Med sitt vänliga sätt, rödlockiga hår, bortkomna östgötska och vilja att förbättra världen brukar många i dag se på Tage Danielsson som ett slags verklighetens Karl-Bertil Jonsson.
Det gjorde inte Säpo. Åtminstone inte när det begav sig. I dokumentären ”Hasse & Tage – en kärlekshistoria” berättar nu en anonym tidigare Säpospanare om hur de spanade på Tage:
– Ja, det gjorde vi, säger en röst, som också förklarar hur unga spanare åren kring 1968 fick lära sig att Tage Danielsson var en vänsterextremist och därför skulle registreras.
”Han verkar inte helt livsfarlig”
Att Tages bror var kommunistiskt ombudsman då, var också vägande, och man såg det som att då var Tage det också. Bland annat berättar den anonyma spanaren om hur man skrev rapporter i samband med demonstrationer på Gärdet, där Tage deltog.
– När Hasse och Tage ger sig in i politiken blir de så mäktiga att de också blir ett hot, säger regissören Jane Magnusson i filmen.
När vi möts kan hon inte avslöja något om hur hon halkade in på Säpospåret, men berättar att uppgifterna var en av de största överraskningarna under arbetet med filmen.
– Sen är det märkligt det här med att Säpo övervakade Tage. Det tror man ju inte. Han verkar inte helt livsfarlig… Men de blev en sådan maktfaktor Hasse och Tage, och det var nog skälet till att man spanade på Tage, men det känns ju inte riktigt okej.
Det låter ju nästan komiskt i dag? Att det fanns ett samhälle där Tage sågs som en hotbild.
– Precis! Vi var helt chockade. Att man la resurser på det. Men folk var väl rädda för extremvänstern då, och hotet från Sovjet. Även om det inte rättfärdigar det.
Förtroendet från familjerna
Säpospaningarna är dock inte de enda okända aspekterna av humorikonerna som hon fått tillgång till under arbetets gång. Filmen bjuder även på familjernas aldrig tidigare offentligt visade privata filmer. Det är en idyll av semesterbilder – grönska och hav, lek och leenden. Med ett stråk av sorg. För i materialet finns också bilderna av Hasses lille son Mats, som bara blev fem år eftersom han dog i en elolycka 1967.
– Bakom all komik så finns det ett mörker, och här var ett kompakt jävla mörker. Som man ändå måste ta upp. Men det är så sorgligt, det går knappast att prata om, säger Magnusson om passagen i filmen.
Hur kom det sig att du fick tillgång till filmerna?
– Familjerna har väl fått förfrågan tidigare. Men jag vet inte riktigt hur de resonerade. Det är ju fantastiska bilder.
Kom de med något villkor?
– Absolut inte. De sa snarare att om ni hittar några skelett i garderoben, så ta fram dem! Men det är Hasse och Tage, och det finns ett skäl till att det inte finns så mycket skelett i garderoben. De var ju bra människor.