Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rikard Wolff är död – blev 59 år gammal

Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES
Rikard Wolff under ”Stjärnorna på slottet” i juli 2014. Foto: SARA STRANDLUND

Skådespelaren och artisten Rikard Wolff är död, 59 år gammal.

Han hade under flera år kämpat mot sin kroniska lungsjukdom lungemfysem. 

– Jag såg potentialen. Han kunde spela nästan vad som helst och var jätteduktig, säger Meta Lundh, 83, hans första teaterlärare.

Rikard Wolff avled på fredagen, som Sveriges Radio Ekot var först med att berätta.

"I dag har vår älskade Rikard lugnt och stilla lämnat oss efter en lång kamp. All kärlek till er alla", står det på Wolffs Instagramsida.

Wolff lades in på sjukhus i slutet av augusti i sviterna av den ärftliga och kroniska lungsjukdomen lungemfysem, som han lidit av under flera års tid.

I samband med att han lades in på sjukhus skrev han på sociala medier: 

"Jag tillbringade gårdagskvällen, inte med er, glittrande gator och ljuvlig musik, utan stirrandes ut från min sjukbädd. Jag längtar efter er, jag saknar er. Snart är jag på benen igen och då ska vi fortsätta drömma en omöjlig dröm, den dröm som Jacques Brel aldrig slutade tro på", skrev artisten då.

Rikard Wolff tvingades ställa in

I oktober fick han hoppa av sin medverkan i Dramaten-pjäsen "Angels of America". Pjäsen sätts upp på Elverket på Dramaten den 1 februari och repetitionerna väntades starta inom de närmsta dagarna. Rikard Wolff är i december aktuell i SVT:s julkalender "Jakten på tidskristallen"

För bara sex dagar sedan skrev han själv om den sista svåra tiden. Det blev hans sista meddelande till sina fans:  

"Sen slutet av augusti har jag legat på sjukhus. Närmast ses vi i julkalendern. Längtar efter er. Kram och ha en fin helg".

I en intervju med Expressen för tre år sedan berättade Rikard Wolff att sjukdomen bland annat gjort det svårt för honom att gå i trappor. Artisten fick flera gånger åka ambulans efter att ha drabbats av anfall kopplat till sjukdomen.

 – Jag får ingen luft. Jag försämras av olika skäl, jag kanske har ätit för mycket, fått en förkylning, och plötsligt får jag ingen luft. När jag märker det sätter en panikreaktion i gång som mer eller mindre slår ut mig, sa han.

Meta Lundh: "Upptäckte honom"

Rickard Wolff bodde i Karlstad från tioårsåldern fram till studenten. Hans första teaterlärare Meta Lundh, 83, berättar om hur hon undervisade honom hemma i sitt vardagsrum.

– Jag tror att det var jag som upptäckte honom. Jag hade satt upp en pjäs av Göran Tunström som han var med i. Tunström själv besökte oss under repetitionerna och var väldigt imponerad av det som Rikard gjorde, säger hon.

– Jag såg potentialen. Han kunde spela nästan vad som helst och var jätteduktig. Jag kallades för hans teatermamma och hans mamma var rädd att jag satte griller i huvudet på honom. Jag lugnade henne och är glad att jag fick rätt. Han blev en stor skådespelare. Jag var övertygad om att Rikard skulle ta teaterlivet i Sverige till nya höjder. 

De fortsatte vara vänner och sågs sporadiskt när de kunde.

– Det handlar om en 40-årsperiod. Jag minns honom som en mycket god vän. Vi har haft många härliga diskussioner tillsammans. Han var så mångfacetterad och intresserad av sina roller. 

Meta Lundh berättar hur hon tog emot hans bortgång:

– Med bestörtning naturligtvis och sorg. Men på något sätt kände jag att det här var väntat. Han har varit sjuk i samma sjukdom tidigare och då hade jag kontakt med honom. Men inte den senaste tiden. 

Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Foto: ROBERT PARANIAK

Elisabeth Ohlson Wallin: "Hör hans skratt"

Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, 56, träffade honom för första gången när han gick på teaterskolan i Skara som ung. De blev goda vänner och har följts åt sedan dess.

– Jag kom till skolan för att fotografera och då gick Rikard där. Det var en glad, fantastisk tid. Sen har vi följts åt och jag har fotograferat honom mycket. Det är mycket tråkigt att han är borta, säger hon.

