Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Schwartz: Uppenbart är de ute och cyklar

Det finns två yrken som är mera otacksamma än andra – socialsekreterare och djurskyddshandläggare. De fattar säkert rätt beslut 48 gånger av 50 vad gäller omhändertagande av barn eller krav på djurförbud. Men det är bara de gånger de beslutar fel som de blir medialt uppmärksammade – antingen för att de inte ingriper när de borde eller för att de ingriper när de inte borde.

I fallet med "hästmannen" Stig-Anders Svensson i byn Råskog i Jönköpings län är djurskyddshandläggaren uppenbart ute och cyklar när hon vill belägga denne levande kopia av barnboksfiguren Pettsson med djurförbud.

Var och en som ser Peter Gerdehags och Tell Aulins vackert filmade dokumentär "Hästmannen" och dess uppföljare "Hästmannen – sista striden", kan med egna ögon konstatera att de tre stona Linda, Sally och Mona ser föga vanvårdade ut, fastän de får slita som dragdjur i det antikverade jordbruket.

Ett sår på ett framben leder efter ett antal rättsinstanser likväl till att Svensson berövas sina vänner, vilka utplaceras hos andra ägare, som omgående skickar dem till slakt. Svensson hinner dock ge Mona en avskedskram nere på Österlen, dit han fått hjälp att spåra henne, innan hon avlider av borrelia.

Hästmannens juridiska ombud vill ta fallet vidare till EU-domstolen. Det är ingen bra idé, svensk djurskyddslagstiftning är bättre än i övriga EU, men byråkratisk prestigelystnad har inga nationsgränser.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!