Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Saga Scott om den hemliga romansen

Saga Scott säger nu att hon har haft sex med förra "Paradise hotel"-deltagaren Samir Badran och att hon absolut kan tänka sig att dejta honom. Foto: Lisa Mattisson
Skolgången var inte så bra... jag var utsatt för mobbning fram till förra året", berättar Saga. Foto: Lisa Mattisson
Saga Scott på en av pressbilderna från "Paradise hotel". Foto: Johnny Wohlin
Saga Scott och Expressens reporter Pascal Engman. Foto: Lisa Mattisson
Samir Badran. Foto: Ylwa Yngvesson

Hon är "Paradise hotel"-deltagaren på allas läppar.

Här berättar Saga Scott, 25, om den jobbiga uppväxten, misshandelsdomen och om att ha sex i tv.

- Egentligen vill jag bara ha Samir. Han är så fin, säger hon i en öppenhjärtig intervju.

FAKTA

Namn: Saga Scott.

Ålder: 25.

Bor: Klippan.

Familj: Mamma, extrapappa och storasyster.

Aktuell: I TV3:s "Paradise Hotel".

Årets kanske mest färgstarka "Paradise hotel"- deltagare är 25-åriga Saga Scott. På TV3 går hon under namnet "Cirkus Scott".

Och ja, det händer en del kring Saga.

Vad tycker du egentligen om årets killar i "Paradise hotel"? Jag tycker de verkar ha en rätt usel kvinnosyn. De saknar helt den charm Samir Badran och de andra hade i fjol.

– Jag gillar inte killarna. Inte hunkarna i alla fall. De är inte min typ av killar, nu när jag sett hur de beter sig. En hunk för mig är en kille som kan charma en tjej på rätt sätt, en kille som för sig väl. Inte bara har trimmad mage och fint hår. Det var mycket utsida, väldigt lite insida.

Stämmer det förresten det att du haft en romans med Samir?

– Jag vet inte vad man ska kalla det... Jag tyckte inte illa om honom. Vi har kyssts och... ja legat. Det var en tid när vi hängde en del. Men nu tror jag att han träffat någon. Egentligen vill jag bara ha Samir. Han är så fin. Jag skulle inte vara blyg för att börja träffa honom. Jag är väl inte kär, men jag skulle absolut kunna tänka mig att dejta honom.

Jag har hört att du är bisexuell?

– Japp! Jag har inte gått så långt att jag testat att ha ett förhållande med en tjej, men det skulle säkert fungera.

Vill du testa att ha en flickvän, med tanke på hur killarna beter sig i Paradise hotel?

– Ja. Jag tror det var där jag började förstå att jag är intresserad av tjejer. Jag har träffat en tjej lite. Tjejer kysser bättre än killar.

Det kan jag tänka mig. Jag läste dessutom någonstans att tjejer i lesbiska förhållanden får fler orgasmer per livstid än tjejer i heterosexuella förhållanden.

– Det kan jag verkligen tänka mig. Jag håller med, haha.

Fick du ihop det med någon tjej i "Paradise hotel"?

– Jadå.

Så vi får se programmets första sex mellan två tjejer någonsin?

– Japp. Det var helt galet. Vi har fortfarande lite kontakt.

Hade du några betänkligheter kring att ligga i tv?

– Nej. Vill jag så har jag det, tänkte jag. Och det hade jag ju.

Annars vet man ju inte så mycket om dig. Hur var din uppväxt?

– Skolgången var inte så bra... Jag var utsatt för mobbning fram till förra året. Det var allt från till att jag hade ett udda namn, Saga, till att min familj inte hade så mycket pengar. Inte lika fina kläder som de andra. En tjejs mamma spottade mig i ansiktet.

Varför då?

– Tjejen, hennes dotter alltså, hade stulit en tröja av mig. Jag konfronterade henne. Då kom hennes mamma till skolan och spottade mig i ansiktet. Vad gjorde de mer? Ja, de låste in mig på toaletterna. Hängde ut mina gympakläder på skolgården. Det gick faktiskt så långt att de hoppade sönder min mormor och morfars bil.

