Sabaton på Bråvalla – så många getingar får de

150 stycken.

Så många konserter har Sabaton under bältet bara under det senaste året. Tidigare år ser mer eller mindre likadana ut. Metal-plutonen från Falun turnerar mer eller mindre konstant, världen över. Under 2017 har de klarat av en lång Europa-sväng (med flera Sverige-stopp), Nordamerika och nu sommarfestivaler i Europa. Innan årsskiftet väntar Ryssland och Japan. Att därför säga att Sabaton spelat sig till en storpublik är ingen vågad åsikt.

Spelrutin gör förstås ett band starkare och mer van att hantera ett böljande publikhav. Konsten ligger i att få inövade poser som görs kväll efter kväll att kännas spontana. Som att det just den här konserten är sådär extra speciell.

Bråvalla blir alltså Sabatons 151:a konsert under de senaste 365 dagarna. Inte tror jag den sig upp på deras topp tio, när kvintetten så småningom sammanfattar sina insatser. Då börjar ändå attacken direkt, med en kraftfull “Ghost division”. Sångaren Joakim Brodén jobbar som vanligt med många djupa knäböj när han inte rusar fram och tillbaka över scen. Många tummen upp blir det till entusiastiska fans längst fram.

Men live-vana kan också göra ett band lite för trygga i sig själva. Under ett mittparti av den sjuttiofem minuter långa spelningen tryter energin där uppe. Fansen eldar på, men det räcker inte för att dölja hur endimensionell Sabatons hurtiga krigs-metal kan låta.

Vändningen kommer vid kvällens höjdpunkt, “En livstid i krig” med både mäktig allsång och känslan av att det här kommer jag att minnas när Bråvalla rundar av för året. Resten av kvällen är Sabaton som väntat.

Ett liveband som gör vad de ska, varken mer eller mindre.

ANDERS DAHLBOM