Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Live-published photos and videos via Shootitlive

Mötley Crüe

Foto: Olle Sporrong
Foto: Olle Sporrong

Nej, det blir ingen ny kalkon som i somras.

Mötley Crües sista spelning i Sverige blir en osalig blandning av eld, explosioner och ett band som gör helt rätt i att sluta.

Mötley Crüe

Mötley Crüe

Globen, Stockholm

Publik: 10 908.

Vem: Glamrock-band bildat i Los Angeles 1981 som rönte stora framgångar under 80-talet. Har sålt sammanlagt över 100 miljoner skivor. Fick stor uppmärksamhet när biografin The dirt släpptes 2001. Består av Vince Neil (sångare), Tommy Lee (trummor), Nikki Sixx (bas) och Mick Mars (gitarr). Spelade senast i Sverige på Sweden Rock i somras.

Vad: Har skrivit kontrakt på att de nu är ute på sin sista turné, därav namnet The final tour. Absolut sista Mötley-konserten någonsin blir på hemmaplan i Los Angeles på nyårsafton.

Mötley Crüe låt för låt:

Girls, girls, girls

Dansande tjejer och en flåsig sångare.

Wild side

Stolpigt, stompigt och skevt.

Primal scream

Eld! Skrik! Mick Mars!

Same Ol' Situation (S.O.S.)

Nu svajar det från Sixx håll.

Don't go away mad (just go away)

Mars briljerar, Vince hittar andra växeln.

Smokin' in the boys' Room

"C'mon!" Från Lee. Sen blek boogie.

Looks that kill

En av Mötleys bästa, vässad.

Mutherfucker of the year

Neil hyllar alla rockers därute.

Anarchy in the U.K.

Efter ett brandtal av Sixx, meningslöshet.

Shout at the devil

Nu tar det sig. Dixx på eldkastar-bas.

Louder than Hell

Kort och inte helt fokuserad.

Saints of Los Angeles

Vince i långrock, fler explosioner.

Live wire

Allsång och mycket eld.

Dr. Feelgood

Handklapp och en rätt hårt arbetande sångare.

Kickstart my heart

Neil och Sixx ut i luften, ett bombardemang från scen.

Home sweet home

Ett band tar farväl ute hos sin publik.

De säger det bäst själva på sina turnétröjor: all bad things must come to an end. Alla dåliga grejer bör avslutas.

Och Mötley Crüe är ett inget vidare band 2015, det tror jag de insett själva. Därav denna sista turné för att ta farväl av en trogen publik.

På Sweden Rock i somras fladdrade Vince Neils röst i Blekingevinden och det mesta lät otajt. Scenbygget funkar bättre inomhus i Globen. Framför allt får vi nu Crucify, Tommy Lees monstruösa bergådal-bygge som gör att att han kan åka rakt ut över publiken och trumma upp och ner. En livsdröm, säger han själv. Lees solotur ger en bra bild för hur rörigt Mötleys farväl bitvis är. Det blixtrar och ryker, spår av Kendrick Lamar och Beastie Boys hackas upp och mitt i allt en trummis som ylar Yeah!. Han är dessutom helt ensam.

För att vara en grupp som (mer eller mindre) hållit ihop i 34 år är Mötley Crüe ett märkligt splittrat band. Var och en gör sin grej. Framför allt Nikki Sixx och Lee, som aldrig verkar klicka i kompet. Vince Neil inleder energiskt, redan i andra låten börjar rösten svaja. Det blir många pauser bakom scen. Budgeten för eld och explosioner är väldigt stor. Det är som att gå på cirkus och se gamla elefanter utföra sina nummer med blixt och dunder.

Men samtidigt, och det här är viktigt, det är en cirkus som underhåller.

Blunda och hör ett band och en sångare som tappat det mesta. Öppna ögonen och se ett legendariskt band som verkligen försöker säga hejdå med stil. När Sixx pratar om hur viktig Stockholm varit för dem tror jag faktiskt basisten. Inställningen är värd en extra geting en sådan här kväll.

Ändå avslutar jag som efter sommarens konsert: håll det här löftet nu Mötley Crüe.

Ni kramade ur det sista, vi tackar för det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!