Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lena - My cassette player

Hon vann Eurovision Song Contest, men Lena Meyer-Landruts nya album faller inte Expressen recensent Anders Nunstedt i smaken. Foto: Kyrre Lien
POP
Bästa spår: "Satellite"
Till slut blev det inte ens spännande: Lena Meyer-Landruts ”Satellite” vann Eurovision Song Contest med trygg marginal. Eric Saade skickade iväg en av tolvorna, den svenska, och för första gången sedan Lordi stod där en schlagervinnare med ett hyfsat modernt sound.
”Satellite” lät som en radiohit redan första gången jag hörde den, nu är det inte ens spelbart om det kommer gå bra för vinnarsingeln.
Albumet då?
När man laddar ner ”My casette player” rekomenderar itunes även köp av Die Fantastichen Vier, Nena och Inner Circle. Trots att cd:n rymmer covers på Jason Mraz, Adele och Paulo Nutini är det inte så korkade paralleller.

”My cassette player” är en somrig men intetsägande popdebut med oklatschiga nonsenstexter. Värst är titelspåret ”(Who took my casette player/I loved it so”), även om släpiga ”Caterpillar in the rain” inte hamnar långt efter med sitt överdrivet brittiska uttal.
Över huvud taget påminner Lenas accent om den träige tysk som dubbas så illa att ”Beck”-filmerna framstår som komedier. Man tror helt enkelt inte på vad hon sjunger, om hon nu sjunger om nåt.

Då spelar det noll roll att åtminstone hälften av spåren är lovande embryon till luftig popjazz, korsad med bubblande gitarrpop à la Sandi Thom och Kate Nash.
Lena sjunger för besvärligt, texterna är för dumma, låtarna påfrestande banala.
Det låter inte ens spännande.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!