Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Påven är död, länge leve vampyrdandyn

Ghost i Lisebergshallen Foto: Pao Duell

GÖTEBORG. Påven är död, länge leve vampyr-dandyn.

Även utan rolig mössa är Ghost gastkramande bra.

FAKTA

Ghost

Lisebergshallen, Göteborg

Publik: 3 000 (fullsatt).

Vem: Hårdrocksband som bildades 2008 i Linköping. Skivdebuterade 2010, har nått stora framgångar utomlands. Ghost har hyllats av bl a Metallica och spelat in med Dave Grohl. Består av uppsminkade sångaren Papa Emeritus III samt fem namnlösa gastar.

Vad: Ute på världsturné med årets platta ”Meliora” i ryggen. Turné: 12/11 Oslo, 13/11 Annexet Stockholm, 14/11 Köpenhamn.

LÅTLISTA

Spirit

From the pinnacle to the pit

Ritual

Con clavi con dio

Per aspera ad inferi

Majesty

Body and blood

Devil church

Cirice

Year zero

Spöksonat

He is

Absolution

Mummy dust

Jigolo har megiddo

Ghuleh/Zombie queen

If you have ghosts

Monstrance clock

I en mäktig ”Cirice” händer det. Plötsligt kommer Emeritus III inte ut som Papa utan som... tja, vad? I svart livré med lång vit skjorta ser den uppsminkade sångaren utan mössa typ ut som en korsning mellan Greve Dracula och Howlin´Pelle.

Men det viktiga är inte hur medlemmarna i Ghost väljer att se ut tre plattor in i karriären (även om det rent visuellt är väldigt snyggt rakt igenom).

Det plötsliga klädbytet får nämligen inte skymma hur bra Ghost låter.

Linköpings-sextetten har som få andra i metal-världen lyckats hamna helt rätt i skärningspunkten mellan humor och fullständigt allvar, mellan satan och spex, mellan Deep Purple och Simon & Garfunkel och mellan tunga doom metal-riff och proggiga syntar. De har full koll på både presentation och rockhistoria. Det hela är så väldigt imponerande, framför allt när ”Cirice” glider över i ”Year zero” och slutligen landar i ”He is”, årets bästa låt alla kategorier. Där upplöser Ghost oviktiga gränser mellan pop, metal eller rock och bara är. Det är den starkaste konsertkvarten jag upplevt i år.

I drygt nittio minuter får vi små-lulligt mellansnack av en påve som med små handrörelser styr en hel hall, mängder av rök och en låtlista som nästan helt saknar mellanspår men som skulle kunnat stuvats om för bättre effekt. Kanske funkar inte heller en akustisk ”Jigolo har megiddo” som tänkt.

Det är två små invändningar under en annars fulländad och skinande svart mässa.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!