Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

"Partaj" är både fyndigt och vasst

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: Sanna Dahlén
Foto: Sanna Dahlén
Foto: Sanna Dahlén

Jag har faktiskt varit orolig för att den här showen skulle bli ett taffligt magplask. ”Partaj” har visserligen varit stabil kändis-humorleverantör i fyra år nu.

Många av parodierna, från Zlatan till Annie Lööf, är närmast klassiker. Men till konceptet hör också en stark bundenhet till tv-mediet. Nästan uteslutande är det tv-kändisar, tv-genrer eller tv-historia som parodieras.

Inte heller på scen överger man skärmen, utan använder den på ett nästan oväntat elegant sätt. Inledningen där en filmad Jarmo (Johan Petersson) spänner sin svarta blick i publiken är lysande: ”Vad glor ni på?”

Ja, vad glor vi på? Kanske någon form av skådespelerirekord. Hastigheten med vilken de fem skådespelarna (Rachel Molin, Eva Röse med flera är inte med) växlar skepnad och mimik är imponerande och smått vansinnig. Ibland går det fel. Repliker trillar snett, olika karaktärer råkar flyta in i varandra. Men det ger också en känsla av nerv.

Första musikalnumret är visserligen sådär, och uppenbart mest konstruerat för att rama in sketcherna. När Putin, Isak, Gry och Moderat-Anna tar ton på temat ”Tillsammans” känns det som onödigt slentrianspex. Lyckligtvis så blir det bättre.

Att låta Jimmie Åkesson (Christian Åkesson) spela ”Kristina från Duvemåla” är både fyndigt och vasst. Även om Partaj-gängets paradgren egentligen är det prestigelösa tramset: Sketchen där Per Andersson (Arhio) och Glenn Hysén (Petersson) exalterat bräcker varandra i ordvitsar, för att till slut få sällskap av en loj Ulla Skoog (Carlsson) är exempelvis underbar i alls sin enkelhet. Men också ett exempel på humor som faktiskt gör sig bäst på scen. Med allt från gaffatejp till riskakor, kopplar man så greppet om rummet, och visar att ”Partaj”-gänget faktiskt är mer än värda sin scenshow.