Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nunstedt: Kent låter maffigare än någonsin

Jocke Berg på scen under spelningen som inledde den klubbturné som Kent nu är ute på.
Foto: Henrik Jansson
Markus Mustonen under konserten i Oslo.
Foto: Henrik Jansson
Jocke Berg på scen.
Foto: Henrik Jansson
Kent spelade många låtar från nya skivan "Tigerdrottningen".
Foto: Henrik Jansson
Jocke Berg och publiken i Oslo.
Foto: Henrik Jansson

OSLO. För all del, det handlar bara om en klubbpremiär. En officiell smygspelning inför sommarens jättekonserter.

Men Kent är redan något stort på spåren.

De låter ju maffigare än någonsin.

KONSERT



Kent
Sentrum Scene, Oslo
Publik: 1 650 (fullsatt).
Vem: Kent bildades i Eskilstuna och albumdebuterade 1995. Joakim Berg, Martin Sköld, Markus Mustonen och Sami Sirviö utgör bandet som sålt över två miljoner album. Deras elfte och senaste, "Tigerdrottningen", kom den 30:e maj.
Vad: Premiär för den korta klubbturné som föregår de stora sommarspelningarna som går under namnet #kentfest (Ullevi 1/6, Gärdet 15/6). Då uppträder även Junip, Nina Persson,Tove Lo, Nonono, Beatrice Eli, Alina Devecerski och Elliphant.

Lokalen är knökfull av fans och förväntningar. Kent har rest till Norge med en succéskiva i bakfickan, med ambitionen att göra något stort.

Antagligen kommer de att gasa betydligt mer när showen flyttar utomhus. Premiären innehåller ingen spektakulär scenografi - bara en bild på en ensam enhörning - och heller ingen tung rök eller fyrverkerier. Konserten är lite drygt en och en halv timme lång. Det lär komma mera av allt.

Bandet koncentrerar i stället på att göra det de är bäst på: att stå som buttra siluetter i motljus och låta musiken sköta resten. Till och med bandets frontfigur Jocke Berg är inledningsvis svår att identifiera.

Men det gör ingenting. Inte när materialet låter så bra, eller när motljuset skapar slagkraftiga effekter på näthinnan.

Åtta av 17 nummer är hämtade från nya albumet, och de flesta lyckas övertyga stort redan från början. Till stor del tack vare den namnkunniga kören, som adderar en ny dimension till Kents sound. Den enda färska titeln jag saknar i låtlistan är "Innan himlen faller ner", men de kanske sparar den gospelkören till de stora arenorna.

Kent är skickliga på att skapa feelgoodkänsla av låtar som handlar om död, tvivel, kärlek och bitterhet. Efterhand blir gesterna allt större. Inte från huvudpersonerna själv, de är konstanta skuggfigurer kvällen igenom, men i musiken.

"Godhet" är en överkörning, "La belle epoque" är enorm. Jocke Berg går upp i falsett och ner på knä. Publiken sjunger med i vartenda ord. Och i konsertens fyra sista låtar framstår Kent som den perfekta kombinationen av ett stöddigt Depeche Mode och ett omfamnande U2.

De levererar stor och maffig arenarock med ännu större potential. De murar ihop gigantiska ljudkulisser och bygger upp en stämning som får den intima lokalen att kännas som en svettig och pulserande jättearena.

Det blir en strålande förfest till sommarens Kentfest.

Konserten låt för låt

"Mirage"

Scenen discoblinkar i rött och blått. Precis som musiken.

"Skogarna"

Den syntiga basgången vill ta över showen.

"Passagerare"

Rebecka Törnqvist-duetten hittar inte riktigt den där känslan.

"Socker"

Kent öser på som i gamla dagar, med full dist på gitarren.

"Var är vi nu"

Soundet är snyggt, men det är nåt som skaver.

"Petroleum"

Syntslingan får snurr på discokulan igen. Kören eldar på.

"Jag ser dig"

Publikfavorit som får applåder. Jocke går ner på knä under blixtrande strålkastare.

"Hjärta"

Saknar puls till en början, men slår hårt i den tunga arenarockavslutningen.

"Godhet"

Ännu en nyhet som hittar sin plats direkt. Kören strålar.

"La belle epoque"

Den senaste singelhiten är en monoton men majestätisk triumf.

"Din enda vän"

En fotbollsrefräng som gjord för ett kokande Ullevi.

"Allt har sin tid"

Markus Mustonen trummar som en maskin, bandet låter som ett taggat Depeche Mode.

"Chans"

Det var ett tag sedan, och det känns till en början.

"Den andra sidan"

Avslutningslåten från senaste albumet slutar med en urladdning där Jocke sjunger "Åh kärlek" gång på gång.

Extranummer

"999"

Kent goes U2. En monumental överkörning.

"Stoppa mig juni (lilla ego)"

Gammal favorit från "Hagnesta hill" som fått ett syntigt driv.

"747"

Vi har hört den förut. Men inte med den här kören. Jocke "Bono" Berg eldar på publiken i en glödande avslutning.