Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Svenska popdrottningen visar hur man tar över en festival

Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES
Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES

En svensk pop-drottning kommer hem.

Hon passar på att visa hur man med sång, dans och hits tar över en festival.

Zuveränt, Zara.

Årets Way Out West är på pappret en trevlig men rätt jämntjock historia utan absoluta internationella toppar som samlar alla. Inget större fel på brittiska R&B-nykomlingen Jorja Smith som får avsluta festivalens första kväll, men någon Cardi B (som ställde in) är hon ju inte. 

Men vem behöver internationella storheter? Vi har ju Zara Larsson. 

Tidigare år har det känts som att popsångerskan varit världsartist mest i Sverige. För tre år sedan såg jag henne i och för sig ta över Bråvalla, trots att hon då var mer lovande än färdig. På Way Out West visar Larsson att hon nu helt klart är framme. 

Under sommaren har hon gjort stora festival-gig i Europa och öppnat för Ed Sheeran. Och spelvanan märks. 

En bra modern pop-konsert ska vara som att lyssna på en reklamradiostation där aktuella hits bara matas ut på löpande band. Men det krävs även något mer. Star power, kallas det på engelska. Något som Zara Larsson nu har i överflöd. 

Redan i inledande tonerna av ”Symphony” går publiken igång. Resten blir en dryg timmes uppvisning av en popstjärna i lila högklackat med precisa danssteg och ett rejält röstregister. Till sin hjälp har hon ett fyrmannaband, fyra dansare och två körsångerskor. Det känns lyxigt. Zara själv utstrålar självsäkerhet rakt igenom. 

Hennes höga toner i ”Ruin my life” får publiken att skrika rakt ut. Samma effekt blir det när hon går ner i spagat i ”Wow”.  Mitt i gamla ”Carry you home” bryter hon plötsligt in med en själfull version av Aviciis ”Wake me up”. En halvtimme in när energin riskerar pysa ut, wailar hon loss i ”So Good” så överjävligt att festivalbesökarna runt mig bara tittar på varandra. I ”Lush life” dansar faktiskt hela Slottsskogen.  Att senaste singeln ”All the time” lutar sig tungt mot Daft Punks gamla ”Doin’ it right” spelar en sådan här kväll mindre roll.

Allsången i debutlåten ”Uncover” är enorm, men som artist har hon kommit väldigt, väldigt långt sedan egna debutsingeln. Efter en dryg timme stiger hon upp på podiet i mitten, kastar slängkyssar och försvinner. 

Ojojoj, vilken pop-uppvisning. 

Betygen – låt för låt

Symphony

I Would Like

This One's for You

Ruin My Life

Don't Worry Bout Me

Carry you home/Wake me up

TG4M

Wanna

So Good

All the time

Uncover

I Can't Fall in Love Without You

Wow

Lush life

Ain't My Fault

Never Forget You