Kompakt, litet tajt band, dekor av stora trälårar, videoskärm för gamla bilder och Skifs själv, som inte riktigt vet vad som ska hända.
Ingen kväll kommer att vara den andra lik. Här kan allt hända. Största överraskningen är att det blir så roligt.
Inledningen är lugn, med nyskriven, personlig text om hur Skifs alltid älskat att uppträda, "barnet inom mig”.
Sedan hoppar han rakt ut och låter publiken ställa frågor. Sådant kan bli tjatigt, men han lyckas svara med olika små anekdoter.
Varje föreställning har en hemlig gäst. Premiärkvällen är det dragspelaren Bengan Jansson, som överraskar stort med att vara god historieberättare. Det blir en lustfylld pratstund, som känns fräsch och spontan.
På det följer ett halsbrytande komiskt allsångsnummer där Bengan Jansson spelar melodin till "Sjösalavals" på dragspel samtidigt som han hojtar texten till nästa strof åt Skifs och publiken.
När Lennie Norman rullar in en dubbelcittra på hjul, då blir Skifs äkta överraskad. Tillsammans spelar de cittra i gamla frälsarsången "Ovan där" från sin krogshow för några år sedan. Det blir ett fnissigt nummer.
Låtarna då? Hitsen? Jo, de finns i ett snyggt akustiskt paket med hela bandet framme vid scenkanten: "Det blir alltid värre framåt natten", "Krama mej", "Härligt härligt", "Fångad i en dröm", "Vild och vacker" och några till. Publiken sjunger spontan allsång.
"Michelangelo" får braka loss i finalen.
Två mycket underhållande timmar, ingen paus – det hade sänkt stämningen – och många skratt.
Jag har sett alla komedier i höst, men inget har fått mig att skratta så spontant. Jag kan inte garantera kommande kvällar, men premiären av Skifs show var hösten roligaste föreställning.
