Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Vi tittar åt annat håll när bilar brinner"

Nils Schwartz ser SVT-dokumentären "Bränn en bil – få ett jobb".

Stadsdelsdirektören i Spånga Tensta är mån om att framhålla att det stora flertalet i den problemomskrivna Stockholmsförorten är lugna, fredliga och skötsamma medborgare. Det är bara en liten grupp yngre män, många kriminella, som sätter eld på bilar och skapar rubriker.

Det är därför kommunen gör särskilda insatser för de vanartiga och ger dem jobb som ungdomsledare och nattpatrullerande trygghetsväktare. Kan bara en av dem komma på rätt köl, är mycket vunnet. Sådan är tanken. Fast de lugna, fredliga och skötsamma Tenstaborna får nöja sig med hyreshöjningar, föranledda av fuskrenoveringar av deras lägenheter.

Att värstingarna utnyttjar sina kommunanställningar till att mobba och misshandla de ungdomar de har anförtrotts – utan att sluta begå brott – blir förstås en rekryteringsgrund för nya bilbrännare. Så skaffar man sig meriter för att få ett jobb och någonting att säga till om i ett samhälle som annars vänder ryggen till.

Det är den bilden som Bosse Lindquist förmedlar i sin SVT-dokumentär "Bränn en bil – få ett jobb", men den är lite motsägelsefull. En person efterlyser större engagemang från det omgivande samhället, en annan hävdar att bara Tenstabor förstår Tensta.

Lindquist har inga förslag på lösningar, än mindre jag. Stadsdelsdirektören hade i alla fall en idé, fast den slog slint – mera låsning än lösning. Den uppgivna Tenstamajoriteten betalar sina höjda hyror. Nya bilar sticks i brand. Vi andra tittar åt ett annat håll.