Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Live-published photos and videos via Shootitlive

Så bra var Kents sista spelning någonsin

En sista kväll med tårar av både glädje och sorg.

En musikalisk avslutning som det bara att att böja huvudet inför.

Kent lämnar presens med fulländad värdighet.

Konserten får

Så var ska man börja bena upp avskedet?
Är det i slutet, när fyra medelålders killar från Eskilstuna står i ett lätt snöfall av konfetti, håller armarna om varandra och långsamt nickar: "vi gjorde det"?
Eller är det tidigare under spelningen när de på scen fungerar som en enorm vågbrytare till bilderna på skärmarna, under en magnifik version av "Stoppa mig Juni (lilla ego)"?
Det är svårt att inte här nämna de enorma LED-skärmarna uppe på scen.
Kents avskedsturné handlar inte bara om Kent. Det handlar aldrig bara om bandet på den här nivån. Avskedsturnén handlar lika mycket om att presentera en helhet, om ljud och ljus som tar över sinnena. Och det handlar förstås om kontakten med publiken.
Tidigare under turnén har Jocke Berg sagt att de känner sig skyldiga sina fans så mycket. Kent är inte skyldig oss något alls. De visar på Tele 2 hur man med stor respekt kan sätta punkt för ett halvt livsprojekt i total samklang med sina närmaste vänner på andra sidan staketet.
Kanske borde man börja där, när det till slut inte finns kvar några ord för en tårögd Jocke Berg under presentationen av sina bästa vänner och sig själv, innan en fulländad "Utan dina andetag" tar vid. Eller kanske i "Socker", där Kent till slut vågar gå så nära U2 att de gör sin egen "Where the streets have no name".
Eller så börjar man berättelsen om när Kent lämnar presens några timmar tidigare, mitt i ett begravningsfölje på Götgatan.
Vajande småflaggor, tårfyllda ögon och ett svagt ljud av trummor.
För även om Kent efter 26 år på lördagen till slut står still för gott innebär det inte att berättelsen om Kent är över.
Jag gick i den svarta paraden med min dotter. Hon upptäckte Kent för bara några månader sedan. För henne och många andra längre fram har resan bara börjat.
Ordet som genomsyrar hela dagen och som jag till slut fastnar för är ändå värdighet.
Hur de väljer att köra in i mål med fulländad värdighet intakt.
Till slut, när det inte finns många ord kvar, återstår bara två saker kvar att säga:
Tack som fan, förstås.
Och kom inte tillbaka nu.

 

BETYG LÅT FÖR LÅT:

Gigi

Ödesmättat intro där kören och bandet gör entré. Allt medan trumslagarflickan på skärmen förvandlas till ett kranium.

 

999

En spark till riktig start där storbildsskärmen tar stor plats. En av Kents mesta handklapps-nummer som växer och växer.

 

Stoppa mig juni (lilla ego)

Kent verkar stå på världens största vågbrytare. Makalöst vackra effekter. Låten börjar försiktigt men övergår i stabil disco-rock. Det borde inte fungera så bra som det gör.

 

Romeo återvänder ensam

Jocke hälsar oss välkomna för sista gången. Scenen förvandlas till ett självlysande böljande isblått hav och Kent skruvar upp Depeche-rocken.

 

Vinter02

Rusande rockslingor som lever i kulisserna av en science fiction-film, ungefär. Det går undan nu, Kent går på kraft.

 

Var är vi nu?

Ett snöfall, en akustisk gitarr, blodrött scenljus och en Kent-låt som smyger sig på en till den flämtar i nacken. Vackert, mäktigt.

 

Hjärta

En vit häst skrittar makligt in på skärmarna till suggestiva gitarrer och en sångare som försöker greppa efter orden med vänsterhanden. Det tål att sägas igen; det är vansinnigt vackert.

