Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Albin passar inte in – men räddar hela ”Så mycket bättre”

Albin Lee Meldau gråter mycket i sitt avsnitt av "Så mycket bättre". Foto: TV4.
Albin Lee Meldau och Christer Sjögren jammar loss. Foto: TV4.
Albin Lee Meldau. Foto: TV4.

Albin Lee Meldau klev in i ”Så mycket bättre” som en okänd artist, men avslutar inte bara som en nytänd stjärna, utan även en kreativ katalysator för de andra.

Det han gör är egentligen helt bakvänt, men i slutändan räddar det faktiskt programmet, och ger det en ny själ.

Så märkligt det kan bli. Albin Lee Meldau framstod ju länge som den som inte hörde dit. En utfyllnad med en Spotifyhit eller en nödlösning när alla veteraner redan tackat nej. Helt klart en chansning för ett program som egentligen handlar om att hylla livsverk och rota runt i låtkataloger av bekanta hits.

Både Christer Sjögren och Eric Gadd erkänner utan blygsel att de inte ens visste vem Albin var förut, medan sångaren själv berättar om hur han för inte många månader sen hade ingenting – ”och nu har jag det här”. 

Sex avsnitt, och plötsligt känns Albins resa från skuggorna till avrundande artist i ”Så mycket bättre”-bordets högsäte helt naturlig. Genom att glida på de andras kändisskap, har den i grunden trasiga gatumusikanten fått möjlighet att visa upp både sina enorma röstresurser och alldeles särskilda innerlighet. 

I ett program där nästan alla andra deltagare främst återupplivar alternativt återupplever sina karriärer, så har Albin i stället fått en ny karriär. Det är en bakvänd tv-kurva som ger programmet ett slags fräschör, när Albin lite likt Lady Gaga i ”A star is born” gjuter nytt liv också i kollegernas musikalitet.

Charlotte Perrelli säger det rätt ut: ”Albin är ju så känslosam, han gråter ju så hysteriskt i alla låtar, för att det blir så personligt, och det gör det också väldigt speciellt för oss som gör det, att man känner att han verkligen tar det till sig.”

Det måste ligga något i det. För även den här ”Så mycket bättre”-säsongen har fått sin beskärda del av plågsamt usla låtar. Men den här kvällen är ingen faktiskt dålig, utan det verkar som att alla lyft sig ett snäpp, och inspirerats av Albins sätt att vända ut och in på hjärtat – i sång, tårar och styrkekramar. Det kan rimligen inte existera ett ”Så mycket bättre”-avsnitt med lika mycket gråt. Det liksom forsar fram mellan låtarna. Blir det för mycket? Ja, man kan ju inte ha en hel programserie där alla bara sitter och gråter. Men som kulmen på en säsong som svajat mellan innehållslösa fikapauser, medeltidslajv och Christer Sjögren-sketcher utan slut, sitter det faktiskt riktigt fint med ett saltstänkt reningsbad.