Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lisa Ekdahl: "Olyckssyster"

(BMG)

ROCK

Idoljuryn hade flått henne levande. Hon hade inte haft en chans i den där världen där man göder popbroilers. Ändå är det just personligheter som Lisa som det här landet älskar. Vi gillar våra miserabla trubadurer. Fast på lite avstånd förstås. Ingen skulle vilja byta liv med Lisa Ekdahl. Det är inte klackarna i taket precis. Det är ångest och tillhörande demoner. I allt från omslagsbilden där hon står och vinglar betänkligt på ett höghustak, till låtar med titlar som "Den stora ensamheten". Det gör förbaskat ont när Lisa öppnar munnen. Det här är skiva som smakar salt av tårar och lämnar en med en stor klump i magen. Det är som att sträcktitta på Bergmans "Scener ur ett äktenskap". Samtidigt är det här den stora skivan i Ekdahls karriär. Inte sedan debuten för tio år sedan med genombrottslåten "Vem vet" har hon varit så bra. Det handlar om en lika storartad comeback som den som Eldkvarn fick med "Limbo". Vad har hänt? Hon måtte ha återfått lusten att skriva sorgliga sånger. Och hon har mött Lars Winnerbäck som producerat. Det stod klart redan för ett år sedan när de tillsammans sjöng showstopern "Kom änglar" i Linköping. De är ämnade för varandra. Det räcker att höra refrängen i "Dom band som binder mig" för att märka det. Det eldkvarniga titelspåret och den Dylan-färgade "Om jag snubblat efter vägen" är andra stora stunder på en storartad comeback.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!