Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oantastliga rockklassiker på Sweden Rocks finalkväll

Ritchie Blackmore med Rainbow. Foto: (C) MATTIAS ERICSSON / (C) MATTIAS ERICSSON/STELLA PICT STELLA PICTURES
Sångaren Ronnie Romero under Sweden Rock. dsf Foto: (C) MATTIAS ERICSSON / (C) MATTIAS ERICSSON/STELLA PICT STELLA PICTURES
Ricthie Blackmore. Foto: (C) MATTIAS ERICSSON / (C) MATTIAS ERICSSON/STELLA PICT STELLA PICTURES

Rockklassikerna i sig är förstås oantastliga.

Men när Ritchie Blackmore stänger Sweden Rock med Rainbow känns själva framförandet lätt avslaget.

Det ser ut som en tanke att Ritchie Blackmore och hans Rainbow får äran att sätta punkt på största scen för årets festival. Vi har nämligen haft ett Sweden Rock-år som går att sammanfatta med samma stödord som även går att applicera på livebandet Rainbow: Tryggt. Traditionellt. Och lite tråkigt.  

Under festivalens sista dag ser jag Phil Mogg förtjänstfullt lägga hatten på hyllan efter 50 år i UFOs tjänst. Jag ser Saxon göra sin grej, jag ser Hammerfall charma en jättepublik. Men förutom en fullständig freakfest med plojbandet Green Jellÿ är det mesta jag ser förväntat.

Vilket tar oss tillbaka till Rainbow.

Blackmore tillhör den hårdare rockens kanske fem mest betydelsefulla gitarrister. En tung stilbildare vars riff från Rainbow och naturligtvis Deep Purple sett till att den brittiske gitarristens musikaliska dna finns inpräntade i samtliga festivalbesökare här, helt oavsett ålder. Och Rainbow är en given byggsten i hårdrockens fundament.

Som legendar är alltså Blackmore oantastlig. Som bandledare i Blekinge verkar han rätt ointresserad. 

I snörade läderboots ser britten ut som han vandrat in direkt från skogen. Han jobbar med små medel på stratocastern, vill inte stå i centrum. Chilenaren Ronnie Romero går på kraft när han hittar rätt höga toner men är ingen Ian Gillan i ”Perfect Strangers” och förstås ingen Ronnie James Dio i ”Man on the Silver Mountain”. Någon karismatisk frontman är han inte heller. Scenskärmen verkar vara för liten för generiska projektioner. Det här skulle varit perfekt i eftermiddagssolen. Inte som avslutningsakt. Allt känns lite nyvaket.

Så vad kommer jag minnas av årets upplaga av Sweden Rock? Garanterat Slayers mäktiga farväl natten till fredag. Möjligen Kiss bomber och Def Leppards hitmaskin. Och det fantastiska vädret, förstås.

Ett småtrevligt gig med Rainbow har jag nog glömt redan till nästa år.

Konsert

Richie Blackmore’s Rainbow

Sweden Rock, Norje

Publik: Kanske 15 000.

Vem: Brittiskt hårdrocksband grundat av gitarristen Ritchie Blackmore 1975 efter att han första gången lämnade Deep Purple. Räknas som en viktig kugge i bygget av heavy metal. I starten var Ronnie James Dio sångare, idag sjunger chilenaren Ronnie Romero i kvintetten. På keyboards finns svenske Jens Johansson.

Vad: Debut på Sweden Rock för Blackmores legendariska band. 

Här är hela låtlistan

Spotlight Kid

I Surrender

Mistreated

Since You Been Gone

Man on the Silver Mountain

Perfect Strangers

Black Night

Difficult to Cure

All Night Long

Stargazer 

Long Live Rock 'n' Roll

Burn

Smoke on the Water