Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Spelglädjen räcker långt för Ulf Lundell

ARG - MEN INTE BITTER. Det var en samhälls­kritisk och spelsugen rock-ikon som stod på scen i Västerås i går. Ulf Lundells turnepremiär klockade in på imponerande två och en halv timme. Foto: Petter Hellman
900 fans hade samlats i Västerås konserthus. Foto: Emil Nordin
Lundell visade upp en sida från Dagens Nyheter och gav bankerna en känga. Foto: Emil Nordin
Foto: Emil Nordin
Foto: Emil Nordin
Foto: Emil Nordin

VÄSTERÅS. Ja, han är rätt förbannad. Och ja, han spelar lite för länge.

Men framför allt är Ulf ­Lundell på riktigt bra spel­humör.

Ulf Lundell

Västerås konserthus.

Publik: 900 (slutsålt).

Vem: Landets meste rockpoet är aktuell med dubbeln "Rent förbannat" som toppade albumlistan i två veckor.

Vad: På första turnén sedan sommaren 2010 ingår följande musiker i Lundells band: Jens Frithiof (gitarr), Marcus Olsson (klaviatur och blås), Andreas Dahlbäck (trummor), Tomas Hallonsten (keyboard och blås), Jan Bark (gitarr) och Surjo Benigh (bas).

Bäst: "Aldrig så ensam", "FBL II" och "Bente" sticker ut.

Sämst: "Sjörövar-Jennys sång" funkar varken på skiva eller på scen.

Fråga: Har du saknat publiken, Uffe?

22 konserter kvar till jul

Oslo (27/10)

Karlstad (2/11)

Norrköping (3/11)

Gävle (4/11)

Jönköping (8/11)

Örebro (9/11)

Halmstad (17/11)

Malmö (18/11)

Helsingborg (19/11)

Göteborg (23/11)

Uppsala (24/11)

Karlskrona (28/11)

Linköping (29/11)

Visby (30/11)

Luleå (7/12)

Umeå (8/12)

Stockholm, Cirkus (11/12)

Växjö (13/12)

Eskilstuna (14/12)

Uddevalla (15/12)

Stockholm, Cirkus (21/12)

Göteborg (22/12)

Förutsättningarna fanns för en arg kväll.

Nya plattan levererar samhällskritik till höger och vänster, Lundell själv påstås vara för­bannad på allt. Men ingen ilska som lever utan humor i botten. På första turnépremiären på ett och ett halvt år visar Lundell att det går att dela ut käftsmällar med stil. Han hänger på sig oket med ett leende.

Mitt i nya "Schabbelbabbel" går huvudpersonen omkring på scen och just ler.

Mitt i larmet se det nästan ut som han myser. Inte så konstigt, då han är uppbackad av ett ­lyhört sexmannaband som är en stor anledning att två och en halv timme försvinner iväg rätt fort.

De sju på scen går inte bara på kraft utan luckrar upp både nya och gamla spår. Det vinner Lundells låtskatt på. Med variationen kommer även stora stunder som slutet av "Förlorad värld" då munspelet far ut i publiken, eller en rakt igenom lysande "Aldrig så ensam".

Det blir en del mellansnack om giriga bank­chefer, men inte för mycket. Lundell låter klokt nog texterna tala för sig själva.

Okej, allt håller inte. Låt­listan kränger bitvis som en aktiekurs. Lundell ska inte försöka sig på att vara Tom Waits, till exempel.

Men spelglädjen och band­dynamiken räcker långt. Väldigt långt.

- Det känns som det kommer gå åt helvete, säger Lundell om euro-­krisen innan en väldigt fin "FBL II".

Det kanske det gör, inte mycket vi kan göra åt saken, vi sitter nästan alla i samma båt.

Innan dess rekommen­derar jag ett besök hos den arge men inte bittre rockpredikanten.

Det känns nämligen som att Lundells höstturné kan bli något extra vad det ­lider.

Så var Ulf Lundells premiär - låt för låt

Är vi lyckliga nu?

"En, två!", sen är gunget i gång i senaste singeln.

Ute på vägen igen 4 getingar

Fullt ställ och en doft av E Street. Publiken fullkomligt älskar det här.

De fyras gäng

Blir till en rätt härlig rufflar-blues. Bark kör sitt första solo.

Mitt ansikte

Första pausen när Uffe greppar akustiska gitarren. Mellanspår från "Rent förbannat", fint framförd.

Moln utan minnen

Stabil rocklunk och en Lundell som, faktiskt, sjunger storartat.

Venus & Jupiter 

Långt intro, bandpresentation och Ulf som pratar om Betlehems stjärna innan munspelet åker fram.

Bente

Finfin. Spåret från 36 år gamla debuten låter nyskriven. Saxsolot!

Baby om morgonen 

"Högtryck"-nummer som inte riktigt lyfter, trots Bark på mandolin.

FBL II 

Uffe talar om landets bistra tillstånd, musikaliskt är det vackert. Calexico på svenska, typ.

Gordon Gekko

Trycks och skriks lite sönder på ren kraft.

Schabbelbabbel

Uffe lyckas både vara rolig, skrika i megafon och med bandet få fart på en tvådimensionell nykomling.

Rent förbannat

Rockgung rätt mycket på rutin.

Sjörövar-Jennys sång

Brecht/Weill-tolkning med rätt magert resultat.

Jag saknar dig

Bredfilig som en motorväg rakt in i solnedgången.

Omaha

Sluggerläge varvat med atmosfär. Lätt splittrat.

Eld i berget

Fin nykomling. Lite stillastående.

Om det här är vintern

Växer och växer ut till till något rent Springsteenskt.

Förlorad värld

Västerås äter ur Lundells hand. Firmafest-vibb och rama-lama.

Ut i kväll

"Ikväll är jag kung" sjunger Uffe. I alla fall bland fansen i Västerås.

Extranummer

Snön faller (och vi med den)

"Vi har inte repat den här, det kan gå hursomhelst", varnar Uffe. Det går rätt bra.

Kär och galen

"Jag skrev den här när jag var 32!", säger Uffe innan en rusig Eriksgata till klassiker.

Skiten vinner

Ny rökare son tar sig rätt långt på tomgång.

Folket bygger landet

Allsång och trubbig kampglöd.

Aldrig så ensam

Bark med flamenco-feeling, ­Lundell ger tröst från "Den vassa eggen".

Kapten Kidd

Nu rullar vi i nerförbacke. Stabil, men plötsligt känns träsmaken.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!