Oscarsrevyn brakar loss – i andra akten

Spela revy, det är inte lätt. Yngre generationer vet knappt vad revy är. Därför känns det bra att Oscarsteatern firar 110 år på detta sätt.

”Oscarsrevyn” är skapad av nöjesbranschens två skickligaste just nu. Skriven av Calle Norlén, regisserad av Edward af Sillén. Båda har en kärlek till Broadway och klassiska musikaler. Det syns och känns i de glittrande eleganta shownumren.

Tungviktarna på scen är Dan Ekborg och Robert Gustafsson. Båda dyker upp som en lång rad löjliga, fåniga och mycket roliga figurer. Tillsammans gör de föreställningens skojigaste sketch, ”Erik och Gurlie”, en tunn gubbe och en kraftig tant som kliver upp ur publiken och sågar föreställningen, en bunt kändisar och sig själva i en stark, komisk text.

Rachel Mohlin visar sin skicklighet som imitatör, gör en sanslös parodi på Malou von Sivers och plockar skratt som den mycket andfådda systern till Leif GW Persson.

Nielsen självklar primadonna

Här finns fysisk humor där Robert Gustafsson får snubbla, här finns glada musikaliska nonsensnummer och här finns en smula allvar, som det ska vara i klassisk revy. I ”Välkommen till Sverige” förklarar Vanna Rosenberg och Kim Sulocki hur vi svenskar är, allt på Calle Norléns eleganta vers.

Sanna Nielsen är revyns självklara primadonna. Hon är med i några sketcher, bland annat som moderatledaren Anna Kinberg Batra och hon har flera bra sångnummer, särskilt den vackra ”En del av något större”, som hon gör med full kraft.

Första akten är ihålig här och där, några nummer är roliga, men de flesta sketcher är för långa.

Andra akten är klart mycket bättre med sina medryckande musikaliska nummer, kast mellan gapskratt och allvar, allt i högt tempo.

Där spelas det riktig revy, men först där…