Jag är inte sarkastisk. Om man hunnit delta i och leda Melodifestivalen och köra några säsonger "Allsång på Skansen" – då är man gammal, oavsett ålder.
Nu vandrar Måns runt i Barcelona och funderar över livet. Det som gått, det som är kvar och vad man ska göra med det. Han läser möjligen några självhjälpsböcker också eller rent av psykologi. Han inspireras av Mikael Wiehes "Sånger från en inställd skilsmässa".
Och "Barcelona sesions" är ett album med ett ärligt uppsåt att göra en kommersiell platta som berör. Zelmerlöw vill berätta någonting personligt om den Måns hela svenska folket lärt känna. Kanske hade det varit tydligare om han sjungit på svenska och aspirerat på att bli nya Mauro.
Nu har i stället producerande Robert Habolin tagit framgångsrecept av andra artister rakt av. Coldplay-pianot plinkar på uppmärksamhet albumet igenom. "Run for your life" bygger på samma melodi som refrängen i Kleerups "Longing for lullabies" och "Something about this town" har helt ogenerat stulit baklängespianot ur Justin Timberlakes "Blue ocean floor" och inledningen till "Beautiful life" är en ren Rihanna-ripoff.
Storslagna bilåkarlåtar som "Waiting for the world" och 60-talshamonierna i "This one's for you" vill tillföra dynamik - men det behövs mer än så för att få Måns tredje album att bli någonting annat än en mysig reskamrat i Volvo V70:n.
