The National.
The National.

The National gör det inte lätt för sig

Publicerad

Vackert men inte publikfriande, annorlunda och konstant fascinerande.

The National gör det inte lätt för sig under en arbetsseger på Annexet.

En konsert med The National brukar handla om när Matt Berninger kommer brista.

Ofta kommer vi då till en punkt när sångaren, uppbackad av vin och endorfiner, släpper loss det där som gnager inombords och vrålar rakt ut alternativt försvinner ner i publikhavet.

På Annexet är den där brytpunkten inte så lätt att identifiera. Mycket har att göra med att The National på lördagen vågar stryka mothårs och vägrar följa manus.

För varje skivsläpp har kvintetten under tvåtusentalet metodiskt arbetat sig fram mot titeln som vår tids mest hyllade alternativa rockband. Två svårt utsålda Annex talar för sig själv vad gäller intresset på våra breddgrader. På skiva gör gruppen hifi-vänliga melodier i lager-på-lager, på scen känns det som att vad som helst kan hända.

De gör det medvetet inte lätt för sig.

Inledande “Driver, surprise me” är en gammal b-sida som de inte spelat tidigare på turnén och som Berninger beskriver som en låt som handlar om att “elda upp sig själv och sedan hälla ut askan i drinkarna till folk man hatar”.

Inte blir det väldigt mycket muntrare på Annexet scen de följande två timmarna. Men likväl bjuder The National på en under ytan medryckande show.

Svår att klappa till

Ohio-gruppen gör taktfast indierock som är svår att klappa till. Med krispigt ljud och ljus bygger de upp stämningar som liksom smyger sig på en. “I’ll still destroy you” från senaste plattan är kanske det tydligaste exemplet, en låt som börjar så löst hållet att man inte inser kakafonin i slutet innan det är för sent. Trummisen Bryan Devendorf som till vardags är The Nationals bultande hjärta håller igen i kväll. Försiktiga tromboner adderar till känslan av återhållsamhet.

Det är svårt att slita ögonen från Berninger som vankar av och an på scen. I “Day I Die” kryper han ihop i fosterställning för att i nästa sekund balansera på Devendorfs trumset. Det är små detaljer, som hur han slår ut med armarna under textraden ’I’m not supposed to be here” i “Don’t swallow the cap”, som gör helheten så mycket större.

En fascinerande tillställning

I en brötig “Turtleneck” och “Mr November” är det nära att han brister och att all uppbyggd medelklass-ennui exploderar. Men en sångare och ett band visar konserten igenom upp en kontrollerad irrationalitet.

The National vågar vända och vrida på sitt uttryck mer än de flesta.

Det är förstås därför det till slut blir en så fascinerande tillställning.

 

KONSERT

The National

Annexet, Stockholm

Publik: Fullsatt, cirka 3500.

Vem: Indierock-band med rötterna i Cincinnati. Albumdebuterade 2001, slog igenom stort med fjärde plattan “Boxer” sex år senare. Är tvåtusentalets kanske mest hyllade rockband. Består av bröderna Aaron och Bryce Dessner (gitarr), bröderna Bryan (trummor) och Scott Devendorf (bas) samt sångaren Matt Berninger.

Vad: Första av två slutsålda Annexet-spelningar med två månader gamla plattan “Sleep well beast” i bagaget. Gör två utsålda gigs i Oslo måndag och tisdag.

 

 

The National låt för låt:

Driver, surprise me

 

Nobody else will be there

 

The System Only Dreams in Total Darkness

 

Walk It Back

 

Guilty Party

 

Don't Swallow the Cap

 

Afraid of Everyone

 

Bloodbuzz Ohio

 

Born to Beg

 

I Need My Girl

 

 

I'll Still Destroy You

 

Turtleneck

 

Secret Meeting

 

Slow show

 

Carin at the liquor store

 

Day I Die

 

Fake empire

 

Sleep well beast

 

Mr November

 

Racing like a pro

 

Terrible love

 

About today

 

The KKK took my baby away

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag