Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lena PH bjuder på
hits – och skratt

Lena Philipsson på Cirkus Foto: Mats Bäcker
Foto: Mats Bäcker
Foto: Mats Bäcker

Hon bjuder på hits och hon bjussar på skratt.

Men lika ofta tvärtom.

Lena Philipsson gräver djupare än någonsin med sin nya show.

Hon har varit lika underhållande förut, men aldrig lika personlig.

Betyg

Lena Philipsson

Skandiascenen, Cirkus, Stockholm

Publik: 800 (fullsatt)

Vem: Lena Philipsson, 50, slog igenom med "Kärleken är evig" - som slutade tvåa i Melodifestivalen 1986. 2004 vann hon tävlingen, med "det gör ont". Hon har gett ut tolv album. Hon har även jobbat som programledare.

Vad: Premiär för "Jag är ingen älskling", döpt efter hennes senaste album. Lena krogshowade redan för 25 år sedan, med "Agent 006", och sedan dess har det blivit flera uppföljare - senast "Min drömshow" (2011).

Tre höjdare

• "Teach me tiger"

Parodi på ett pinsamt tv-framträdande från -87, då Lena sjöng trånsjukt till Sven Wollter i "Jacobs stege". Nu vänder hon på steken, och låter en manlig strippa tråna efter henne.

• Mamma Ph

Lena spelar upp ett bildspel (Foto: Måns Herngren) med gamla och mindre gamla bilder på hennes barn, och pratar känslosamt om hur annorlunda livet blir när barnen blir vuxna.

• "Tjejfest"

Lena Ph låter bandet spela den lätt Spotnickskryddade instrumentala partyjazzen från senaste albumet medan hon själv ägnar sig åt att dricka en grogg. I fem fulla minuter.

"Jag är ingen älskling" är en show som bygger på Lenas senaste album; på många sätt hennes mest personliga. Även om man så klart kan hävda att hennes till synes ytliga sida som rumpvickande nattklubbsprinsessa och melodiös schlagerdrottning är minst lika sann som den som eftertänksam trubadur bakom en flygel.

Problemet med det senaste albumet är att det inte innehåller särskilt många starka låtar.

Lena Ph:s show har tvära kast

Därför är det befriande när (den annars visuellt snygga) inledningen, med tre låtar från det albumet samt en onödigt konstnärlig version av fina dansbandsballaden "Månsken i augusti", äntligen blir avlöst med lite taktfast dansande i neon:

"Delirium" och "Lena anthem" kommer precis när premiärpubliken börjat oroa sig för att den lurats in i en pretentiös pianokonsert förklädd till show.

I stället blir det en kväll med tvära kast.

Ena stunden pratar Lena om hur hon många gånger suttit i logen och gråtit över sitt krossade hjärta. Om hugget i bröstkorgen som uppstår när hon råkar se skvallertidningarnas rubriker när hon handlar på Ica.

I nästa stund filosoferar hon fräckt över framtiden ("Jag vet inte om jag orkar lära känna en ny penis") och spelar påhittade demos som ströks för att de var för personliga (en text går "Har aldrig dejtat någon turk, men jag har varit ihop med Martin Björk").

 

LÄS MER: Lena Philipssons vilda 50-årsfest

Lena Ph har otrolig tajming

En bit in i showen tjänar låtarna mer som soundtrack till mellansnacken än som själva underhållningen.

Lena Ph visar, på nytt, vilken precis tajming hon besitter när hon växlar från underhållande flams till djuplodande monologer med sällsynt elegans.

Och finalen, med upprymda publikfriare som "Det gör ont" och "Kärleken är evig", raderar alla eventuella tvivel:

Hon är fortfarande publikens älskling.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!