Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Staffan Hellstrand: "Elektriska gatan"

(MNW/Bonnier Amigo)

ROCK

Hellstrand låter mer "på" än han gjort sedan Nomads för ett decennium sedan tryckte en elgitarrplugg rätt in i hjärtat på honom. Michael Ilbert har gett honom ett glimrande sound, fyllt av skuggor och ljus, glitter och grus. Så omodernt att det låter revolutionerande. Fyra musiker i ett rum, avspänt men orubbligt sväng, snygg mix av elektriskt/akustiskt, gnistorna flyger. Och stora saker händer när Winnerbäck-organisten Jens Back lutar sig över sin Hammond. Det här är musik som bubblar lyckligt i både hjärta och ben. Och så låtar som gör sig väl förtjänta av den läckra inramningen. Hellstrand gör upp med demoner, rasism, kärlekslöshet och en ungdom fylld av "svarta hål och bortamatcher". Utan att bli vare sig tung eller negativ. Och kaxigt jublande "Romeo i Stocksund" måste vara bästa Stockholmskildringen någonsin; den förtjänar att höras ur alla jävla transistorapparater och alla sommarens vidöppna fönster. Han har aldrig varit bättre.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!