Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Roger Pontare: Perrelli gick för långt

Roger Pontare Foto: Sven Lindwall
Charlotte Perrelli Foto: Sven Lindwall

Efter drygt tio år gör Roger Pontare comeback i Melodifestivalen 2017.

Nu berättar han om sitt dåliga samvete över att ha varit en frånvarande pappa, sin andlighet, om hur han mobbades som liten och hur han lyckats hålla kärleken till sin livspartner Elisabeth vid liv.

– Att det har varit lite stormigt ska jag inte sticka under stol med, säger han.

Roger Pontare

Namn: Fred Roger Pontare

Ålder: 65

Född: Bockträsk, Sorsele församling i södra Lappland

Familj: Livspartnern Elisabeth och sönerna Vincent och Viktor

Karriär: Under 70-talet var Roger Pontare medlem i det symfoniska rockbandet Nebulosa. Under 80-talet gjorde han låtar med bland andra Pernilla Wahlgren. Roger Pontare debuterade i Melodifestivalen 1994 med låten "Stjärnorna" som han sjöng tillsammans med Marie Bergman. "Stjärnorna" kom på första plats det året. 1999 kom Roger Pontare på femte plats med låten "Som av is" och ett år senare vann han Melodifestivalen med låten "När vindarna viskar mitt namn". 2006 kom han till andra chansen med låten "Silverland" och nu är han återigen aktuell med "Himmel och hav" i Melodifestivalen 2017. Roger Pontare, Tommy Körberg och Björn Skifs är de enda manliga artisterna som tävlat i Eurovision Song Contest två gånger.

Ser du alla deltävlingar i Melodifestivalen?

Roger Pontare, 65, är ett av Melodifestivalens mest klassiska namn. Sångaren, som föddes i och växte upp i de Lappländska byarna Bockträsk och Slagnäs, satte etnopop på kartan – och har tävlat i Melodifestivalen fyra gånger.

Roger Pontare vann Melodifestivalen 1994 med "Stjärnorna" och år 2000 med "När vindarna viskar mitt namn" – som blivit framförstad som en av de mest populära låtarna i Melodifestivalens historia.

Nu ställer han alltså upp en femte gång.

– Det roliga är att jag har fått uppleva Melodifestivalen i så många år och att jag har fått se hur tävlingen har utvecklats. 1994 hade de en orkester och man sjöng i en studio framför 300-400 personer, säger Roger Pontare och fortsätter:

– Programmet har bara blivit starkare och starkare och dessutom mer folkligt.

Finns det någon nackdel med att Melodifestivalen har blivit så stor?

– Nackdelen är att de måste överträffa sig själva hela tiden. Det är det största problemet.

 

LÄS MER: Roger Pontares dolda sjukdom

 

Veteraner har ju fått det allt tuffare i Melodifestivalen, Charlotte Perrelli hamnade ju exempelvis sist i Göteborg?

– Hon hade svängt väldigt mycket från den linje hon hade förut som schlagerdrottning. Hon har haft många fina låtar som inte har varit för avvikande men nu har hon valt en ny stil och den kanske inte passar in i konceptet. Det blev för mycket åt något håll som inte blev riktigt bra.

– Jag tror inte att jag kommer gå den vägen. Min låt är inte typiskt schlager men i dag har det öppnats nya dörrar. Kolla bara på Nano. Jag vet inte riktigt vilken genre det är men det var enormt bra även om det inte var en typisk schlagerlåt. Men jag tror att Charlotte gick för långt.

Din låt heter "Himmel och hav", vad är budskapet?

– Jag gillar att följa utvecklingen över vad som händer med både vår jord och människans inre klimat. Mina låtar har ofta handlat om att vi ska vara rädd om det vi lever i, vår natur och medkänsla. Jag mår bra av att sjunga de här texterna för de betyder någonting.

Jag har förstått att du är väldigt engagerad i miljöfrågan?

– Ja precis, jag är med i till exempel Gröna Korset och Earth Charter. Jag försöker hjälpa till så mycket jag hinner. Gör man något så mår man bättre själv. Jag försöker leva som jag lär så gott det går.

Är du en andlig person?

– Ja, jag upplever att det finns en kyrka i varje kropp och för mig är det naturen som ger mycket.

Tar du med dig den här andligheten på scen?

