En av de mest klassiska scenerna i ”Emil i Lönneberga” är när Emil hissar upp sin lillasyster för att hon ska kunna se bort till Mariannelund.
Lena Wisborg Candinger, 55, som är fem år när hon får rollen som Ida, har ingen aning om vad det innebär att bli barnskådis.
– När jag blev tillfrågad blev jag i första hand tillfrågad om jag verkligen ville göra det. Jag fick förklarat lite vad det innebar – att jag skulle vara borta hemifrån och borta från mina föräldrar. Men som femåring kan man ju naturligtvis inte förstå konsekvenserna av det. Men om jag inte hade velat göra det så hade jag aldrig blivit tvingad att göra det. Jag visste vad jag gjorde så långt som en femåring nu kan göra, säger Lena Wisborg Candinger, säger hon i intervjuserien ”Alla vi barn från filmerna”.
Många av Astrid Lindgrens böcker gjorde succé på vita duken. ”Emil i Lönneberga” var inget undantag. Filmen släpptes 1971 och året därpå kom uppföljaren ”Nya hyss av Emil i Lönneberga” och slutligen kom den sista filmen, ”Emil och grisknoen”, 1973. Kort därefter tar Lena Wisborg en paus från skådespelarkarriären.
– Jag sa upp mig, jag vet inte om det hände flera gånger. Det var väl när det var en skön och varm dag och jag tyckte att jag ville göra något annat.
Sadlar om
1979 ses Lena Wisborg Candinger i en biroll i tv-serien, ”Katizi”, som handlar om en romsk flicka. Där spelar hon bland annat mot Christina Schollin och Janne ”Loffe” Carlsson.
Men det blir också barnskådisens sista framträdande framför kameran.
– Att arbeta med teater eller film eller nånting skapande är så otroligt roligt, det är en sådan härlig känsla. Men jag hade tidigt känt på alla nackdelar. Jag gjorde en för- och emot lista. Och det var inte värt priset, säger hon.
Efter det fortsätter barnskådespelaren arbeta med det konstnärliga.
– Jag hade bestämt mig för att bli maskör, så jag är utbildad frisör och så, men jag blev allergisk så jag kunde inte fortsätta. Jag har jobbat med många olika saker fram och tillbaka. När jag inte kunde jobba som frisör och maskör, så utbildade jag mig till skräddare. Man har jobbat en hel del konstnärsmässigt eller hantverksmässigt, säger hon.
