Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så bra är Elton John-filmen: ”Rätt in i hjärtat”

”Rocketman” heter filmen om Elton John. Foto: David Appleby / © 2018 PARAMOUNT PICTURES. ALL RI
Taron Egerton porträttering av Elton John hyllas av Expressens recensent. Foto: David Appleby / © 2018 PARAMOUNT PICTURES. ALL RI

Det finns ögonblick i ”Rocketman” som är så briljanta att tiden nästan stannar, och faller samman i ett regn av gnistrande vassa paljetter. Som inledningen där Elton John, klädd som en röd djävul på karneval, slår upp dubbeldörrarna till vad vi tror är en scen, bara för att äntra ett rehabmöte. Han är alkoholist, och inte bara det, utan kokainist, pillertrillare, sexmissbrukare, bulimiker, samt har ett shoppingberoende och problem med humöret. 

För att i grund och botten vara ett hyllningsporträtt (Elton John står listad som exekutiv producent), så präglas ”Rocketman” av en ovanlig ärlighet och en sorgsen grundton. Filmen är den typiska rockbiografin, stundtals tyngd av alla dess klichéer, men den är också en intensiv fantasi där allting löses upp och förenas, så att blodet ofrånkomligen vill pulsera i takt med de klassiska låtarna.

Så från AA-mötet berättar Elton John sin sida av historien, om ett blygt och oälskat underbarn i ett grådaskigt London, som växer upp och förvandlas till en färgsprakande kärlekstörstande ensam superstjärna. Det är inte alltid så subtilt: Mamman framställs som något av ett egotrippat monster (med vissa försonande drag), medan älskaren och tillika managern John Reid (Madden) blir en dödligt attraktiv bedragare som berövar Elton både oskulden och pengarna. Ändå har den där (omtalade) sexscenen något mångbottnat förlösande i sig, genom att lotsa artisten in i en ny värld av känslor och romantik. 

Dexter Fletcher, som har regisserat, är även mannen som fick avsluta den tämligen sågade ”Bohemian rhapsody” efter att Bryan Singer fått sparken. Fast den här gången har resultatet blivit ett helt annat. ”Rocketman” antar konturerna av den klassiska musikalen, och balanserar nostalgin med sångnummer som är rena explosioner av delirisk surrealism: När Elton John försöker ta livet av sig genom att svälja en hel näve tabletter för att sen kasta sig i poolen, möter han sig själv på botten, som liten pojke spelandes ”Rocketman”. ”I miss the earth”, sjunger han under vattnet innan han lyfts in i ambulansen, magpumpas, och bärs likt en Jesuslik dansare från båren in i nästa tidsepok. Med musiken i ryggen virvlar vi hela tiden vidare, genom decennierna för att till slut landa i tidigt åttiotal och ”I’m still standing”.

Det är ett tempo och ett rus som får en att känna sig lika mörbultad som levande. En ömsint portal rätt in i hjärtat, där alla sårigheter, brister och segrar blandas till något som faktiskt känns som just vår sång.

”ROCKETMAN”

Musikal

Storbritannien, USA. Av Dexter Fletcher. Med Taron Egerton, Jamie Bell, Richard Madden, Bryce Dallas Howard. Längd: 2:01. Från: 7 år.

Så bra är skådespelarna:

Taron Egerton

Om Rami Malek fick en Oscar för sitt porträtt av Freddie Mercury, så borde Egerton, i rättvisans namn, få typ två för den här. Utan att egentligen alls vara särskilt lik Elton John, förmedlar skådespelaren hans uppenbarelse, och han sjunger dessutom låtarna själv. Att Egertons Oscarskampanj redan sägs ha börjat, förvånar inte.

 

Jamie Bell 

Den numera vuxne Billy Elliot-stjärnan spelar Elton Johns textförfattare Bernie Taupin, med en finstämdhet som värmer. Duons vänskap blir en rörande och jordnära del som behövs i en annars så extravagant film.

 

Bryce Dallas Howard

Nej, kvinnoporträtten är verkligen inte den här filmens starka sida. Skildringen av Elton Johns mamma präglas av ett slags förvirrad ambivalens som jag antar går igen även i artistens verkliga liv. Oftast verkar hon vara själviskt okänslig, vilket får den eviga frågan om mammornas skuld att flyta upp till ytan.