Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tomas Ledin: "Med vidöppna fönster"

(Universal)

ROCK

För de som någonsin funnit tröst i, säg, Broder Daniel eller, för den delen, Ulf Lundells utanförskap förblir Tomas Ledin ett olösligt mysterium som inte har någonting med popmusik att göra, det är ju inom bankväsendet han hör hemma. Men för de hundratusentals svenskar som år in och år ut ser det mesta regna bort på ännu ett Ledin-gig handlar det om en lika annalkande panikångest som på en Morrissey-konsert. Allt bottnar i den vardagsdesperation där man klamrar sig fast vid drömmen om en lättskött frisyr, värmen från en indianmönstrad fleecetröja och doften av ny skinnklädsel i Volvon. Någonstans där anar man vilken identifikation Ledin erbjuder. Han spelar samma roll som Svensson själv gör varenda dag - den där vi håller höjd inför grannar och arbetskamrater. Allt är finfint. Inga problem alls. Kikki mår jättebra igen. Det är omöjligt att inte känna igen sig i Ledins fasad. Vilka mörka hemligheter som gömmer sig bakom mina gardiner har du inte med att göra. Så albumtiteln refererar inte till självrannsakan eller ett nyfunnet djup, utan givetvis till ännu ett urledinskt Pripps-scenario med havsutsikt. Och, jajamensan, det älskas bland vita lakan när morgonen slentriangryr igen. Musiken är - i sammanhanget - snäppet intressantare. Som om Peter LeMarcs soulsamling tittat förbi över några middagar och sovit över på soffan. Esbjörn Svenssons folkmusiktuntade piano tvingar ner Ledins kvadratiska röst i ett nästan viskande tonläge och Dan Hylanders organiska produktion gör allt i sin makt för att ge en vilsen jeansskjorta en gnutta autencitet. När det övergår i outhärdlig bluesrock ("En för att sova") vill man ringa polisen, men i de stunder då den nya omgivningen hyvlar bort de kantiga hörnen uppstår något oväntat; vuxen popmusik som faktiskt bara kan kallas sympatisk.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!