Hon minns honom som en varm människa som hade nära till skratt.

– Jag minns hans värme och uppslukande av konsten. Han var konst ut i fingerspetsarna. Han sjöng Piaf och de franska stora sångarna. Han arbetade lika hårt in i slutet utan att göra någon stor affär av det. Han var snäll och glad och hade mycket humor. Han var rolig att fotografera. Det var väldigt mycket skratt hela tiden.

Elisabeth Ohlson Wallin satt i bilen när hon fick höra om hans bortgång.

– Det var så konstigt för jag satt i bilen och körde precis nedanför där han brukade bo. Jag fick reda på det i telefonen och tänkte bara: Nej. Jag hör hans skratt, jag kan inte förstå att jag inte kommer få höra det skrattet igen. Det var fullt av värme. Det är svårt att prata om.

Hon träffade honom bland annat när Wolff 2014 på på Kulturhuset Stadsteatern gestaltade revykungen Karl Gerard.

– Det var det sista jag såg av honom på scen. Han var fantastisk som Karl Gerard. Han hade en ljus tröja på sig och var jättefin. Jag tänker på hans familj.

Helena Bergström och Colin Nutley skrattar med Rikard Wolff 1994. Foto: RT / IBL

Colin Nutley: "Han dog fridfullt"

Filmregissören Colin Nutley, 73, beskriver vännen Wolff så här:

– Han dog fridfullt. Hur pratar man ens om det? Han dog inte smärtsamt. Det är för svårt och för nära. Jag var bland en grupp av Rikards vänner. Vi var där i morse, på sjukhuset. 

– Senast vi pratade tittade vi på foton från olika tider i hans liv. Det var som vanligt, som när du dricker ett glas vin med en vän. Inget dramatiskt överhuvudtaget. De här ögonblicken fungerar inte så. Sista gången jag pratade med Rikard var han varm, rolig. Han var Rikard.

Skådespelaren Lena Endre. Foto: IBL

Lena Endre: ”Var alltid uppe sist av alla”

Lena Endre, 62, och Rikard Wolff gick på på scenskolan ihop och Lena Endre har vetat att Wolff var sjuk under flera år. 

– Det känns som en chock. Vi har haft kontakt under senaste året – men sista tiden på sjukhus har han väl inte varit så stark och inte orkat svara på sms, men vi har träffats.

– Han var så generös och ordnade fester och var alltid uppe sist av alla. Man visste ju att han var sjuk men han hade ju en sådan energi och tyckte om att vara med folk. Man trodde ju hela tiden  att han skulle klara sig. 

Skådespelaren Claes Månsson. Foto: Emil Nordin

Claes Månsson: "Han var otroligt rar"

Skådespelaren Claes Månsson, 67, minns Rikard Wolff från deras tid tillsammans på Dramaten där de satte upp pjäsen ”I väntan på Godot”.

– Vi jobbade ihop i alldeles i början av våra karriärer. Jag träffade honom då och då. Han var alltid otroligt rar. Otroligt fin och rar, han var en fin människa som min mamma skulle ha sagt, säger han.

Konstnären och ljusarkitekten Clara von Rettig. Foto: Nicole Fältlöv-Amiri

Clara von Rettig: "Fanns alltid i kulturvärlden"

Konstnären och ljusarkitekten Clara von Rettig, 56, berättar om sin bild av Rikard Wolff: 

– Jag kände honom lite. Han fanns alltid i kulturvärlden. Jag saknar honom redan. Han var en väldigt speciell själ och det är svårt för oss i Sverige att han nu försvinner. Han var en otroligt karismatisk och starkt personlighet. 

– Vi alla får gå vidare och jobba i hans anda för mångfald, jämlikhet och respekt. Vi får hitta nya förmågor nu som kan ta vid. 

Skådespelaren Harriet Andersson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Harriet Andersson: "En sån fin kompis"

Skådespelaren Harriet Andersson, 85, sörjer sin vän. De kände varandra sedan länge och medverkade båda i SVT:s ”Stjärnorna på slottet” 2014.

– Jag vill bara säga att jag är väldigt ledsen. Det är väldigt, väldigt sorgligt för han var en sån fin kompis, säger hon.

Annons:
Expressen Refunder Kalkylator

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!