Martin Carlsson: Slår gnistor om Kiss final

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Kiss under spelningen på Friends arena.
Foto: Christian Örnberg

Spindel spindel på scenen där - säg, vem som i bandet starkast är?

Ni, kung Gene, starkast av alla är.

Sagan om Kiss slutar inte som sagor ska sluta. Den stygge, fule gubben vinner i slutändan medan det integritetsvärnande låtskrivargeniet förlorar.

Under gruppens nya, stora ljusrigg, som är formade som en spindel, utspelar sig ett slag. Eller rättare sagt, slaget är sedan flera år tillbaka förlorat och Gene Simmons är nu en segerherre som hjälper Paul Stanley att försöka upprätthålla sitt självförtroende.

Det är så uppenbart att Paul inte längre är en ung star child och när han mellan Genes lysande "I love it loud" och nya "Hell or hallelujah" skriker "I cant hear yaaa" till publiken låter han mer som en gammal lomhörd dam än som den slitstarke Pålle som man har älskat i decennier. Det skär lika mycket i hjärtat som i öronen.

Givetvis påverkar det hans självförtroende på scen. I discokanonkulan "I was made for lovin you" är han så dämpad att man tror att han ska bjuda upp oss för en Phil Collins-tryckare.

Det jag mest tar mig med från Friends Arena är dock inte att en 61-åring inte kan sjunga ut som i fornstora dagar. Det är att hans 63-årige bandkamrat är en sådan enorm kraft på scen, inte minst vokalt. Man kan säga att Gene har det väl förspänt, som inte behöver gå ner i spagat för att nå toner som gubbar inte ska nå, men det är att göra det alldeles för enkelt för sig. Gene the mean fighting machine är överallt - som bakgrundssångare, skönt svängande basist och elakt sminktroll. Så fort han tar över en låt händer det grejer och "War machine", "I love it loud" och "Deuce" är en trippel som inte ens den högt flygande "Love gun" rår på.

Den andra saken som jag tar med mig från Monster-turnéns Europapremiär är scenbygget. Sedan de misslyckades med 3D-showen på "Psycho circus"-turnén 1998 har Kiss egentligen aldrig haft en så häftig eller snygg show som de själva har trott. Nu känns det till sist som att de har hittat rätt med spindelljusriggen. Den känns modern men tidlös och stilren och har både bett och fångar en.

Under den, bakom den, framför den och över den exploderar det i en timme och 50 minuter ända fram till de sista tonerna i "Black diamond", en final som det slår gnistor om.

FAKTA

Kiss

Friends Arena, Solna

Publik: 26 143

Vem: Trots över 100 miljoner sålda skivor är Kiss inte världens största hårdrocksband genom tiderna. Men de är absolut det mest kända. Från 1983 till 1995 var de osminkade, men sedan starten för 40 år sedan är det sminkade Kiss som publiken har älskat allra mest.

Vad: Världspremiär för bandets nya spindelscenshow och första Sverigespelningen sedan fjolårets albumsläpp Monster.

Turné: Helsingfors 3/6, Sweden Rock Festival 6/6, Stavanger 8/6, 11/6 Köpenhamn.

Bäst: Efter alla skräckhistorier om ljudproblem är det skönt att konstatera att det låter riktigt bra från start i kväll.

Sämst: Varför envisas Kiss med att kvadda Ace Frehleys signaturmelodi Shock me?

Fråga: Blev konserten försenad i 20 minuter för att Gene Simmons osynliga vajrar kanske gick sönder och byttes ut mot vajrar som alla tydligt kunde se?

Tre höjdpunkter

Spindelbygget. Att mitt under Monster-turnén dra fram en spindelshow är helt briljant.

Gene Simmons. Kåtbock och girig affärsman så lyder ofta omdömena om honom men det är han som är Kiss ende storstjärna i dag.

Ljudet. Man kan säga vad man vill om Paul Stanleys röst men såväl Kiss spelskicklighet som sound imponerar.