Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så var Rod Stewarts spelning i Globen

Rod Stewart uppträder i Globen. Foto: (C) Pelle T Nilsson 1 / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTU STELLA PICTURES
Foto: (C) Pelle T Nilsson 1 / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTU STELLA PICTURES

Lite innerlig soulfeeling. Mest ett mish-mash utan större inlevelse.

En kväll med Rod Stewart är sällan tråkig, inte heller riktigt bra.

Rod Stewart i Globen

Rod Stewart

Globen, Stockholm

Publik: 9876.

Vem: En av rockhistoriens mest framgångsrika sångare med över 100 miljoner sålda skivor. Föddes 1945 i London. Slog igenom i slutet av 1960-talet både som soloartist och som sångare i Faces. Släppte sin självbiografi “Rod” 2012, senaste plattan “Another country” kom ifjol.

Vad: Ute på en ren hits-turné med sjumannaband, körsångerskor och violinister. Spelar i Malmö torsdag kväll.

Rod Stewart låt för låt:

Having a party

Full show direkt.

Young turks

Rod svänger höfter och försöker få igång sig själv.

Tonight's the night (Gonna be alright)

Fina stämband.

Rhythm of my heart

Militärinvasion på skärmarna, Rod går ner på knä.

Can't stop me now

Dedikeras till sin avlidne far. Nostalgifest.

You wear it well

Fiolspelare i kilt, låten raglar fram.

Downtown train

Rod på trappsteget med stor inlevelse.

Love is

Från hans "fantastiska" nya platta, enligt Rod. Sörja.

Forever young

Som om "Riverdance" var med i "Spinal tap".

Stay with me

Faces-boogie och utsparkade bollar.

Rollin' and tumblin'

Efter en kort paus våldför sig Rod på Muddy Waters.

Maggie May

Går nästan inte att misslyckas med.

The first cut Is the deepest

Harpa och en sångare i chockrosa skjorta.

I Don't want to talk about It

Smetigt men med värme.

Ooh La La

Mer Faces-godis, nu akustiskt.

You're in my heart (The final acclaim)

Pensionärs-bingo.

Young hearts run free

Candi Staton-soul utan Rod på scen.

I'd rather go blind

Stor soul med slutna ögon.

Baby Jane

Ett neonfärgat åttiotal.

Hot legs

Fler fotbollar, mer slirig rutin.

Sailing

Uttjatad förstås, men Rod är ett proffs.

Da ya think I'm sexy?

Helt avslagen trots cowboyhatt och ballonger.

Det roligaste Rod Stewart släppt ifrån sig senaste åren är självbiografin “Rod”. I boken målar sångaren upp en förväntad bild av sig själv: en gamäng som säkert varit jobbig att leva med men som har sin röst, en livsnjutare som alltid haft nära till både ett skratt och fotbollen.

 

LÄS MER: Rod Stewart-kopian har lurat folk i åratal

 

Och ungefär så känns det efter två timmar (inräknat paus) tillsammans med 71-åringen och ett rejält tilltaget band. En naturlig charmör med tveksam estetik som inte tar sig själv på för stort allvar men som kan bränna till.

På schemat står enbart hits, från “Maggie May” till förra årets singelsläpp. När det schackrutiga skynket faller i början får jag nästan ont i ögonen av alla färgsprakande storbildsskärmar och Rods silverkavaj. Sakta tinar han upp, petar med håret och försöker klappa igång sig själv. Det går rätt trögt rätt länge. De ständigt leende körtjejerna gör sitt men Rod verkar vara mentalt kvar i logen.

 

Samtidigt verkar Stewart har en knapp han trycker på om han vill. När han kommer på att han faktiskt fortfarande har den där stora soulrösten kvar och får jobba med texter som betyder något. Som i en väldigt vacker “I’d rather go blind” där Rod känner av sin inre Etta James, eller i Faces-örhänget “Oh la la”. Där emellan hamnar vi i en röra av utsparkade fotbollar, vansinnigt mönstrade skjortor och en världsstjärna som tar allt fler pauser.

 

LÄS MER: Rod Stewart hyllar MFF – och sågar Celtic

 

“Downtown train” är typisk för Stewarts rastlöshet. Sittande lever han med slutna ögon in sig i Tom Waits klassiker med den äran. Allt är fint och faktiskt själfyllt – till rackaren Rod rullar upp på rygg, visar bakdelen för Globen och sprattlar med benen.

Som han var nödd och tvungen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!