Hur mådde du egentligen av det där?

– Jag mådde skit. Pappa fick komma och prata med de i skolan. Jag fick huvudet indunkat i skåpet, de kastade in fimpar i skåpet. De gjorde så dumma saker. Det är så svårt att beskriva hur man kände, hur man mådde. Min mormor och morfar bodde precis vid skolan. Ofta gav de mig pengar så jag kunde handla något på rasten. Då gick mobbarna dit och frågade om de kunde få pengar och sa att de var mina vänner. Och så fick de pengar. Det var då de tog sönder mormor och morfars bil.

Varför då?

– De sa att vi var tattare. Äh, vet du. Jag pallar inte prata om det här. Jag måste gå ut och ta en cigg...

Saga får tårar i ögonen. Begraver händerna i ansiktet. Sen reser hon sig upp och försvinner. Efter några sekunder är hon tillbaka.

– Jag glömde så klart ciggen. Fan. Men vet du vad, jag mår bättre nu. Vi fortsätter, säger hon.

Men Saga, jag måste fråga: Klippan är ett litet samhälle, du bor ju kvar, du måste träffa de där människorna som gjorde så sjuka saker än i dag?

– Ja, det gör jag. Jag tycker det är starkt att kunna förlåta dem, förmodligen mår de dåligt. Ingen har bett om ursäkt, men man märker på dem att de ångrar sig.

Du sa att ni inte hade lika mycket pengar som de andra, hur illa ställt hade ni det?

– Min mamma har fått jobba ganska hårt, och har varit sjuk hela min uppväxt. En reumatisk sjukdom. Hon har inte kunnat jobba så mycket. Min låtsaspappa har fått stå för många av våra uppgifter när jag var liten.

Vad hände med din biologiska pappa?

– Han gick bort när jag var fjorton. Innan dess jobbade han på havet, som kock. Han dog i en hjärtinfarkt på sin 50-årsdag. På själva födelsedagen. Vi var inte så goda vänner han och jag... Jag skulle ringa till honom trots att jag var arg på honom. Han hade ju stuckit ut på sjön igen. Ville inte ens vara med oss. Hade träffat en ny kvinna. Precis när jag lyfte luren så ringde det. Det var min farbror som sa att han ville prata med mamma. Sen berättade mamma vad som hänt.

Hur har det här påverkat dig?

– Jag tog ut all min sorg i ilska. Jag slogs. Sjukt mycket. Med killar. Jag började dricka väldigt tidigt. Festerna blev bara stora slagsmål. Jag gick inte att prata med. Jag var bara arg, ledsen.

Vad sa polisen när du gick runt och slogs på det där sättet efter din pappas död?

– Jag dömdes för misshandel. När jag var 15. Sen hade jag en prick i registret i fem år. Fick inte ta körkort, inte ha lägenhet, inte ta lån. En av mina bästa tjejkompisar slutade umgås med mig i samband med att pappa dog. Hon hängde med tatuerade tuffingar från Lysekil i stället. Men hon visste att jag fått ett arv efter pappa. En dag sa hon: "Du ville att din pappa skulle dö så att du skulle få hans pengar". Jag fick spel. Och, jag vet faktiskt inte vad jag gjorde med henne, men någonting gjorde jag.

Du såg svart?

– Ja. Jag minns bara att det var ett bord och att hennes ansikte dunkades mot det. Hon har försökt be om ursäkt till mig, efteråt, men jag behöver inte henne. Vet du vad det konstiga är? När ens pappa dör får alla runtomkring en samma tanke. När jag kom tillbaka till skolan och alla vet att pappa dött, då antar alla att man har någon att prata med...

Men man har ingen?

– Nej. Man har ingen. Ingen alls. Man står där ensam. Jag har tacklat det där helt själv. Jag har bara pratat med psykolog en gång. När de kallade in mig och min syster och ville stoppa i mig en massa antidepressiva. Jag tog tabletterna i två veckor, sen kastade jag dem.

 

Vill du vara uppdaterad med de senaste nöjesnyheterna? Ladda ner Expressens app för Android eller Iphone

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!