetar tillsammans!

– Japp och det blev vi också varnade för. Vi tog den tjuren vid hornen för 17 år sedan. Det har funkat väldigt bra. Pernilla har varit inblandad i nästan allt jag har gjort och vice versa sedan dess. Vi har många gemensamma intressen och synsätt. Och så älskar hon sport på tv precis lika mycket som jag. Vi står i sofforna och hoppar gemensamt. Det låter fånigt, men det är inte helt oviktigt att dela en sådan upplevelse också.

Relationer kan förstås också påverkas av ens eget mående. För några år sedan hamnade du i en svacka, har du berättat. Hur gick det för Pernilla och dig?

– För oss har räddningen varit att vi nästan aldrig har halkat ner i gropen samtidigt eller lika djupt. Den andra har funnits där och kunnat ta hand om markservicen under tiden. Det är värre om båda samtidigt halkar till i tillvaron. För tre-fyra år sedan hade vi en gemensam svacka där det hände saker jobbmässigt som var påfrestande. Det löste sig så småningom, men där och då hade jag ingen lust att jobba. Jag tänkte "nu lägger jag ner det här, den här jäkla branschen". En god vän såg att det inte var bra. Jag var väldigt låg och uppgiven. Han sade "Jag vet vad du ska göra, åka ut på en sommarturné". "Aldrig i livet!", svarade jag, men jag började ändå fundera på det och kom ihåg hur mysigt det är med sommar, musik, publik och kompisar. Helt plötsligt hade jag byggt upp bilden av någonting bra. Jag fick något positivt att ta tag i, något som låg långtifrån orsaken till den här svackan.

När du pratar om svackor du har haft, menar du då att du har haft depressioner?

– Jag kan inte säga om det rent medicinskt skulle betecknas så, det har handlat om att må dåligt. Allmäntillståndet, psyket, får sig en jädra smäll. Förtroendet för människor likaså. Det var mycket som fick sig en knäck vid just det där tillfället för tre-fyra år sedan. Det har väl hänt tidigare i livet också, men inte så kraftigt som den här smällen. Det här drabbade oss båda två.

Vi blev varnade för att jobba tillsammans, men det har funkat väldigt bra", säger Björn Skifs om samarbetet med frun Pernilla som är regissör och koreograf.Foto: Sven Lindwall

 

LÄS MER: Björn Skifs om borrelian

 

Du låter Pernilla skapa överraskningar till dig, som när du skulle lära sig att spela säckpipa i "Skifs - lite nu och då", som det blir en femte säsong av på "Göta Lejon" i höst. Det kräver ju gott självförtroende!

– Jag gillar osäkerheten och "hur ska jag lösa det här"-känslan. Det är en blandning av självförtroende och dumdristighet. Hitta på du, Pernilla, skicka in vad som helst till mig på scenen! Det är mycket hemlighetsmakeri här hemma, jag får varken närma mig hennes mobiltelefon eller dator.

– Jag vill ha det så. Att spela musikal kan för all del vara en konst i sig, men det tilltalar inte mig på samma sätt som när det får vara lite löst. Jag har ju frågestund med publiken i den här föreställningen. "Nu får ni chansen att fråga vad fasen ni vill", säger jag. Då måste jag direkt hitta ett sätt att svara på frågan och helst göra något underhållande av det.

Då jag intervjuade skådespelerskan Marie Göranzon sade hon att hon varit nöjd med sina insatser på scenen ungefär fem gånger. Hur har det varit för dig?

– Helt, helt nöjd kan jag inte komma ihåg att jag någonsin har varit. Man står ofta på scenen i två timmar och då kan allt inte vara på topp. Men det finns kvällar då man känner att alla är på tå och då förhållandet till publiken fungerar extra bra. Ofta får man en peak någon gång under föreställningen och önskar att det vore så hela tiden.

Kan du glädjas över det som går bra eller hakar du upp dig på det som inte var lika lyckat?

– Oftast hänger jag upp mig på det som inte funkade lika bra, men jag försöker komma ihåg godbitarna också. Man kan ju inte gå och vara deppig varenda kväll. Det här jobbet blir aldrig monotont, man kan själv bli överraskad, ibland över sig själv, till och med. "Oj, det där var ju inte bra" eller "oj, det där fick jag ju till".

Vad är du själv mest stolt över?

– Att jag fortfarande får hålla på och att folk fortfarande kommer. Det tyder på att jag måste ha gjort något rätt och varit lite bra någon gång.

Dina föräldrar hann inte se dig få kungamedaljen "Litteris et artibus" (2008)...

– Nej. Även om de inte var superrojalister var kungligheter speciellt. En medalj hade de nog varit jäkligt stolta över.

Ni var inte fattiga när du växte upp, men har du som kommer från Vansbro och har toppat Billboardlistan i USA med "Hooked on a feeling" och Svensktoppen med "Håll mitt hjärta" gjort något slags klassresa?

