Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Nunstedt: "Som en comeback ska låta"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
TILLBAKA PÅ SCEN. U2 gjorde comeback i samband med Apples nya Iphone-släpp i går.
Foto: Marcio Jose Sanchez

Det kom från ingenstans, och det är en jätteskräll.

Men det sensationella är inte att U2 plötsligt släppte sitt trettonde album i går kväll, utan någon som helst förvarning.

Skrällen består i att "Songs of innocence" låter fantastiskt bra.

Det har tagit år att spela in. Betydligt längre än vad som var planen.

I ett skede jobbade U2 med Lady Gagas hitmakare nummer ett, Redone. Men bandet stekte de inspelningarna (samt många andra), och hittade en annan svensk.

På skivans sista spår sjunger Bono duett med Lykke Li, och det mötet slår garanterat alla Gaga-duetter som eventuellt ligger och samlar digitalt damm på Redones ratade hårddiskar.

"The troubles" är ett av albumets bästa spår. Kanske det bästa, men det känns lite vanskligt att uttrycka sig tvärsäkert om den saken efter att ha haft tillgång till låtarna under så kort period.

Däremot råder det inga tvivel om att "Songs of innocence" är ett starkt album.

Uppskattningsvis dubbelt så inspirerat som senaste skivan "No line on the horizon" och cirka 78 procent bättre.

Det låg inte riktigt i luften.

Året inleddes ju med att U2 gjorde påkostad PR-comeback mitt under Super Bowl med singeln "Invisible".

Inte dum alls, men den blev en megaflopp.

U2 sköt upp sin albumrelease på obestämd tid, för att tänka om och fila vidare. Igen.

Frågan är om det var nödvändigt?

Även om skivans inledande trio låter som om de ansträngt sig för att bli singelkandidater så är det inget här som låter som en självklar hit. Listorna har förmodligen sprungit ifrån U2 för ett bra tag sedan, precis som de gjort med Springsteen.

Men spela roll. Som album betraktat låter "Songs of innocence" som en succé. Inte bara för det sluga samarbetet med Apple som gör det tillgängligt helt gratis i hela världen under en månad framöver, utan för att det hela tiden låter spännande. Besjälat, hungrigt, fängslande och storslaget.

Som en comeback ska låta.

U2 - Songs of innocence

VEM: Bono, The Edge, Larry Mullen Jr och Adam Clayton bildade U2 i Dublin 1976. De har gett ut tretton studioalbum, som sålt i drygt 150 miljoner exemplar.

VAD: Nya albumet, producerat av Danger Mouse och U2:s första på sex år, släpptes plötsligt på Itunes i går. Gratis, för den halva miljard som använder tjänsten.

Släpps: Den fysiska utgåvan innehåller fyra extraspår, och ges ut 13/10.

Om du gillar "Songs of innocence", lyssna på: Arcade Fire "Reflektor", Coldplay "Mylo Xyloto",

LÅT FÖR LÅT

"The miracle (Of Joey Ramone)"

Ett oväntat uppspelt försök att sno tillbaka sitt sound från Arcade Fire. Paul Epworth (Adele med flera) och Ryan Tedder (Beyoncé med flera) har producerat.


"Every breaking wave"

Som om "Every breath you take" gått på dejt med "With or without you" men bestämt sig för att gå hem med han den söta i The Killers i stället .


"California (There is no end to love)"

En skamlös flört med amerikansk radiorock, från introt (en kör som mässar "Santa Barbara, Santa Barbara") via de melodiösa verserna fram till den storslagna arenarockrefrängen.


"Song for someone"

Apropå arenarock: Den akustiska gitarren som inleder framkallar balladbilden av ett hav av tusentals tända smartphones i en sommarlycklig stadion nära dig.


"Iris (Hold me close)"

Bono hyllar sin döda mamma med - disco. Epworth och Tedder är dock onödigt försiktiga bakom producentspakarna. Coldplay är bättre på dansgolvsrock i dag.


"Volcano"

Coolt tillbakalutad new wave-rock där Bono plötsligt låter som Bowie. Basgången förtjänar egen VIP-hylla.


"Raised by wolves"

En kliché, men samtidigt svår att värja sig från. Inte minst när refrängen gör det omöjligt att inte tänka på Duran Durans "Hungry like the wolf".


"Cedarwood road"

80-talet spökar på nytt när Bono sjunger om sin uppväxts gator. En funktionell rockbagatell med ett snyggt riff och tydlig refräng.


"Sleep like ababy tonight"

Coldplay lånade melodislingan från Kraftwerks "Computer love" till "Talk". I den här softa syntballaden ekar det i stället av tyskarnas "Hall of mirrors".


"This is where youcan reach me now"

En bluesig Rolling Stones-gitarr, ett dovt Nick Cave-piano, Pink Floydiga måsskrik och en refräng som nickar till The Clash. En fråga bara: var är melodin?


"The troubles (featuring Lykke Li)"


Bono tar på sig Nick Caves svartaste kostym och Lykke Li sjunger lika vackert som Kylie Minogue. Fina stråkar och en atmosfärisk gitarrslinga ramar in skivans mördarballad.