Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så bra var Metallicas spelning på Ullevi

"Ja, vi har både hört och sett allt förut. Men en släktträff med ett Metallica på spelhumör kan aldrig bli tråkig." Foto: Henrik Jansson
Foto: Alex Ljungdahl
Foto: Henrik Jansson

Ja, vi har både hört och sett allt förut.

Men en släktträff med ett Metallica på spelhumör kan aldrig bli tråkig.

Metallica – betyg låt för låt

Fuel

Hetfield eldar igång direkt med explosioner på storbildsskärmarna. Mäktigt publikgensvar, men ljudet grötar i tanken.

For whom the bell tolls

Trujillo är nere med rumpan i marken i krabbgången. Kanske Metallicas köttigaste riff. Mums.

Battery

"Are you alive?" undrar Hetfield mitt i den här pålitliga urladdningen. Sångaren ser vansinnigt taggad ut.

King nothing

Suggestivt blodrött scenljus, ett inspirerat solo från Hammett och en bluessångare vid namn Hetfield. Det räcker långt.

Disposable heroes

Ulrich hänger inte med helt i början, men riffen i Metallicas näst bästa antikrigs-låt febrar upp stämningen på Ullevi. Och James skriker strålande.

The day that never comes

Kränger till en början värre än en eka efter Finlandsbåten. Tar sig något men inte helt.

The memory remains

"Vi har några sångare här, eller hur?" Hetsar Hetfield. Ullevi svarar pliktskyldigt och axlar Marianne Faithfuls mässande.

The unforgiven

Övergången mellan elektrisk och akustisk gitarr för Hetfield låter skakig. Tur att Hammett är mer stabil.

Sad but true

"Do you want heavy?" Mästrar magister Hetfield. klart vi vill. Tung och med rätt häng rakt igenom.

Turn the page

Så nära country Metallica kommer. Stämningen sjunker men Hetfields stämband glöder i Bob Segers låt.

The frayed ends of sanity

Spelas live för sjunde gången, någonsin. Inleder stapplande med förinspelat intro. Tar sig med ytterligare ett Hammett-solo med bett.

One

Röda och gröna laserstrålar skär genom Göteborgskvällen. Metallica kliver upp ur skyttegraven och köttar på rejält.

Master of puppets

Metallicas mest populära låt bland fansen under förra årets turné. Uttjatad? Den kan nog inte bli det. Hetfield låter Ullevi ta över stora delar av sången. Mäktig.

Fade to black

Ytterligare ett intro som tänder upp mobilerna på innerplan. Både Hammett och Hetfield briljerar.

Seek & destroy

"Det här är låten som alla gillar att sjunga extra högt" enligt Hetfield. Klassiker från "Kill 'em all" som vägrar åldras som allsångs-material.

Whiskey in the jar

Inleds med en snutt på "The more I see" innan ett obligatoriskt hoppande drar igång på innerplan. Startar som en förfest, mynnar ut i sent nattsudd.

Nothing else matters

Lika obligatorisk som allsången som följer. Väldigt vacker kombination av ljud, ljus och mörker.

Enter sandman

Svarta badbollar, allsång och ett rent ut sagt jäkla ställ avslutar kvällen.

FAKTA

Metallica

Ullevi, Göteborg

Publik: 63 036 (slutsålt).

Vem: Rockband som bildades i Los Angeles 1981. Tillhör de kommersiellt mest framgångsrika grupperna i världen med över 110 miljoner sålda album. Slog igenom för den breda massan med "The black album" från 1991. Består sedan 2003 av originalmedlemmarna James Hetfield (sång, gitarr) och Lars Ulrich (trummor) samt Kirk Hammett (gitarr) och Robert Trujillo (bas). Senaste studioplattan kom 2008, sägs jobba på uppföljaren.

Vad: Första Sverige-giget sedan utsålda Stockholm Fields på Gärdet förra sommaren. Europaturnén fortsätter augusti ut.

Det är inför "King nothing" som James Hetfield, i skinnväst med en massa badges, tittar ut över Nordens största hårdrocks-publik någonsin och slår ut med armen.

"Tack för att ni är en del av Metallica-familjen" säger sångaren med ett stort leende.

Och en kväll med Metallica känns numera som en släktträff.

Vi har gjort det här förut, hört alla riff, sett Rob Trujillos konstiga krabbgång. Där i hörnet sitter en gammal farbror med en käpp (Ja, jag tänker på Lars Ulrich) och ute på gräsplanen är stämningen hela tiden hög.

På förra årets turné gav de fansen bokstavligen vad de ville ha, då publiken i varje land fick rösta fram låtlistan. Då hade de dessutom en ny låt att lufta ("Lords of summer"). Den får vi inte i kväll. Bara gammal skåpmat. Grunden är samma som de senaste årens turnéer, låtar med (minst) 25 år på nacken.

Men det viktiga här är att träffen med Metallicas utökade familj aldrig känns som en sittning man vill lämna.

 

Det finns stunder här under konsertens dryga två timmar som jag vill plocka ut ur sitt sammanhang för att kunna ta fram under kalla vinterkvällar när allt känns trist. Som allsången i "The memory remains", Hetfield i pålitliga "Seek & destroy" eller ljusfonden med påslagna mobillampor i "Nothing else matters". Det gemensamma här är kontakten som Metallica och då framför allt Hetfield får med sin utökade familj i Göteborg. Den är speciell, inte snack om det.

Ett annat utropstecken är Kirk Hammett, som annars kan svaja. Gitarristen spelar inspirerat kvällen igenom. Hans soloinsatser i "The unforgiven" och sällan spelade "The frayed ends of sanity" sticker ut mer än när jag såg dem i Finland förra året.

Däremot köper jag inte släktingarna som står bakom Metallica konserten igenom. Fanklubb-medlemmar i vita T-shirtar som mest står stilla, vinkar lite och filmar med sina telefoner. Är det för självförtroendet Metallica vill ha dem nära? De tillför i alla fall inte mycket. Jag stör mig i vanliga fall och tittar bort när fans släpas upp på scen för dans, sång eller förnedring. Nu blir jag mest irriterad. Ni hade säkert jätteroligt där uppe, det tvivlar jag inte på, men för oss andra var ni bara i vägen för största storbildsskärmen. Enda insatsen är när Hammett torkar av gitarrsträngarna på folket där bak under ett solo.

 

Efter en fullständigt majestätisk avslutning med "Nothing else matters" som övergår i "Enter Sandman" står så de fyra på scen och tackar för träffen. Ulrich påminner om att det var 28 år sedan de första gången spelade i Göteborg, då på Frölundaborg. Nu slår de publikrekord som veteraner.

"Oavsett om ni kommer från Helsingborg, Stockholm, Jönköping eller Linköping älskar vi er, vår Metallica-familj" säger trummisen och låter som han menar det.

Precis som med vanliga släktträffar lämnar jag Ullevi lätt upprymd efter att ha träffat gamla bekanta.

Och jag vet ju att det inte var för sista gången vi sågs.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!