Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Som underhållare är Stewart ännu älskvärd

Rod Stewart uppträdde på Scandinavium. Foto: JOHAN VALKONEN
Foto: JOHAN VALKONEN
Foto: JOHAN VALKONEN

Nej, rösten är inte vad den varit. Som underhållare är mannen med kalufsen ändå fortfarande ytterst älskvärd.

Det räcker till en typisk söndagsspelning med Rod Stewart på halvfart.

Konserten


Rod Stewart
Scandinavium, Göteborg
Publik: 7 903.
Vem: Föddes som Roderick David Stewart 1945 i London. En av rockhistoriens mest framgångsrika sångare med över 100 miljoner sålda skivor. Slog igenom i slutet av 1960-talet både som soloartist och som sångare i Faces. Senaste plattan "Another country" kom 2015.
Vad: Ute på turnén "The hits", som förra året nådde Stockholm och Malmö. Har med sig ett sexmannaband plus körsångerskor och violinister.

Låt-för-låt


Having a party
Sam Cooke-gunget är igång direkt. 72-åringen ser spjuveraktig ut.


It's a Heartache
Lite malplacerad tempo-nedgång. Blir stillastående.


Love is
Rod hälsar oss välkomna till "Guttenberg" innan keltiska toner tar över.


Some guys have all the luck
Ingen stor låt, men Rod luftboxas och kastar fina slängpussar.


Tonight's the night (Gonna Be Alright)
Soulballad-sångaren Stewart kan vara storartad. Som här.


Rhythm of my heart
Rods militär-hyllning saknar djup ikväll.


Forever young
Stompig uptempo tappar med utdraget trumsolo.


Can't Stop Me Now
Rod idag tar det tillbaka till Rod från förr. Nostalgi som funkar.


Downtown train
Stewart på knä tacklar Tom Waits-romantik.


The First Cut Is the Deepest
Akustisk smet med en sångare som förgäves försöker hitta högt.


Ooh La La
Rod pall-dansar med Faces-klassikern.


I Don't Want to Talk About It
"Ni kommer älska den här!" lovar Rod. Smörig men effektiv.


Have I Told You Lately
Mer smör, mer saxofon. Men också en soulman som tar i.


River deep, mountain high
Meningslös soulstänkare utan Rod på scen.


Baby Jane
Discon tar över. Rösten mixas allt lägre.


Maggie May
Publikfrieri och en sångare som jobbar hårt.


Da Ya Think I'm Sexy?
Formationsdans, funkparty och fem i två-stämning.


Sailing
Obligatorisk allsång. Känns pliktskyldig.


Stay with me
Äntligen lite lössläppt bar-boogie. Så dags.

Fastnade i en sevärd dokumentär härförleden om svarta pantrarna. En ledare beskrevs haft det där extra. Oavsett hur stor åskådarmassan var, kände alla att ledaren talade just till dem personligen.

Rod Stewart har också det där extra. Huvudanledningen att Sir Rod blivit världsstjärna är förstås den raspiga rösten, men tätt bakom följer förmågan att som underhållare tala direkt till fansen. I Scandinavium drar han några skämt, småpratar med oss alla som vi satt vid bardisken. Det känns helt genuint, trots att han gjort det här tusen gånger förr.

Det är nog även den där klacksparks-mentaliteten som gör att han tidigt under kvällen erkänner att han har ont i ryggen. Han mumlar något med att sova på en hotellmadrass. Och även om han konserten igenom sedan försöker jobba igång mer feeling tillsammans med sitt tajta band, blir söndagkvällen med Rod Stewart mest en sträckning i ländryggen. 

Rods röst mixas lite för ofta för långt ner. Kvällens största sånginsats står Scandinavium för i “I Don't Want to Talk About It” när Rod mer än gärna låter publiken ta över. I “Have I told you lately” sluter han äntligen ögonen och vågar trycka på i det högre registret.

Så till slut får vi en ojämn hitskavalkad som kränger fram som en guppande segelbåt. Under hundra mer eller mindre inspirerade minuter dansar Rod runt däruppe, viftar med armarna och byter stass fyra gånger. När han traditionsenligt sparkar ut fotbollar i slutet verkar Rod Stewart trivas bäst under kvällen. Förutom när han mellan låtarna pratar direkt till oss.

Då slås charmen helt automatiskt på av den evige spjuvern.