 

Andromeda

En kosmisk tur rakt ut i Vintergatan för att greppa en av de bästa låtarna från senaste och sista plattan. Barnkörerna lyfter Tele 2.

 

Egoist

Kent i svartvitt, och kvällens första riktiga allsång. Kören får också mer plats. Pulsen höjs inne i arenan.

 

Vi är för alltid

En låt som stegrar sig och förvandlas till en arena-vältare. Vemod i storformat, men både en glimt och ett snett leende. Jockes bästa sånginsats hittills.

 

Innan allting tagit slut

Tigrarna från ”Vapen och ammunition” vaknar till liv. En långsamt original i en febrig version.

 

Den vänstra stranden

En lång väg hem genom en magisk ödeskog där glas-synthar och en luftig produktion får till en närmast sakral feeling.

 

La belle epoque

Manic Street Preachers skrev en gång om ondskans intensiva hummande. Så låter Kent här. Som en magnifik klump i magen.

 

Ingenting

Dags för dans! Medelhög BPM och elektroniska rytmer med knivskarpa konturer. Först nu börjar ståplats röra sig på allvar.

 

Kärleken väntar

Mer allsång, mer tyngd. En ”Vapen & ammunition”-bit som håller än men som ikväll inte helt hittar rätt fart.

 

Vinter17

Enda låten det känns rätt skönt att aldrig höra live igen. Ett hurtigt träningspass som liksom inte tar vägen någonstans.

 

Jag ser dig

Publikfriande kameraåkningar över publiken och en sångare som pekar på fansen. Arena-rock modell grande som inte helt tar klivet upp på en jättes nivå.

 

Musik non Stop

En catwalk som går fullständigt bananas på skärmarna. Något av det visuellt mäktigaste jag sett på en scen. En taggig remix av en låt som alltid funkar live.

 

Socker

Kent vågar gå så nära U2 att de gör sin egen ”Where the streets have no name”. En typ av storbilds-rock de är överlägset bäst i landet på.

 

Utan dina andetag

Jocke finner till slut inga ord i sin bandpresentation. Känslorna bor utanpå när Kent sedan plockar fram sin kanske mest älskade låt.

 

Sverige

Ett glittrande hav av mobiler, en alternativ nationalsång som blir en andningspaus. Guldstjärna till kören.

 

747

För sista gången drar den här flygresan igång. Himlen brinner när vajande armar tar oss hem .

 

December

Bomben i låtlistan, en gammal b-sida från 1998. Jocke på akustisk gitarr i en vacker ballad som plötsligt låter skriven för kvällen.

 

Förlåtelsen

Växer på bredden till en svart-tintad gospel med mullrande åskväder i bakgrunden. Kören stagar upp Jocke till höga nivåer.

 

Dom andra

Dansrock som håller sig nära originalet. Himlens oväder har gått över till röda blixtrar. Ljudmässigt är det en smocka från en sammetshandske.

 

Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Den perfekta sammanfattningen av allt Kent var och är. Dramatiken, tillbakablickarna, den knutna näven och en starkare livsgnista än dödslängtan.

 

Sista sången

Mer konfetti, en kör som tar i från tårna och framför allt ett band i vitt som tar farväl på ett väldigt imponerande vis.

Så bra var Kent

Kent

Tele2 Arena, Stockholm

Publik: 38 300 (fullsatt).

Vem: Sveriges största rockband bildades 1990 i Eskilstuna. Bestod fram till nyligen av Joakim Berg (sång, gitarr), Markus Mustonen (trummor, sång), Martin Sköld (bas) och Sami Sirviö (gitarr).

Live på scen ingick på sista turnén Max Brandt (gitarr), Andreas Bovin (synt) plus en kör bestående av Daniela Sörensen, Carolina Wallin Pérez och Malin Brudell.

Vad: Turnéavslutning efter en 28 spelningar lång Norden-turné som inleddes i Linköping i september. Också den asolut sista konserten någonsin som Kent gör.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.