Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Roligt, underhållande och sanslöst svängigt

Bruce Springsteen kommer till Friends Arena. Foto: Terje Bendiksby

OSLO. Nästa år kan han lösa bussbiljett med pensionärsrabatt.

Jag kan tänka mig att det är den här killen stadsministern har i åtanke när han bollar med tanken att radikalt höja pensionsålder.

När Bruce Springsteen plockar fram gamla ”Open all night” och förvandlar den till soundtracket till ”Treme” så rockar han röven av resten av befolkningen.

Bruce Springsteen

Telenor arena, Bærum (Oslo)

Publik: 23 000 (fullsatt)

Vem: Född 23 september 1949. Har turnerat med E street band (nu 17 personer starkt) under stora delen av karriären. Har sålt 120 miljoner album och mottagit bland annat 20 Grammy-priser.

Vad: Andra gången ”Wrecking ball tour” når Skandinavien på mindre än ett år. I övermorgon handlar det om den första av tre utsålda konserter på Friends arena i Stockholm. 14 maj intar han Köpenhamns nationalarena Parken.

3 höjdpunkter i Oslo

Uppvärmingsmusiken. Är en helt underbar. På lagom nivå bläddrar vi igenom Bruce och Stevens skivsamlingar. Detroit Cobras, Steve Earle, Dwight Yoakam och så vidare. Härligt med folk som fortfarande har smak 2013.

Låtvalet. "Open all night" i New Orelanstappning och pianoversionen av "The promise". Lägg därtill udda "Leap of faith" i en superversion. Och en version av "Savin' up" hade så mycket soul att man skulle kunna tro att Sam Cooke aldrig lämnat byggnaden.

23 000 personer som betalar 800 var. Det blir ju för tusan 18 millar. Så mycket drar den gamle arbetarrockaren in på en tisdagskväll i Oslos ytterkanter. Inte illa.

Man har vädrat ut tonårstjejerna som skrek sönder decibelmätarna under Justin Biebers besök nyligen. Nu är det män, gubbar, kepsar, ölmagar gömda under sjaviga tröjor med Brucetryck som fyller telefonhallen.

Förra sommaren var väldigt speciell. En klassisk andra konsertdag på Ullevi.

Den världsrekordlånga spelningen i Helsingfors (jag känner fortfarande träsmaken). Och såklart hyllningen till offren på Utøja på ettårsdagen av de vidriga attentaten.

Då stod han på scen med den ständige vapendragaren Little Steven alias Miami Steve alias Steve van Zandt. Fast i går var han mest Lilyhammer, norska tv-serien. Men framför allt är det skönt att han är tillbaka efter Tom Morellos (Rage against the machine) inhopp down under.

Men vi saknar kvinnorna. Hustrun lyser dessvärre med sin frånvaro.

Däremot lyser inte ”Wrecking ball”-skivan med sin frånvaro. Jag tycker den blir mer och mer obegriplig för varje gång jag hör den live.

Dessbättre blandar han upp eländet med desto bättre material. Och variationen är stor. Andra natten i Oslo är inte den första lik.

Det verkliga utropstecknet är New Orleans-versionen av ”Open all night” med Roy Bittan i rollen som professor Longhair. Och Bruce har en lång utläggning om hur vi skulle koppla ihop arslet med hjärnan. Roligt, underhållande och framför allt sanslöst svängigt.

Och sen var det pianoversionen av ”The promise” som fullkomligt tar andan ur en. Punkt.