Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så pass briljant att jag inte vill att den ska sluta

Foto: Pressbild.
Foto: Pressbild.
Foto: Pressbild.

Kanske är ”Lyrro” det slutgiltiga beviset på att vi lever i den yttersta tiden. 

När det sist begav sig med ”Yrrol” (1994) var vi i slutet av en finanskris och av Ny Demokratis mandatperiod i riksdagen.

Lasermannen hade gått lös, och Ultima Thule toppat listorna. 

Idag är vi, i någon mån där igen: Utan regering, med en klimatkatastrof för dörren och en ”Lorry”-film på bio, likt ett vilddjurets lakoniska utropstecken i tiden.

Rädslan för en lam uppföljare, förvandlas snabbt till en lättnadens suck, i takt med att sketcherna får bilda en lustfyllt förvriden mosaik av vår omvärld. 

”Yrrol” tog oss tillbaka till det gamla grekerna, men nu tar Peter Dalle sats från Big bang, grottmänniskorna, och Betlehemsstjärnan när han låter Maria och Josef (El Refai och Gustafsson) fly över haven till det förlovade landet Södertälje, medan vi stackars privilegierade svenskar famlar åt andra hållet – mot den semsterperfekta ytan. Perspektiven är lika enkelt självklara som de är smarta och välbehövliga. Det är svårt att svara på om här finns sketchklassiker av samma tyngd som Reuters förbannade flygvärdinna, presenten till chefen eller den mansplainande ”man kan göra så, men det är inte rätt”. Men mixen är utan tvekan sig lik. 

Här finns mötet på kommunkontoret mellan företrädare för judendomen, islam, kristendomen, Liberalerna och det ständigt lika upprörda Allergiförbundet (älsk på den träffsäkerheten!) som urartar i de bråkande männen till slut gör gemensam sak mot kvinnorna. Och Reuters bitska flygvärdinna får göra ett slags comeback, men nu i Business class – extra care, där daterade affärsmännen curlas med tjock- och tutt-tv, samt en kvinnas lojala beundran. Men filmen rymmer även rak nästan okomplicerad humor, som när Dalle och Ulveson får agera ömsom kund och kassabiträde i en mataffär för personer med alzheimers.

Det är den krassa verkligheten, kryddad med exakt nivå rätt av galenskap, för att det ska smaka intressant. Med en sinnrik mix av saga, tillbakahållen ilska, ”Sällskapsresan”-trygghet, och lek med det nästan förbjudna, är ”Lyrro” så pass briljant att jag inte vill att den ska sluta. Men det gör den förstås, och det med ett slags förunderligt stärkande känsla av att vi tillsammans borde kunna stå över den här världens idioti, och faktiskt gå vidare. 

 

LÄS MER: Därför är inte Ulla Skoog med i Lyrro 

 

Lyrro – ut & invandrarna

Komedi

Sverige 

Av Peter Dalle

Med: Peter Dalle, Suzanne Reuter, Henrik Dorsin, Nour El Refai, Johan Ulveson, Björn Gustafsson, Claes Månsson

Längd: 1:28

Från: 11 år

 

Så bra är skådespelarna:

Peter Dalle

En eloge till Peter Dalle och hans sätt att lite som en temperamentsfull Tage Danielsson ringa in det moderna samhällets konstigheter och sträva mot något humanare. Och som skådespelare avfyrar han hela registret från den älskade ”Tänkte inte på det” till en gammal rasist som hade platsat i ”Män som hatar kvinnor”.

 

Suzanne Reuter

Att få se Reuter som  flygvärdinna igen är rätt mycket som att får höra en artist spela en av sina finaste klassiker, så att tiden nästan står still. Men här får hon även nya utmaningar som kvinnan som bekämpar åldrandet med alla medel.

 

Björn Gustafsson

Jag är lite trött på att se Gustafsson som den söta killen. Därför är det allra roligast när han får spela emot det, exempelvis som gravallvarlig representant för den judiska församlingen. 

 

Nour El Refai

Spelar inte bara Maria, utan även hustrun till en man i en koma (Dorsin) som ändå håller den Instagramglättiga ytan intakt på paradissemestern. Knäpp roll som blir bättre ju längre den pågår.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!