– Mentalt kanske, det tog många år innan jag ekonomiskt kunde köpa den bil jag eventuellt ville ha. Att vi bor i en prästgård tyckte inte mamma och pappa var så märkvärdigt. Pernilla och jag var så stolta över det här kråkslottet när vi köpte det. Pappas enda kommentar när han såg stället var "fy fan, vad mycket arbete". Efter ett par år då vi hade hunnit renovera och få ordning på stället var pappa faktiskt lite glad och tyckte att vi hade fått till det fint. Mest imponerad var han av att vi från badrummet på ovanvåningen hade en kanal ner till skåpet i tvättstugan, där vi kunde slänga ner smutstvätten.

En del som gör klassresor säger att det kan skapa avstånd till uppväxtmiljön?

– Jag har aldrig känt något av det, det är mer "hej Björn, är du hemma nu?" (Björn imiterar brett dalmål. reds anm). Men jag har ju alltid framhållit hembygden som något väldigt fint. För mig är Vansbro fortfarande hemma, trots att jag har bott i Stockholm sedan 1969. På det viset tror jag att de känner att jag är en "Vansbropöjk". Jag har aldrig känt något annat än stöd hemifrån.

Hur fungerar det för dig med folk som vill ta selfies?

– Jag har kanske fått göra avkall på en del saker på grund av att jag har varit en lite officiell person. Det har inte funkat att åka till Sommarland med barnen. Jag följde med till Gröna Lund en gång, men då kom det hela tiden fram folk och ville prata. Simhallar känns det heller inte alltid bekvämt att gå på med barnen.

Hela 900 000 svenskar såg Björn Skifs i huvudrollen i "Strul", bara under det första bioåret 1988.

– När Oliver gick i första klass kom det fram äldre elever från hans skola och ville ha min autograf. "Till mig ritade han en motorcykel", sade Oliver, som inte tyckte att de där krumelurerna som de fick var så mycket att ha.

– Oftast får folk ta bilder om de frågar först. Det är en del av jobbet.

 

LÄS MER: Björn Skifs om kollapsen

 

En fråga som jag ställer till nästan alla, oavsett ålder, är om man har skrivit testamente?

– Ja, det var rätt länge sedan. Det är mest för att efterlevande ska ha något att hålla sig till så att det blir enklare. Egentligen borde man väl planera sin begravning också, men jag vet inte hur jag vill ha det. Kanske ett kalas? Pernilla vill inte höra talas om det där.

Hon har sagt att du har lovat att bli 100 år?

– Jag ska göra så gott jag kan, det har jag lovat.

Många kommer för evigt att förknippa dig med duetten med "When you tell the world you´re mine" som Agnes Carlsson och du sjöng på kronprinsessparets bröllop?

– Det var makalöst att få göra den där låten i det sammanhanget. Är det någon gång man inte ska glömma texten så är det då när man har miljontals tittare. Det var fantastiskt att få sjunga med Agnes och vid detta bröllop.

Berätta om när du åt upp drottningens ostbricka?

– Jag var vrålhungrig efter en show på Börsen. Jag är alltid hungrig när jag har stått på scenen och efteråt blev jag inbjuden till kungaparets loge eftersom de varit där och tittat. Det stod en ostbricka med vindruvor, päron, ost och kex mellan mig och drottningen. Jag skämdes som fasen när jag insåg att det var hennes ost jag ätit upp. Det var som att släpa in en katt bland hermelinerna...

Är det något mer som du vill ta upp?

Jag har hörapparater och vill hjälpa till att avdramatisera det. Det är så många som går omkring och hör dåligt, helt i onödan. Andra är inte rädda om sin hörsel utan står och skriker till varandra i exempelvis barer. Vi måste bli mer måna om hörseln. Det ska inte vara konstigare att ha hörapparat än glasögon! Jag får lite grann skylla mig själv som inte skyddade hörseln när vi var unga och satt och lirade. Det ringde lite grann i öronen, men det gick över. Det får jag betala för nu.

Tjuter det även när det är tyst för dig?

– Ja, jag har ett ständigt "sss" som tjuter. Jag har fått vänja mig. Vi har försökt att få bort besvären genom att lägga in ett brus i hörapparaterna för att minska tinnituseffekten, men jag tycker att det är ännu mer störande. Hur mycket besvär jag har av tinnitusen beror också på hur jag mår: om jag är trött eller förkyld är det värre. Men har man inget värre att bekymra sig över så är det dock lugnt.

 

"Jag har ett ständigt "sss" som tjuter", säger Björn Skifs om sin tinnitus.Foto: Sven Lindwall

PS Här kan du läsa den första delen av intervjun som publicerades i går!

 

Följ Expressen Nöje på Facebook!

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.