Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så bra var Kiss på Tele 2 Arena

Foto: Robert Eklund / STELLA PICTURES ROBERT EKLUND
Foto: Robert Eklund / STELLA PICTURES ROBERT EKLUND
Foto: Robert Eklund / STELLA PICTURES ROBERT EKLUND

En sångare med gammal röst, en basist med evigt unga tricks.

Det var länge sedan Kiss hade världens bästa show.

Men ikonerna har tillräckligt kvar i tanken för att rockmyten ska leva vidare.

Konserten får

Så bra var Kiss

Kiss

Tele 2 Arena, Stockholm

Publik: 24 334.

Vem: Ett av rockhistoriens största och mest välkända band bildades i New York 1973. Har sålt mer än 100 miljoner skivor i karriären. Består sedan 2004 av originalmedlemmarna Paul Stanley (gitarr, sång) och Gene Simmons (bas, sång) samt nytillskotten Eric Singer (trummor) och Tommy Thayer (gitarr).

Vad: Är ute på “KISS World Tour” som når Oslo imorgon söndag, Horsens på tisdag och Scandinavium i Göteborg på onsdag.

Rock’n’roll är död.

Det var Peter Criss som sa det i en intervju i veckan. Och den gamle avpolletterade Kiss-trummisen har ju en poäng. “Vad finns det för rockikoner kvar? Vem ska ta över?” hör jag ett par bakom mig filosofera på vägen till Tele 2 i den småkalla vårkvällen.

Kiss finns trots allt kvar. I alla fall på pappret och som visuell produkt.

Bandet är, som Live Nations nestor Thomas Johansson sa till Expressen, ett tregenerations-band. På Tele 2 har hundratals småglin trotsat arenans maskeringsförbud och sminkat upp sig som små Starchilds. Alla som slentrianmässigt säger att Kiss är slut och ska lägga ner, titta på publiksiffran.

Däremot får man vara inställd på vad man numer får. En varumärkes-profilerad show som helt lutar sig på nostalgi och säkra kort.

Känslan av ett barntillåtet nöjesfält blir extra tydligt i slutet av “Rock and roll all nite” när Gene Simmons och Tommy Thayer åker ut bland konfetti på något som ser ut som en nyhet på Gröna Lund.

Om senaste Sverige-besöket för Kiss blev en riktigt trist historia med fiaskovarning på Paul Stanleys sång, låter det fyra år senare bättre om både band och gitarrist. Även om Stanleys stämband fladdrar iväg flera gånger under knappa två timmar i Tele 2.

Däremot är det ju själva showen som varit Kiss signum i alla år. Och som arenaupplevelse ligger de långt bakom nyare kollegor. Bomber och en storbildsskärm räcker inte idag. Att det är klassiker-stämpel på när Gene dreglar blod och sprutar eld är en sak. Det är värre att veteraner som Kiss är så dåliga på att få igång en lördagspublik. Långa stunder i Tele 2 är det som att vara på en galleria en eftermiddag där ett band råkar spela.

Avslutningen blir ändå en uppryckning. Jag ser många trötta med glada kids med sminkstjärnor som lommar ut efter knappa två timmar med pyro och konfetti.

De fick inte se, som den klassiska påannonseringen utlovar, världens bästa rockband. Långt därifrån. Men Kiss är trots allt bland de sista rockikonerna.

Okej för att de har överlevt sig själva.

Rockmyten lever ändå vidare.

 

 

Betyg – låt för låt:

 

Deuce

Kiss sänks ner från taket och Gene gungar igång vid mikrofonen.

 

Shout it Out Loud

Paul på blågul gitarr håller uppe tempot och får igång Tele 2.

 

Lick it Up

Stanley undrar hur många som gillar att bli slickade innan hans röst försvinner.

 

I Love it Loud

Efter att Paul tackar för all support sedan 1976 tar Gene godkänt över.

 

Love Gun

Stanleys röst fladdrar som en flagga i vårvind. Han kämpar, Kiss tappar energi.

 

Firehouse

Paul skakar på höfterna men arenan är märkligt energifattig, trots en eldsprutande demon.

 

Shock Me

Cover-Kiss när Thayer tar över rollen som Ace vid micken. Gör sitt, men han är ju inte Ace.

 

Flaming Youth

Låter okej, men nostalgi-bilderna från förr gör kontrasten tydlig, då och nu.

 

War Machine

 

Börjar med visuellt godis när demonen gurglar blod, men trycket saknas.

 

Crazy Crazy Nights

Dedikeras till Kiss Army. Mer stillastående än galen.

 

Cold Gin

Kiss kanske bästa riff räcker inte hela vägen fram.

 

Say Yeah

En låt det är lätt att skråla med i, intygar Paul. Gene dreglar i singeln från “Sonic boom”.

 

Let Me Go, Rock ‘N’ Roll

Gene får igång både boogierock och handklapp.

 

Psycho Circus

Paul åker ut till en liten scen i mitten: Äntligen höjs konsert-pulsen.

 

Black Diamond

Inleds fint med Stanley solo i lila ljus. Singer gör sin Criss-insats. Snyggt Kiss-poserande.

 

Rock and roll all nite

Eldsflammor, en massa konfetti och någon slags partystämning.

 

I Was Made for Lovin’ You

I första extranumret tar Kissen selfie, lovar komma tillbaka och ordnar ett röstsvajigt disco.

 

Detroit Rock City

Paul tar i lite för mycket, musikaliskt blir det ändå ett lyckat slut på en ojämn kväll.

Annons:
Expressen Refunder Kalkylator

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!