För 35 år sedan vann han Eurovision Song Contest med ”Diggi-loo diggi-ley” tillsammans med sina bröder Per och Louis.
Sedan dess har artisten och entreprenören bland annat varit med i flera musikaler, tävlat i ”Let´s Dance”, varit programledare i radio och arbetat som general manager för Hard Rock Café i Stockholm.
Men Richard Herrey har fler strängar än så på sin lyra – han har i många år varit politiskt aktiv och från och med i onsdags är han ordinarie riksdagsledamot för Moderaterna.
– Jag har ganska bestämda åsikter i vissa frågor, och vill dela med mig av dem både internt och externt på många olika sätt, säger Richard Herreys.
Herreys sitter just nu i trafikutskottet och med frågor som rör infrastruktur, men är också engagerad i säkerhetsfrågor.
– Säkerhetsläget påverkar allting just nu, det är som en våt filt som ligger över allting, säger han och fortsätter:
– Frågor som rör hur vi hanterar vår säkerhetssituation och försvarsförmåga är någonting som jag är väldigt engagerad i.
”Vi borde gått med för 40-år sedan”
Redan på 70-talet, när Richard Herrey var tonåring var han engagerad i dagens kanske hetaste politiska potatis – om huruvida Sverige bör ingå ett Nato medlemskap eller inte.
– Jag är en otroligt stor Nato-vän, säger Richard Herrey,
Frågan om ett svenskt Natomedlemskap har varit omdiskuterat sedan Rysslands invasion av Ukraina. Den 16 mars röstade riksdagen om utrikesutskottets förslag om hur regeringen bör agera i olika säkerhetspolitiska frågor.
Richard Herrey röstade då ”ja” till ett svenskt Nato-medlemskap.
– Jag tycker att vi borde gått med för 40 år sedan.
Så har artisten påverkats av sin religiösa uppväxt
Richard Herrey växte upp i en mormonfamilj och ett mycket religiöst hem på 70-talet.
Även om han inte varit religiös på 30 år säger han att uppväxten har påverkat honom i sin roll som politiker i dag.
– Vi var lite udda när jag växte upp, och det gör att man får en erfarenhet av att inte vara som alla andra och hur man då blir behandlad och sedd på, säger Richard Herrey och fortsätter:
– Man blir ödmjuk inför nödvändigheterna att behandla människor lika och att ha respekt för att alla inte tycker lika, säger Richard Herrey.