– Absolut. Det känns så kraftfullt att sjunga ut orden i texten för de betyder någonting. Då kommer vissa rörelser också, jag kan känna att jag flyger ovanför marken.

Roger Pontare om kärleken – och stormarna

När du vann "När vindarna viskar mitt namn" hyllades du av högerextrema krafter, hur ser du på det i dag?

– Det var värst när det hände och jag tog helt avstånd från det då. Det var väldigt olyckligt för det var alldeles på tok åt fel håll. Min musik ska inte tillhandahållas av en främlingsfientlig utan den ska stärka människor i elände och sorg. Låten har missbrukats på många sätt.

Du har med dig sin partner Elisabeth här i Malmö, vad betyder hon för dig?

– Hon betyder väldigt mycket. Hon är med och stöttar och är det något säger hon ifrån. Ibland har hon rätt och ibland inte, säger han och skrattar.

Hur länge har ni varit tillsammans?

– Det blir nog 38 år nu.

Hur håller man kärleken vid liv så länge?

– Man hittar nya vägar när man har kört fast. Och man måste samtala med varandra: "nu är det kört alltså, vi måste hitta en lösning". För man åldras ju och blir förändrad. Vi har ju haft tur som har varit ihop så länge. Det kunde lika gärna ha blivit så att vi inte hade klarat det.

Har ni varit nära på att ge upp?

– Ja, vi var ju gifta några år men skilde oss och bodde isär några månader. Sedan flyttade vi ihop igen, vi har varit ogifta men det har funkat lika bra.

Varför skilde ni er?

– Jag tror att det kanske berodde mycket på mitt sätt att jobba. Jag gjorde mycket musikaler och det var mycket slit med det och jag var borta ofta.

– Jag var en dålig pappa också i början.

På vilket sätt var du en dålig pappa?

– Jag var inte närvarande. Jag var ju borta så mycket. Och det där har jag försökt ta igen i dag i stället. Nu är mina pojkar vuxna och Vincent, som själv är i den här branschen förstår mig bättre nu.

Har du haft dåligt samvete över det här?

– Ja självklart har jag haft det. För jag kan inte göra om de där åren.

Vincent har ju en framgångsrik karriär i musikbranschen, har du fått något tips av honom?

– Ja att jag ska se cool ut, haha. Jag är väldigt stolt över honom.

Jag hörde att du var något av en kvinnokarl i din ungdom, stämmer det?

– Haha, det har jag svårt att tänka mig. Jag tror inte jag var någon Don Juan, men det är klart att jag har haft andra kvinnor före Elisabeth. Och att det har varit lite stormigt för att det har varit någon flört från min sida ska jag inte sticka under stol med. Men det är också något vi har pratat om i vuxen ålder.

– Om jag eller min fru är otrogen är det ju en liten sak i livet. Det är en fysisk sak som inte går att mäta sig med det kapital man har lagt på varandra för att varit ihop så länge. Det får inte förstöra en sådan sak. Det viktiga är att man håller ihop.

 

LÄS MER: Roger Pontares stora förvandling

 

Du var mobbad när du var liten?

– Ja, jag var väldigt mobbad i Arjeplog. Jag gick i högstadiet där och var liten och tanig. Det är något jag har fått jobba med väldigt mycket i vuxen ålder.

– Att stå på scen och få bekräftelse har gjort enormt mycket, det har varit rena healingen för mig många gånger. Jag har träffat några av de som mobbade mig i dag och nu är de väldigt små.

Hur kunde den här mobbningen se ut?

– Det var mycket slag, sparkar och glåpord. Bara för att man var svag och liten, det är inte bra att vara.

Du har lite samiskt påbrå?

– Ja jag har det faktiskt, från Västerbotten. Det är jag väldigt stolt över. Det är inte så många droppar för det är ingift i min släkt på mammas sida.

Samisk kultur har ju fått lite av ett uppsving den senaste tiden med Maxida Märak, Jon Henrik Fjällgren och "Midnattssol" på SVT.

– Ja, det är kanonbra. De behöver det här. När jag vann med "När vindarna viskar mitt namn" var det fullt med koltar i Globen, det var så fantastiskt att se hur mycket den låten betydde för dem.

– Jag tror att den samiska befolkningen stärktes väldigt mycket av "Midnattssol". För de har så enormt jobbigt. Blir det ingen ändring snart kommer vi förstöra en hel kultur.